Karin Adelsköld om alkoholmissbruket – och vändningen

Efter reklamen: Karin Adelsköld om alkoholmissbruket: "Somnat i blod på vardagsrumsgolvet"

Femina möter Karin några dagar efter att hon gått ut i en podcast och berättat om den hemlighet hon burit på och som bara de allra närmaste känt till. Och knappt det, eftersom hon dolde det såg bra.

Intervjun i En beroendepodd genererade en löpsedel i Aftonbladet. Den står inramad i hennes lägenhet i Aspudden söder om Stockholm och hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta när en kompis kom med den.

– Jag har bara fått positiva kommentarer, ändå kommer skammen. ”Men gud, är det jag som pratar om det här?” Det sitter i ryggmärgen eftersom det har varit en sådan jätteskam och hemlighet. Men det är inte andra som dömer mig. Det är jag själv, säger Karin Adelsköld, 50.

Karin tålde mycket alkohol

Hon drack inte varje dag, aldrig före klockan 16 och aldrig sprit. Hon skötte sitt hem och alla sina jobb, det gick inte att se på henne. Men i dag tror Karin att hennes beroende funnits med länge, kanske redan från den första klunken grumligt maskrosvin i tonåren och de vilda studentfesterna i Lund.

– I dag kan jag tänka att jag alltid har haft lätt för att dricka för mycket. Jag har också haft en hög toleransnivå. Jag har tänkt att risken för att jag ska utveckla ett missbruk är minimal eftersom jag har tålt så mycket. I dag vet jag att det är precis tvärtom. De allra flesta som har ett missbruk har hög toleransnivå.

Komikern och journalisten som tidigare varit drabbad av utbrändhet, har haft längre perioder av nykterhet. 2015 var Karin Adelsköld ambassadör för en Vit-jul kampanj efter att ha varit ”nykter” i fem år, eller ”alkoholfri” som hon säger i dag.

Blev av med jobb under pandemin

Hon berättar att missbruket eskalerade när pandemin tog fart i mars 2020, extra olägligt efter en slitsam separation.

– Jag blev av med allt jag ägde av jobb och hade gått igenom en tuff separation. Jag kände att jag inte orkade mer. Jag hade kämpat med min utmattning, med klimakteriet, med det mesta. Ingenting funkade. Jag började släppa på de strikta regler jag hade för mig själv, säger Karin och beskriver hur det gick ”ruskigt snabbt” från två-tre kvällar i veckan till fem.

Marianne Mörck väljer att leva ensam – blivit nykterist

När hon hade tänkt ta ett längre uppehåll efter sommaren, kunde hon plötsligt inte.

– Det kan vara så att jag utvecklar missbruket på bara några månader, för det vet jag också i dag att man kan.

Hand i hand med ruset gick dock förnekelsen. Likt många sjuka i beroende vittnar Karin om att hon använde alkoholen som ett belöningssystem, eller ursäkt. Hon behövde vinet för att klara stressen, separationen, utmattningen, livet.
Deppa över pandemi eller fira en framgång.

Dessutom såg hon sig inte som en alkoholist, eller ”vinkärring”, som blev citatet på Aftonbladets löpsedel.

– Min självbild var inte att jag var en alkis. Eftersom jag hade läst också att man förlorar hus och hem och att en alkis sitter på en parkbänk mer eller mindre.

Situationen blev alltmer ohållbar.

Rädd för att bli för full i sociala sammanhang drack hon sparsamt för öppen ridå, och gick hem och drack mer istället. Hon började smussla med flaskorna i lägenheten även de veckor barnen var hos henne och bråkade med sin dåvarande pojkvän. Mer och mer och allt oftare tills hon slog i botten, bokstavligen.

Vaknade blodig efter en blackout

Karin Adelsköld berättar om luciadagen 2020 när hon efter en glöggkväll vaknade upp på vardagsrumsgolvet med smärtor i ryggen och totalt blankt huvud.

– Jag har haft en blackout, förstår jag. För jag fattar inte varför jag vaknar på golvet. Jag har något svagt minne av att jag skulle ha middag med min kille men tänker ”var han inte här då, eller vad hände?” Så känner jag att jag har väldigt ont på ryggen. När jag tittar mig i spegeln ser jag att jag är helt blå på ryggen och blodig i bakhuvudet. Jag fattar att jag har druckit så mycket att jag har slagit i huvudet och tuppat av.

Hur ser minnesbilderna från kvällen ut när de kommer till dig mer och mer?

– Först är det bara kaos eftersom jag har svårt att förstå vad som har hänt. Sen börjar jag minnas att jag och min kille har bråkat, att jag har har stått och skrikit i trapphuset mitt i natten, i föreningen där jag är ordförande... innan jag har tuppat av och somnat i blod på vardagsrumsgolvet.

– Det var väl där jag förstod att jag absolut inte kan dricka alkohol, säger Karin Adelsköld och fortsätter:

– Samtidigt som jag var jätterädd tänkte jag att ”nu har jag ett val”. Antingen är det här första gången av kanske hundratals där jag kommer vakna på olika ställen för att jag har tappat kontrollen över drickandet, eller så är det absolut sista gången.

Jag har varit nykter i 4 år: Här är 6 saker jag lärt mig

Hon bestämde sig för att det var sista gången. Att blir nykter var dock förenat med mycket ångest. Det hade gått en tid innan hon tog beslutet att sökta upp My Skarsgård, läkare och alkoholterapeut som driver behandling utanför Stockholm.

"Jag behöver gå privat hos dig, jag betalar vad som helst”, vädjade Karin Adelsköld när hon väl ringde och fick tipset av My Skarsgård om en helgkurs i riskbruk som hon kunde börja med.

”Mina barn såg inte”

I dag är hon nykter via tolvstegsprogrammet och har efter valet att sluta dricka fått flera viktiga insikter. Som att de som mäter standardglas, gör ”alkoholist-tester” i tidningarna och behöver ta ”vita månader” ofta är de som har svårt att hantera alkohol, samt att det kan vara svårt att upptäcka ett missbruk.

– När jag berättade att jag var alkoholist så trodde de allra flesta inte riktigt på mig. Mina vänner såg det inte. Mina barn såg det inte. I början drack jag mer de veckor de inte var hos mig. När det blev för svårt att inte dricka på ”mina veckor” hade jag vinet i en temugg, och så fort jag kände att jag började tappa klarhet gick jag och la mig och skyllde på utmattning.

– Vi har pratat mycket om det där idag, ”men märkte ni verkligen ingenting?" De gjorde inte det, men en stor del av alkoholismen är ju att man är helt okej när man dricker. Det är när man inte dricker som man blir fullständigt galen. Många av oss använder vin för att dämpa ångest och stress. Så när man inte använder vin för att dämpa ångest och stress får man sjukt mycket ångest och stress, och hur blir man då som människa?, säger Karin och svarar på frågan själv:

– Kort stubin, sur, arg.

Även som hon inte trodde det så vet hon i dag att det inte bara går att ha roligt som nykter alkoholist, för hennes del blev det både roligare och mer färgstarkt.

– Jag trodde att jag behövde åka berg- och dalbanan eller dricka vin för att få kickarna, och det tror jag är den största insikten. Det blir ett helt annat liv men det är som att allt blir starkare. Maten, motionen, kärlek... sex. Det ska jag inte ens nämna, men nu har jag nämnt det i alla fall haha.
– Allt blir ju bättre. Livet får färger, säger Karin som också har kommit en bra bit bort från skammen väg, även om det fortfarande kommer bakslag.

– Först var det en glädje över att vara alkoholist, för då fick jag stämpeln på att jag är allergisk mot alkohol och vet att jag aldrig mer kommer kunna dricka. Men sen kom ju skammen som är så stor. Det som var mest skambelagt för mig var att vara mamma – och att ha druckit. Att vara någorlunda smart, ha koll på resten av sitt liv –och ha druckit. Att jag inte kunde bättre. Det kommer som reflex.

Det är därför Karin som utbildat sig till stressterapeut väljer att dela sin personliga historia för Feminas läsare.

– Jag önskar att fler kvinnor i min ålder, som inte ser ut som ”typiska alkisar”, pratade om det här, då hade jag kanske fått syn på det tidigare. Det är inte helt enkelt men eftersom jag är nykter i dag och jobbar med mig själv vill jag vill inspirera andra. Jag känner att jag är skyldig att berätta på något sätt eftersom det är så jäkla viktigt att prata och för att det finns så mycket missförstånd om alkoholism.

Viktigt att prata om kvinnor och alkohol

Inte minst är det viktigt att sprida kunskap om kvinnor och drickande, tror Karin Adelsköld.
– Vi kvinnor blir oerhört känsliga för stress, framförallt i den här åldern med hormoner som spelar in också och den risken pratas det inte om. Bara genom att tänka att man har problem, så har man antagligen problem. Det är hårt men fördelen är att det finns en lösning.