Ikonen Arja Saijonmaa: ”Engagemanget har alltid kommit först för mig”

Efter reklamen: Arja Saijonmaa: "Är rörd och betagen"

Sibelius-Akademien i Helsingfors, en av Europas mest eftertraktade institutioner för klassisk musik. Med en pappa som var tandläkare och cellist och en mamma som var musikpedagog var framtiden utstakad.

Arja Saijonmaa var fem år när hon skickades på lektioner hos en gammaldags pianolärare, 11 när hon var solist i en Mozart-konsert – och illröd i ansiktet när hon sattes i en ungdomsorkester med bara pojkar.

– Min pappa fick ta mig dit. Jag hade skotskrutig kjol med hängslen och en vit blus, minns jag. Överallt stod killar och grinade över att en tjej kom dit. Det var förfärligt.

Mikis Theodorakis förändrade allt

Att hon skulle bli pianist var hon dock helt med på. Hon hade inga planer på att försumma sina akademiska studier. Men det var 60-talets slut med Vietnamkrig, Pragvår och militärjunta i Grekland när hon istället drogs till studentteatern.

– Jag kom rakt in i ett kreativt mecka med kabaré och politisk medveten teater. Jag blev upplyst om allt som hände i världen. Det var så fantastiskt att jag inte hade tid med Sibelius-Akademien, säger Arja Saijonmaa.

Små roller blev större roller och hon hade blivit chef för hela studentteaterrörelsen när allt hände. Eller rättare sagt, en person hände.

Hösten 1970 kom kompositören Mikis Theodorakis som blivit en politisk förebild i kampen mot militärdiktaturen i Grekland till Helsingfors och deklarerade:

”Arja ska följa med mig på världsturné”.

– Mitt unga liv exploderade. Det var väldigt omtumlande.

Var familjens svarta får

Inte minst för föräldrarna hemma i regementsstaden Mikkeli nära ryska gränsen. När hon bröt sina studier för att följa en man som levde i politiskt exil till Paris hade hon redan året innan mot sin fars bestämda vilja varit ett år i USA som collagestipendiat.

– Jag hade knappast något förhållande till mina föräldrar vid den tiden. Jag var en så "bad girl”. Man kommer inte från Mikkeli där varje familj har en historia om Vinterkriget och gör uppror mot borgerligheten. Att jag tog min frihet i mina egna händer var tufft för mina föräldrar.

– Jag var enfant terrible, säger Arja Saijonmaa, 79.

Det svarta fåret.

Drygt 50 år senare är Arja Saijonmaa, 79 är en älskad artist och författare som spelat in 35 album, deltagit i Melodifestivalen tre gånger, tagit saunakulturen till Norge, finsk tango till Sverige och burit huvudrollen i Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga på Broadway.

Plus allt annat.

kulturÅrets Feminista – allt om Feminas prestigefyllda utmärkelse

Det är omöjligt att välja, men två saker hon är särskilt stolt över, konstaterar Arja. Att hon introducerade Mikis Theodorakis låtskatt för en nordisk publik och att hon stått fast vid sin övertygelse om att det är ett yrke att vara människa – med både rättigheter och skyldigheter.

Sida vid sida med Angelina Jolie i FN

Efter exilgrekernas kamp på 70-talet blev hon goodwill-ambassadör för FN, satt i konferenser med Kofi Annan och Angelina Jolie i New York och hade hela världen som arbetsfält.

– Till min egen glädje märker jag att engagemanget går före i allt för mig. Jag älskade FN, jag älskade och älskar att sprida ordet om sauna men när jag går in i något gör jag det väldigt intensivt. Jag kom till en punkt där jag behövde gå tillbaka till rötterna, säger Arja och tillägger att det innebar att hon också delvis behövde ge sin far rätt.

– Att pappa med tiden åkte runt på mina konserter i Finland och Sverige var rörande. Fast han tyckte fortfarande att jag pratade för mycket mellan sångerna och sa ”Sjung i stället för fan”,

I dag vet hon att det är scenen som är hennes hemma, mer än någon säng i världen.

Arja Saijonmaa är en sann kosmopolit som delar sitt liv mellan Stockholm, Helsingfors och Paris. Hennes lägenhet i Saint-Germain-des-Prés bland alla butiker och livliga restauranger är hennes andningshål.

– Paris var Europas bultande hjärta när jag kom dit på 70-talet och är det fortfarande för mig. Det finns en underbar bok som heter La Séduction. Ordet finns inte i Norden men kan översättas till ”förförelse” och för mig är Paris med sitt bubblande liv och sin charm just ”séduction”.

– När jag kommer dit öppnar jag dörren, rullar in min väska och går rakt ut till restaurangerna eller till ett på kafé med en bok.

I packningen finns alltid spegeln i silver som piper i säkerhetskontrollen och som hon ärvde efter sin mamma.

De försonades och fick fina sista år tillsammans, berättar Arja Saijonmaa som i dag också bättre kan förstå varför det var så viktigt för hennes mor med en utbildning.

– Många mammor är väldigt måna om att döttrarna lära sig laga mat. Min mamma sket i detta. Jag fick på min höjd diska. Det var inget jag klagade över då men när jag blev student störde det mig att jag inte ens kunde göra en enkel sås. Jag skrek till mamma ”nu måste du lära mig hur man gör en makaronilåda!”

– Men hon var inte intresserad. Hon sa alltid ”tjäna era egna pengar och skaffa ett yrke så ni inte behöver tigga pengar från en man”. Det var min mammas bibel. Hon var pianist och blev musikpedagog men framförallt var hon hemmafru efter kriget. Det var hennes tragedi. Hon led av att hon var beroende av pappa och ville styra sina döttrar till självständighet.

Att din mamma inte fick uppfylla sina drömmar, gjorde det att det blev extra viktigt för dig att göra det?

– Ja, jag har säkert vållat mycket oro och chock för mina föräldrar men jag röjde min egen väg och det skulle jag säga om jag haft egna barn: ”Gå din egen väg, du ska upptäcka ditt eget universum”. Du kan inte vara i vanvettet hela livet men ungdomen måste få pröva sig fram.

Vilka är dina nära personer i livet i dag?

– Jag har ett stort nätverk efter alla resor i olika världsdelar och har goda vänner och min familj i Finland. Min syster är där och hennes son Antti som är min son också. Han är gift och två underbara barn som jag älskar, säger Arja Saijonmaa.

”Folk har betraktat mig som egensinnig”

Hon är en social människa men samtidigt en solist i ett kreativt universum som behöver ensamhet också för att skapa, tänka och skriva, uttrycker hon:

– Många gånger har jag varit en egenvägsvandrare. Kanske har folk betraktat mig som egensinnig men jag har kunnat säga nej också. Jag är inte lätt att tvinga till saker jag inte vill. Det är något i min registrering som talar om när det är dags att säga "goodbye, nu går jag”.

Det samma har gällt för kärleksrelationer, medger Arja och berättar att hon just nu lever solo.

– Kärleksrelationer har kommit och gått men just nu är jag singelkvinna. Jag måste ha min frihet och det kan vara lite knepigt i bland att ympa ihop med en relation, att ha en likasinnad som unnar en skapandefriheten.

Har den friheten varit viktigare för dig än att ha en partner?

– Om det har känts så så har det varit viktigare. Om det har blivit angeläget betyder det att det är något i förhållandet som inte funkar. Då är det självklart att du väljer ditt eget liv istället för en dysfunktionell relation, säger artisten som tror att fler kvinnor skulle få ett rikare liv om de vågade släppa fri.

– Om du känner klaustrofobi och ångest av den ena eller andra orsaken i en relation så ska den inte funka. Då måste kvinnan ha guts att gå även om det smärtar att vara ensam. Jag tror att väldigt många stannar kvar på grund av äktenskap, barn eller ännu värre, på grund av pengar.

– Många gånger är det konventioner som hindrar kvinnor att leva sitt liv fullt ut.

Vad tänker du om att det inte blev några egna barn för dig?

– Att det inte blev för mig, jag kunde inte få dem. Men jag har kompenserat för barn på många andra sätt. Det är klart att man vill ha barn men jag hade ett annat liv.

– Den instinktiva instinkten är att man blir mamma men man kan bli kvinna också utan att vara mor.

Men apropå konventioner, kände du av den pressen?

– Ja, från massmedia. Det var tufft med Lasse Egler som jag var ihop med i 15 år. Varannan vecka ringde de från veckotidningarna och frågade ”ska inte ni ha barn snart?” Det kändes som att jag utmålades som en kallblodig yrkeskarriärist.

– Pressen från massmedia kunde vara tuff för kvinnor som inte hade barn då. Förhoppningsvis är det bättre i dag, säger Arja Saijonmaa.

Bär på en klimatoro

Fortsatt stridbar om någon trodde annat.

De senaste åren har hon bland annat använt sin röst för att sätta ljuset på klimatfrågan. Hennes oro fanns redan ”innan Greta Thunberg", som hon uttrycker det, men berättar att det blev till en brand under den rekordvarma sommaren 2018.

– Jag var på vårt sommarställe i östfinland där det är kontinentalt klimat. Om det är varmt i fyra dagar vet man att det kommer åska och rensar på den femte. Första veckan var fantastisk med exotiska nätter där man kunde sitta ute och dricka vin i bikini till två på natten. Veckan därpå började men titta efter molnen men det bara fortsatte och fortsatte. Naturen torkade, det började växa äckliga alger på stranden och fåglarna slutade sjunga.

– Sjätte veckan var det som Domedagen.

kulturÅrets Feminista – alla vinnare genom åren

Upplevelsen blev till låten Mina fyra årstider som hon tävlade med i Melodifestivalen 2019. Att bidraget kom sist var inget hon brydde sig så mycket om. Dels för att hon var sjuk i dubbelsidig lunginflammation när deltävlingen hölls, dels för att hon fick några nya och viktiga fans ändå.

Arja beskriver mötet på en kafeteria i Stockholm.

– Bredvid mig sitter en dam och ett litet barn, som kom fram med ett block. Jag trodde det var mamman som ville ha en autograf för Högt över havet men det var barnet som hade hört Mina fyra årstider.

– Det var väldigt fint.

"Ljuvliga ungdom" som hon sjöng om på både svenska och finska. I dag konstaterar Arja Saijonmaa att åldrande är ”klurigt”. Samtidigt som hon blir smickrad av makeup-artistens kommentar ”max 65 år”, skaver det i henne att hon blir smickrad.

– Alla åldras, that’s it. Det är inget att yvas över, det är tillräckligt många andra kvinnor som sköter den delen. Däremot kan jag konstatera att kvinnors åldrande inte är en issue på samma sätt i många Medelhavskulturer. Här är det ett väldigt fokus. I dag har vi en ungdom som börjar lyfta och fixa sig med fillers när de är 17 år gamla.

– Jag vill inte lägga mig i, säger Arja och kan ändå inte låta bli.

– ... men det är förfärligt. Jag har aldrig fyllts med något eller opererats. Hela min livsåskådning handlar om tillbaka till naturen, till skogen, vattnet och bastun, säger artisten och fortsätter:

– Jag dricker vin måttligt och jag äter för mycket. Det är up and down beroende på var jag är i livet. I bland måste jag skärpa mig men jag är en livsnjutare och man måste leva också. Jag är en mycket disciplinerad soldat i mitt arbete men går inte på ett gymmet frivilligt. För mig är frisk luft A och O. Jag simmar i havet på sommaren och två minuter i is under vintern.

– Jag dyrkar hud och bygger min filosofi runt bastun.

Så mycket bättre och självbiografi

Just nu längtar hon ut mer än någonsin.

De senaste fem åren har den folkkära artisten skrivit på sin självbiografi. Boken är planerad att komma ut under hösten och för Arja som har skrivit själv har det varit ett digert och bokstavligen tungt arbete.

– Det har varit känslosamt såklart och otroligt mycket material att gå igenom. Att peta igenom mina dagböcker har varit ett helvete. I fem år har jag primärt dragit mina pärmar och dagböcker mellan Helsingfors och Stockholm och lite Paris.

I sommar ska hon dessutom uppträda med föreställningen Infruset – Själens Skrubbsår som flyttar till Dalhalla efter en massiv succé i Malmö – och spela in Så mycket bättre.

Arja Saijonmaa berättar att hon till slut sa ja efter att ha fått frågan från TV4-produktionen i många år.

– Först tänkte jag att jag skulle skjuta på Så mycket bättre ytterligare ett år för att det inte skulle krocka med boken.

Inte för att det blir för mycket, betonar Arja. Utan för att det är så mycket annat hon vill göra också.

Nya skivor, ny musik och fler konserter.

– Det känns som att jag går in en ny epok i mitt liv nu där jag ska ta plats på scen.

Så talar en sann ikon.