Trendar: Nostalgi Livsberättelser Resor Nystarta din ekonomi Vårmode 2025 Feminas historia Boktips Streamingtips Let's Dance
jämställdhet

Malin Roos: Därför är Gisèle och Elsa årets viktigaste kvinnor

07 mar, 2025
FotografTT
Gisele Pelicot
I kölvattnet efter Frankrikes största våldtäktsrättegång genom tiderna hyllar Feminas chefredaktör Malin Roos de kvinnor som vågat höja rösten för att vi ska flytta skammen dit den hör hemma – hos våldtäktsmännen.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Irena Pozar och Maria Sveland i en debatt om kvinnofrågorBrand logo
 Irena Pozar och Maria Sveland i en debatt om kvinnofrågor

Jag var elva och minns fortfarande hur pappa väckte mig på morgonen den 1 mars 1986 och berättade att Olof Palme var död.

Jag var 29 och vet exakt vid vilket trafikljus i Stockholm jag väntade på grönt när jag hörde Ekot-sändningen om Anna Lindh.

Jag var nyopererad och bedövad av smärtstillande när hela mitt flöde i sociala medier i oktober 2017 fylldes av två korta ord sammanfogade till ett.

Metoo

Det var som ett uppvaknande, starkt och sorgligt på samma gång, att se och höra hur kvinnor från olika håll och i olika åldrar, stärkta av varandra, gick ut och berättade om sexuella trakasserier.

Innan det blev tyst och motreaktion.

Annons

Största våldtäktsrättegången i Frankrikes historia

Svinerierna däremot tog inte stopp. I vår väntar rättegång mot den franska skådespelaren Gérard Depardieu, som misstänks för sexuella övergrepp mot två kvinnor i samband med en filminspelning 2021, och som i svallvågorna ­efter metoo anklagats för olika sexualbrott av totalt ett 20-tal kvinnor.

Åtalet mot Depardieu kommer dessutom efter den största våldtäktsrättegången i Frankrikes historia.

Gisèle Pelicot. Aldrig ska vi glömma hennes namn. Den 72-åriga kvinnan som i ett decennium blev våldtagen av horder med män, allt orkestrerat av ­hennes egen make, Dominique Pelicot.

I stället för att låta den rättsliga processen ske bakom lyckta dörrar krävde Gisèle Pelicot att rättegången skulle vara öppen, för att hela världen skulle få se:

Det var inte hennes skam, det var våldtäktsmännens.

Här i Sverige har vi Elsa. Eller ”Vera” som hon kallade sig första gången hon beskrev hur hon blivit våldtagen av en man inom hemtjänsten i Uppsala kommun. 85-åriga Elsa var rädd både för sin egen säkerhet och för hur folk skulle se på henne när hon ändå bestämde sig för att träda fram med sitt namn och sitt ansikte.

Annons

”Jag hoppas att varenda kvinna som har blivit våldtagen vågar berätta om det. För det är inte vårat fel att vi blir våld­tagna.”

1 av 6 kvinnor utsatta för könsrelaterat våld

Gisèle och Elsa är inte bara enastående modiga, deras vittnes­mål behövs.

Enligt en undersökning om könsrelaterat våld från Eurostat (EU:s statistikbyrå) har 1 av 6 kvinnor i EU utsatts för sexuellt våld, inklusive våldtäkt, i vuxen ålder. 1 av 3 kvinnor har utsatts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Detta mellan åren 2020 och 2024. Alltså efter metoo.

I Frankrike talar man sju år senare om ett genombrott för rörelsen, kanske kan Sverige hoppas på nytt syre och en återgång till vad metoo handlade om, innan debatten började svänga mot häxjakt och uthängningar.

Att flytta skammen dit den hör hemma.

Annons