Malin Wollin: Här är vinet jag tar med mig till skyddsrummet

Efter reklamen: Christina Schollins tips till barnbarnen

Va? Ska det bli krig nu?

Så skrev min äldsta dotter i ett sms den dagen hon hittade det gula fula lilla panikhäftet på hallmattan efter en lång dag på folkhögskolan där hon pluggar konst. Hon har en målning som måste bli klar, det är mycket stress och kreativ ångest och nu ska det ovanpå detta bli krig och konflikt i härområdet. Det är mycket för en vecka.

Min dotters mor gör med den gula broschyren som hon gör med det orange ­kuvertet: hon noterar att det har kommit och sedan hamnar båda med stor ­sannolikhet i tidningsinsamlingen.

Vad det orange kuvertet och den gula skriften har gemensamt är att allt är ­hypotetiskt. Jag tycker att min pension ser jättebra ut, den ska nog räcka till både knäckebröd och vinterkängor, men vem vet var jag är, hur jag mår och om jag finns i världen när det är dags? Och vem vet om krig eller kris kommer?

Kanske bör vi vara medvetna om att både pension och krig kan komma, men hur förbereder sig människan inför dessa teoretiska eventualiteter och hur ska vi prata om dem med våra vuxna barn som undrar om det ska bli krig nu?

Mitt år har varit en evinnerlig upprepning

Mitt år har varit en evinnerlig upprepning

Hur förbereder man sig för krig?

Jag öppnar den gula lilla boken och ser mig omkring.

Det enklaste skyddet vid ett luftangrepp är att lägga sig i ett dike eller en grop. Jag försöker se det framför mig. Jag tycker att gropar är läskiga. Måhända är ett luftangrepp läskigare, men jag söker hellre skydd på ett mysigt bed and breakfast.

Det effektivaste skyddet är det man finner i ett skyddsrum. Och det är där min skräck bor. Jag vågar inte ens gå på toaletten på tåget.

Får man ta med vin ner i skyddsrummet? Vin lugnar mina ­nerver, kan jag få det på recept?

På sidan femton i det gula häftet läser jag att vi ska frysa in vatten i petflaskor och då kan jag ha de flaskorna tillsammans med ett par flaskor billig cava. För jag må vara präglad av fred och okunnig kring krigets villkor men jag har vett att bjuda mina landsmän.

Jag har sett att det pågår en debatt om huruvida katter är välkomna in i skyddsrummen. Jag vill ta med mig mina bubblor.

Kanske borde jag ha kommit över min cellskräck vid det här laget, och nu kanske det är för sent. Ryssen kliver över först Gotland och sedan Öland och sedan kommer Kalmar och där står jag mjuk i knäna utanför en tjock dörr och vägrar.

Jag lägger mitt gula blad i pappersinsamlingen, jag går ut i den snart invaderade luften, sedan letar jag upp ett öppet fält, jag lägger mig ner bland böljande vete klädd i vetefärgad kappa.

Vissa människor är modiga, andra är som jag.

Malin Wollin: Därför citerar jag Cher hos psykologen

Malin Wollin: Därför citerar jag Cher hos psykologen

Om du hör någon som bankar på andra sidan så är det jag och min dotter. Jag har två glas i bakfickan och en flaska under varje arm. Min dotter erbjuder en ­nästan färdig tavla att hänga på väggen, det blir väl trevligt.

Jag är salongsberusad och lugn och klappar en främmande katt.

Jag håller upp mitt gula häfte mot fienden.