Jens Lapidus om varför han väljer bort romantik och svenska deckare

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #2 – Jens Lapidus

Vad har du i bokhyllan? är Feminas nya kulturformat där några av Sveriges mest tongivande författare delar med sig av sina personliga litterära favoriter i nutid och bakåt.

Efter premiären med Camilla Läckberg har turen kommit till författaren som för 18 år sedan skapade en helt egen och ny genre med sin hårdkokta Snabba cash.

Jens Lapidus beskriver sin egen privata boksamling som blandad och nedbantad:

– Den har minskat ganska mycket sen vi flyttade till den här lägenheten. Tyvärr är det så med böcker, de är underbara att omge sig med men tar också plats. I dag består bokhyllan av min frus och mina samlade läsupplevelser sedan vi blev vuxna och flyttade hemifrån.

– Det finns en viss sortering om vi pratar strategier för att hitta böcker. Vi hade färgordning i vår förra lägenhet, men tyckte att det var mer praktiskt med bokstavsordning.

På bokstaven D står inte helt oväntat Fjodor Dostojevskij.

Jens Lapidus, 50, som hade en lång karriär som jurist bakom sig när han började skriva böcker i början av 2000-talet, berättar att han läste Brott och Straff första gången på gymnasiet.

– Jag hade långt hår, bar parkas och var en sådan här intellektuell som läste Dostojevskij och Gogol. I efterhand förstår jag knappt hur man tog sig igenom de ryska klassikerna, det är tjocka grejer. Brott och straff är nästan 700 sidor. Tematiken är en ung student som dödar en pantlånerska men den handlar egentligen om att skildra ett mord och en gärningsman från dennes perspektiv.

– Jag skulle säga att det här är början på den moderna litteraturen. Det är först med Brott och straff som man börjar ha en antihjälte som huvudperson och kunna se världen lite mer komplext ur den personens ögon. Jag försöker hamna i den fåran i mitt eget skrivande också. Hur kan vi förstå människor som begår brott? Kan vi se världen genom deras ögon?

intervjuCamilla Läckberg visar sin bokhylla: ”Avundsjuk att jag inte skrev den här boken...”

Du är väldigt produktiv som författare. Hur flitig är du som läsare?

– Sedan några år tillbaka läser jag riktigt mycket. Jag märkte att min läsning gick ner framför allt när mitt tredje barn kom. Jag hade något år där när jag bara läste fem böcker och tog ett nyårslöfte om att jag skulle läsa en bok i veckan. Eller lyssna. Jag läser och lyssnar ungefär 50-50.


– Problemet med ett sånt mål är att man blir lite så ”oj, den här boken är tjock, kan jag verkligen ge mig på den?" Men det får man försöka bortse ifrån.

Fantasy och amerikanska spänningsthrillers finns det gott om i Jens Lapidus smockade bokhylla, däremot lyser svenska klassiker lika mycket med sin frånvaro som hans svenska deckarkollegor.

Författaren ler åt frågan om var Selma Lagerlöf, August Strindberg och Harry Martinsson tog vägen.

– Harry Martinsson har jag inte läst, Selma har jag läst för länge sen och August Strindbergs Röda rummet såklart, men det var på ”det långa hårets tid”. Jag gillar det inte så mycket. Det är en ganska tung prosa att ta sig igenom. Jag har ingen längtan efter att läsa dem igen.

Ulf Lundell väckte frihetskänslor

Pageturners är viktigt för Jens Lapidus och bland några av de nutida favoriterna han lyfter i Vad har du i bokhyllan? syns Rent hus av den chilenska författaren Alia Trabucco Zerán och En ond tid, skriven av indiska journalisten Depti Kapoor.

Men också ungdomens pärla: Ulf Lundells Jack.

– Riktig klassiker. En stilbildande bok som definierar sin tid. Vill man förstå slutet på 70-talet kan man gå tillbaka och läsa Jack.

Blev du sugen på att knarka och rumla runt när du läste den?

– Ja, väldigt. Absolut. Också när man läser On the Road med Jack Kerouac. Det finns nåt i den här frihetskänslan som beskrivs och som man också kan känna i den bok jag läser just nu – Skärvorna av Brett Easton Ellis.

– Den handlar om ett gäng 17-åringar på en privat, fin skola som knarkar nåt enormt mycket och knullar nåt enormt mycket. Framför allt är den bestående känslan att nothing matters, "vi kan göra vad vi vill". Den frihetskänslan, men också den oansvarigheten som det är att vara ung när allt fortfarande ligger framför en, hela världen är öppen och du kan bli vad som helst. Jag återvänder ganska mycket till såna böcker, märker jag, i mitt läsande.

intervjuKnausgård om nya boken, den stora bonusfamiljen – och när han var nära att dö

Är det en begynnande 50-årskris?

– Ha ha ja, jag är ständigt i kris. Det är inte värre just nu än vad det alltid är, men det är klart att ju äldre man blir, så stänger man en del av de här drömmarna och den känslan. Den sprakande energin som jag hade när jag var i den åldern och som jag kan se i de här böckerna, förändras. Det är lite sad men det finns också nåt fint i att man blir lite mer rotad.

Dags för Grand final

I oktober utkommer Jens Lapidus nästa bok Grand final som också blir den stora finalen på hans Top Dogg-svit som började 2014 och som liksom Snabba cash har filmatiserats.

I Feminas kulturprogram Vad har du i bokhylllan? avslöjar Jens att trogna läsare förmodligen kommer att bli överraskade – och att han i dag redan i skrivprocessen ser en kommande film eller tv-serie framför sig.

– Nu gör jag nog det, men absolut inte i början. När jag skrev Snabba cash visste jag inte ens att det skulle bli en bok. Jag köpte ett litet anteckningsblock i Sollentuna centrum där jag jobbade på tingsrätten och började skriva ner saker på pendeltåget som jag hade upplevt, hört eller läst i protokollen. Det var för spännande för att inte skildras men jag behövde också få det ur mig. Det var som ett tryck i min kropp.

– Nu när jag skriver så utgår jag från att det kommer att bli film eller tv till slut men det är inte så att det styr skrivandet. Jag tror inte det kan styra skrivandet. Filmer, tv och böcker är så otroligt olika saker. Den största grejen med böcker är att det mycket lättare går att skildra vad som finns inuti. Hur skulle du skildra vad nån tänker i tv?

– Voice-over blir tramsigt och har har bara funkat i en enda film, slår Jens Lapidus fast.

– The Shawshank Redemption.

Eller Nyckeln till frihet på svenska, baserad på Stephen Kings roman.

Se avsnittet där Jens Lapidus väljer guldkornen i sin bokhylla HÄR!