Maja, 32, var höggravid – då fick hon en stroke
På sjukhuset upptäckte läkarna att hon drabbats av en allvarlig hjärnblödning – och vägen tillbaka skulle bli lång.
– Det är fortfarande ett trauma att leva med sviterna av stroken, och inte vara som den man varit förut, säger Maja Arnell.
Den 17 april 2015 sitter 32-åriga Maja Arnell i sitt kök. Hon är höggravid och jobbar som sjuksköterska, och håller precis på att göra sig i ordning för att åka till jobbet och jobba kvällspass, när hennes värld förändras för alltid.
Under dagen hade hon känt sig trött och mått illa – men plötsligt smäller det till på hennes högersida, och det börjar krypa i hennes ben. Sambon blir rädd för vad som håller på att hända hans kärlek, som samtidigt är gravid i vecka 28, och ringer sjukvårdsupplysningen.
– Jag tänker ”jag har ju fått en stroke”, men tänker samtidigt att det ju måste vara något annat. Men jag hade ju alla symptomen, berättar Maja.
Gråtande ber hon sambon lägga på hos sjukvårdsupplysningen och i stället ringa efter ambulans. När hon pratar med SOS Alarm kommer nästa bakslag, och Maja ramlar av stolen för att hon inte kan hålla kroppen uppe längre.
– Kroppen blev fruktansvärt tung, det kände som jag skulle sjunka igenom marken.
Kort därpå anländer äntligen ambulanspersonalen, och börjar ta prover på Maja. Hon har fortfarande svårt att ta in vad som händer, och tänker att hon mår bättre än hon gör. När ambulanssjukskötarna måste koppla av ytterdörren för att få ut henne undrar hon om hon ska hjälpa till, samtidigt som hon ligger på en bår.
Läkarnas kamp för att stoppa hjärnblödningen
Väl på sjukhuset hamnar hon först på förlossningsavdelningen, men får snabbt byta till akuten i stället. Där finner hon sig själv omringad av olika sjukvårdspersonal som ska hjälpa henne med vad de slår fast är en hjärnblödning. Själv är Maja bara orolig för sonen i magen, som under tiden inte har gjort sig till känna.
Maja måste röntgas för att läkarna ska kunna hitta om hon fått en stroke eller inte, och samtidigt som det går upp för henne för första gången att hon kan dö, så vill hon bara att de ska hjälpa hennes barn.
– Mitt enda fokus var att rädda mitt barn. Jag fick höra att förlossningsläkare var på väg, men under första röntgen så sparkade han till. Då kunde jag känna ”nu är det lugnt”.
Men medan 32-åringen kan dra en lättnadens suck över att hennes bebis verkade må bra, så inser läkarna att Majas hjärnblödning fortfarande pågår, och efter att ha skjutsats till Karolinska sjukhuset i Solna, så förlorar hon rörligheten i handen.
Maja blir inlagd på IVA, men slipper opereras – i stället behandlas hon på andra sätt, samtidigt som sonen får ligga kvar i magen i några veckor till. Efter 1,5 vecka på sjukhuset flyttas 32-åringen till en rehabavdelning.
– På rehaben kämpade jag för att få känsel i min arm – jag måste ju kunna hålla min son. Där var det som att allt kom ikapp mig, och jag grät och hade panikångest. Hur ska jag kunna lyfta mitt barn och ta hand om honom? Ska jag ha en assistent, det kan jag ju inte ha? Jag fick en identitetskris, berättar Maja om den tuffa tiden.
Det här är en stroke
Stroke, eller slaganfall som det ibland kallades förr, är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige.
Stroke är samlingsnamnet på det tillstånd med plötsliga symtom som uppstår när en del av hjärnans nervvävnad påverkas av hämmad syretillförsel i det berörda området.
Syrebristen kan uppkomma till följd av en blodpropp i något blodkärl, en så kallad hjärninfarkt eller ischemisk stroke. Syrebristen kan också vara en följd av en hjärnblödning, det vill säga en bristning i något kärl inne i hjärnan – hemorragisk stroke, eller på hjärnans yta – subaraknoidalblödning.
Maja föder sonen – en månad efter sin stroke
Men med den annalkande sonen som motivation så lyckas hon få tillbaka rörligheten i armen – hon kämpar så hårt att läkarna måste tvinga henne att vila också. När sonen föds i vecka 33, en månad efter att Maja drabbats av en stroke, så kan hon hålla honom, precis som hon önskat.
Sonen föds dock med ett lungproblem, och måste tillbringa sin första tid i livet intuberad och nedsövd. Även om läkarna menar att han kommer bli frisk, blir det en extra påfrestning för Maja, som vägrar lämna sonens sida under den veckan han är nedsövd.
– Jag kommer aldrig glömma den känslan.
I dag mår både Maja och sonen bra. Maja har utbildat sig vidare till barnmorska, och sonen har inga men av att ha legat i magen när hans mamma drabbades av en stroke. Läkarna kunde slå fast att Maja hade en medfödd kärlmissbildning som i kombination med graviditeten orsakade hjärnblödningen, och under de sex åren som följt efter stroken har hon fått genomgå flera strålbehandlingar och operationer. Hon har också avråtts från att bli gravid igen.
Men i mars kom glädjebeskedet – Maja är nu friskförklarad, och kan skaffa ett till barn om hon skulle vilja.
– Det har varit jobbigt att inte få bestämma själv, men nu får jag bli det om jag vill.
Trots friskförklaringen så har Maja fortfarande bestående men av stroken. Hon har problem med sin fot och sitt knä, kan inte springa och har försämrad balans.
– Det är fortfarande ett trauma att leva med sviterna av stroken, och inte vara som den man varit förut. Men jag har lärt mig att leva med det.