Nina Åkestam Wikners kritik mot den svenska feministrörelsen

Efter reklamen: Årets Feminista 2022 - här är vinnarna

2018 skrev du boken Feministfällan. Hur kom det sig att du skrev den?

– Jag hade varit engagerad i jämställdhetsfrågor i stort sett hela mitt vuxna liv, men där 2017-2018 kände jag att jag tappade sugen och energin. Det kändes inte riktigt bra. Så mycket för min egen skull, men också för rörelsens skull, så ville jag reda ut vad det är som gör att det inte känns så kul. Jag tyckte inte att de stora utmaningarna kom utifrån, utan inifrån rörelsen. Jag kände att rörelsen hackade och knakade.

Vad tyckte du om responsen du fick på boken?

– Den fick ett jättefint mottagande, men jag är inte säker på att det är vad man vill ha. Jag hade nog hoppats att vissa skulle bli mer sura. Jag läste Nina Björks Under det rosa täcket när jag skrev den, och den drog ju upp konfliktlinjer i samtidsfeminismen när det kom. Det är jätteviktigt. Så jag hade kunnat önska att någon kom fram och sa att den var skit, att man kan få de där konstruktiva krockarna.

Vad tycker du om feminismrörelsen i Sverige idag? Vad kan göras bättre?

– Jag önskar jag kunde säga att det har blivit toppen sedan boken, men jag tycker nästan att det är samma som då. Boken tar upp många olika fällor, som att många tar jämställdhetskampen för given, och inte förstår hur mycket arbete som krävs. Man hänger upp sig på detaljer och tjafsar om ordval – sånt som jag skulle kalla struntsaker. Sen har vi Instagramfällan, folk tänker att om man är stor på Instagram är man en viktig feminist, annars inte. Tänker man att Instagram är feminismen så fattar jag att man tröttnar.

Du har tidigare kritiserat Ellos Awards. Vad tycker du är problematiskt med den typen av kampanjer?

– Det är ett typexempel på Instagramfällan. Ett varumärke som utnyttjar jämställdhetsfrågan och associerar sig med det arbetet, de delar ut ett pris som blir ett sätt att köpa renommé hos olika aktivister. Vissa av de nominerade blev jättebesvikna och tyckte jag var taskig, men min kritik var inte mot dem egentligen. Men när varumärket associerar sig med jämställdhet utan att bidra till rörelsen, då måste man som feminist hålla huvudet kallt och tänka ”vem tjänar på det här?”. Men det finns många exempel, problemet varken börjar eller slutar med dem.

Vad drivs du av i din feminism idag?

– Jag drivs av samma sak som jag gjort hela tiden, att jag vill att världen ska bli mer rättvis. Sen kan det ta sig olika uttryck i vad som är viktigt beroende på mitt liv och samhället. Om det började med att göra det bättre för mig själv, så känns det irrelevant nu när jag vet hur orättvisor drabbar andra mer.

Vad säger du till dem som inte vill kalla sig feminister just på grund av ordet feminism, men säger sig vara för jämlikhet och jämställdhet?

– Frågar man folk på stan om det är viktigt att kalla sig feminist så kommer man få många olika svar. Jag är pragmatisk, för mig är det inte viktigt vad man kallar sig för, jag tycker feminism sa definieras som en handling och inte som en åsikt. Sen kan åsikten vara en bas för ett beteende, men att bara tycka saker räcker ju inte.

Kan feminismen vara mer inkluderande, men ändå vara radikal?

– Feminismen måste vara mycket mer inkluderande, den fungerar bara om den är en bred folkrörelse. Ingen rörelse har fungerat om den blivit för smal och navelskådande – förändring görs ju om man kan engagera. När man engagerar män i feminismen, vita i antirasismen och straighta i hbtq-frågor, det är då det blir fart på rörelsen. Det svåra är att hitta bredden och framåtrörelsen samtidigt.

Hur ska man göra för att få upp feministiska frågor på agendan i samhället?

– Som det ser ut nu så är det nödvändigt att kraftsamla brett och montera ner så mycket som möjligt av fragmentiseringar och falanger inom rörelsen. Feminismen funkar bäst när de finns ett mål, som med samtyckeslagen. Där fanns det en fin rörelse, med alla åldrar och bakgrunder. Det kan jag känna att vi har saknat sedan dess. Kvinnorörelsen har mått bra när den haft tydliga mål att sträva mot, som rösträtt eller aborträtt.

Din podcast Något slags känsla, varför startade du den?

– Det var rent ego. Böcker och litteratur har alltid gett mig så många nycklar till att lösa olika svåra saker i livet. I samhället i stort har det blivit för mycket fokus på psykologi, att vara människa är mer än ens psyke och hjärna. Jag ville se om det fanns något man kunde lära sig av begåvade författare. Och det gjorde det ju, det var otroligt kul.

Blir det mer podd i framtiden?

– Jag hoppas det! Den är på paus, jag har behövt jobba heltid nu med andra saker, efter att ha haft ett kulturår förra året. Det är inte den mest lukrativa verksamheten. Men det finns ju massor av frågor kvar att besvara.

Vad har du annars för framtidsplaner?

– Jag släpper en ny bok i maj. Den kommer också handla om feminismens utmaningar, men skönlitterärt. Det är den stora grejen i år. feminismen utmaning,