Malin Roos: Därför har Femina Livia Fränkel på omslaget

Efter reklamen: Livia överlevde Auschwitz – berättar sin historia

Kanske är det för att de processat minnesbilderna så många gånger vid det här laget som händelseförloppet upplevs gå så snabbt. Från de smygande kommentarerna på väg till skolan och skyltarna på det lokala bageriet, till en ryckande inbromsning vid en okänd tågstation i Polen.

Auschwitz-Birkenau.

Livia Fränkel, 97, berättar att hon och systern Hédi (Fried) såg framför sig att de skulle få lyssna på musik när deras pappa en dag kom hem med en radio, att de som var i tonåren då inte insåg att föräldrarna behövde följa nyheterna för att få ett grepp om hur ondskan kröp närmare.

Zsuzsanna Reisch, 88, gick i andra klass när hon tvingades bära den sexuddiga stjärnan och uttrycker att hon inte riktigt förstod när soldaterna dundrade in på hennes gata i Budapest och samlade in alla judar.
”Vi var ju bara barn”.

Piotr Zettinger, 86, var fyra när han flydde Warszawagettot med uppmaningen att springa det fortaste han kunde.

I dag vet hela världen vad Auschwitz-Birkenau betydde.

Sex miljoner judar utplånades under andra världskriget, därtill ytterligare sju miljoner mördade. Bakom varje siffra finns en människa och ett livsöde – också bland de som klarade livet.

Den 27 januari 2025 är det 80 år sedan Auschwitz befriades och Femina har inför minnesdagen mött några av Sveriges sista förstahandsvittnen från Förintelsen. Tre som med egna ögon sett ondskan och som fortfarande bär på ärren.

Livia, Zsuzsanna och Piotr.

Zsuzsanna säger det rakt ut när hon bjuder på fika i lägenheten med alla inramade barn och barnbarn, att det är sista gången hon berättar nu.
Därför är det ännu viktigare att vi lyssnar.

Vi är glada över att ha jobbat nära Sanna Sjöswärd i projektet, fotografen som tidigare gjort utställningen Fading Stories – pass them on tillsammans med Raoul Wallenberg Academy.

Att Sannas utställning när den skulle visas under Almedalsveckan i Visby 2019 blockerades av den nynazistiska organisationen nordiska motståndsrörelsen, NMR, samtidigt som det skanderades ”Jävla historie-mytomaner”, gör vittnesmålen än mer angelägna att lyfta fram.

För är det något annat vi lärt oss av både historien och nutiden så är det att det kan gå snabbt om vi inte är vaksamma på signalerna.

Jag kommer aldrig glömma mina möten med Livia, Zsuzsanna och Piotr.

Tack för att ni delade era viktiga berättelser med Femina.