Katarina Wennstam om soft girl-trenden: ”Dra det inte tillbaka dit”

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #1 – Camilla Läckberg

Hon visar den hemliga fickan i långkjolen i höjd med knäet.

– Så jävla smart. Varför har man inte det längre? Här var det ingen som gick och fingrade under kjolarna på en fin dam.

Samtidigt som bokmässan har dundrat igång 16 våningar under oss råder visning av vintagekläder i Katarina Wennstams svit på Gothia Towers hotel i Göteborg.

Garderoben som fraktats med för fyra dagar innehåller såväl fynd av hennes mamma som kap från butiken Old Touch på Upplandsgatan i Stockholm.

Jackan hon drar på sig har tusen hyskor.

– Den här är fantastisk, se detaljerna. Det är sytt på ett sätt som ingen syr kläder längre.

43 svenska kulturkvinnor i aktion för Irans kvinnor: ”Självklart”

Med Sekelskiftesmorden har Katarina Wennstam, 51, landat sitt skrivande i historien. Död mans kvinna, nummer två ut i serien, handlar om fyra kvinnor ur olika samhällsklasser som sommaren 1897 söker svaren i en mordhistoria i Stockholm. Samtidigt som det blåser moderna vindar från kontinenten är landets kvinnor vid tiden omyndiga och i händerna på makar, myndigheter och konventioner.

Wennstam - en grävande författare

Precis som att författaren inte lämnat något åt slumpen i sin outfit när hon marknadsför sin nya bok, har hon lagt grundligt vikt vid researchen.

– Att gräva i arkiv är det roligaste som finns. Att beställa upp de här liggarna som är 130 år gamla med stora, tunna blad, som man måste ha vita handskar på sig när man bläddrar i, säger Katarina och ler.

Hon berättar att hon samlat vittnesmål i alltifrån gamla presslägg och läkarjournaler till sedlighetspolisens detaljerade dokumentation över prostituerade.

– Det finns en bock för varje gång den prostituerade har varit på gynekologisk besiktning för att se om hon har syfilis och det är mycket noggrant noterat när hon "blev förförd", det vill säga hade sin sexdebut.
– Allt infört med en snirklig, vacker handstil.

Livmodersmassage som metod

Även språket i böckerna är anpassat till dåtid och kryddat med ord som karakteriserade kvinnor runt sekelskiftet.

Som ”trätgirig”.

– Ett vanligt ord och man förstår ju direkt vad det är. I dag skulle man kanske säga grälsjuk eller surfitta. ”Trätgirig" var verkligen en stämpel på en kvinna som inte ville foga sig, säger Katarina Wennstam och ger en lektion i ytterligare begrepp och glosor.

”Skälig tukt”, ”hysterika” och – ”erotiskt efterhängsen".

– Det är när kvinnan är gift. Hon älskar sin man, han är otrogen mot henne, hon upptäcker det och söker upp honom på något hotellrum eller i en lägenhet där han håller till med sin älskare och bankar på dörren. Då är hon ”erotiskt efterhängsen”.

Är det någonting i researchen som förvånat dig?

– Oj, mycket. Jag har såklart vetat att det fanns ett väldigt fokus på kvinnans livmoder som förklaringsmodell till sjukdom men kände inte till att livmodersmassage var så utbrett och så accepterat.
– När jag suttit och läst beskrivningarna om hur man gick till väga, förstår man att det var fruktansvärt plågsamt. Att vrida, dra och slita i livmodern, säger Katarina Wennstam och fortsätter:

– Det var så grova övergrepp mot kvinnors kroppar och det sades med sån tyngd att folk trodde på det. Man trodde på allvar att om en kvinna skulle ägna sig åt högre studier på universitet krävdes det så mycket blod upp i hjärnan att det kunde förtorka livmodern.

Låg bakom samtyckeslagen

Katarina Wennstam: ”Mina väninnor är ett oerhört stöd”

Katarina Wennstam hade en karriär som kriminalreporter på SVT bakom sig när hon debuterade som författare med Flickan och skulden 2002.

Med åren blev hon en flitig debattör i både kriminal­politiska och feministiska frågor, hon var bland annat med och bidrog till att den nya samtyckes­lagen trädde i kraft 2018.

Att hon i sin pågående bokserie skildrar kvinnors livsvillkor under slutet av 1800-talet innebär inte att hon har släppt samtidens brännande jämställdhetsfrågor:

– Jag försöker väva in och skapa en aha-upplevelse i böckerna kring frågor som vi inte ens reflekterar över i dag men som spökar också in i vår nutid.

– Att vi får driva företag eller gå till banken och öppna ett konto är ju ingen som tänker på i Sverige men i stora delar av världen kan det faktiskt vara så att kvinnor inte får lov att göra det, säger Katarina och delar en historia från sitt eget liv.

– Mina barn är halviranier, deras pappa kommer från Iran, och jag kommer ihåg ett samtal med deras farmor där hon berättade att något av det första hon gjorde när hon kom till Sverige var att gå till banken och öppna ett eget konto. ”Jaha, men varför det?”, frågade jag. ”För att jag fick”, sa hon.

Författaren lyfter två andra högaktuella debatter som signalerar en tillbakagång för kvinnors rörelsefrihet.

”No-fault divorces”, som konservativa republikaner i USA vill se ett förbud emot och som innebär att du måste ha ett skäl till att skilja dig, samt frågan om

brudöverlämning som vållat diskussion och kritik inom Svenska kyrkan.

– Jag kan förstå att det finns något fint i akten att bli förd fram till altaret av sin pappa. Man älskar sin pappa och har sett en massa Hollywoodfilmer men man behöver förstå var det kommer ifrån. Att det är en kvarleva från en tid då kvinnan var omyndig, där pappan var hennes förmyndare som vid altaret lämnade över till nästa förmyndare.

Jag gissar att du är emot?

– Absolut. Man behöver se kontexten. Det samma med soft girl-trenden, där jag var inne och skrev någon kommentar om att inte dra det till tillbaka dit. ”Glöm inte att kvinnor en gång i tiden har stridit fruktansvärt mycket för att få bestämma över sin egen ekonomi”.

– Ekonomisk frihet var den svenska kvinnorörelsens absolut första fråga, för att det var och är centralt. Om du inte kan tjäna dina egna pengar kommer du aldrig kunna vara fri att förverkliga dig själv eller gå när du vill, säger Katarina Wennstam och släpper ifrån sig en suck.

– Kan vi vara lite jävla tacksamma för alla de här kvinnorna som har gått före. Alla anmödrar som har kämpat.

Hur bär du dig åt för att inte bli cynisk?

– Jag har varit ganska trött och sliten de senaste åren av den nutida debatten, eftersom jag varit en stor del av den också i 20 års tid. Att gå in i det här historiska projektet, att gräva i arkiven och få kliva in i en värld av kjolar med släp och korsetter, har verkligen varit lustfyllt på ett annat sätt. Men kanske har det lite grann också varit en slags räddningsplanka för att inte bli cynisk. Att hitta på någonting annat innan jag känner att jag är så trött på det att jag spyr.

Jag frågar om hon saknar att vara journalist och hon svarar nej och sen nja.

– Jag skulle vilja vara i USA en månad i oktober-november och jobba med valet. När det händer riktigt stora grejer kan jag känna att jag vara lite avis på dem som är mitt i.

Fick strida på SVT

Men inte annars. Hon berättar att hon drömt om att bli författare sedan hon var 10 år och läste Tordyveln flyger i skymningen – och konstaterar att det är betydligt enklare löneförhandlingar som sin egen.

– Jag ställer mig framför spegeln, darrar med underläppen och säger ”jag tycker nog att det är dags för en löneförhöjning.”

10 svenska filmfloppar vi aldrig glömmer

10 svenska filmfloppar vi aldrig glömmer

Dessutom – det är inte på hennes bokkaraktär Fredrika Nilsdotters nivå, som drömde om men inte fick bli polis – men det var en "grabbig miljö" inom SVT på hennes tid, konstaterar Katarina Wennstam.

– Som kvinnlig reporter var man lite ensam i att tycka att det faktiskt var en stor nyhet att en tjej blev våldtagen av fem killar vid en sjö i Södertälje och att de blev friade bland annat med hänvisning till att hon haft kort kjol på sig, säger hon och adderar Göteborgskravellerna 2001.

– Jag kommer från Göteborg, jag hittade överallt och ändå skickade man bara manliga reportrar. Sen, när allt hade lagt sig och Avenyn var sönderslagen, blev jag nedskickad och fick lägga huvudet på sned och fråga "hur det kunde bli så här?"

– Den typen av reportage fick man göra som kvinna, men jag fick inte vara längst fram på något sätt.

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #2 – Jens Lapidus