Malin Wollin: Därför citerar jag Cher hos psykologen
Du kunde gott hållit tillbaka”, tänker jag för mig själv varje gång jag kommer hem från psykologen.
Måste jag säga allt jag tänker?
Det måste jag inte, och mer ofta än sällan säger psykologen ”Kommer det här leda till någonting?”.
Om någon säger så till mig i den vanliga världen (det gör de ibland) så blir jag ursinnig utan eftertanke. Ingen ska recensera min berättarteknik i realtid. Säg ”Kom till poängen” en gång till och jag kastar mig över bordet, lägger händerna om din hals.
Jag måste inte säga allt jag tänker, men det gör jag, psykologen hejdar mig så gott hon kan, tiden går och nu är det dags för mig att kliva ut och på vägen hem grämer jag mig. Vilka framsteg vi kunde gjort om inte mina anekdoter utan slut stod i vägen som en vägg av överflödig information.
En tanke flimrar förbi, jag hoppar upp i luften utan konsekvenstänk likt en kattunge som kastar sig efter en solreflektion på väggen.
”Jag måste inte säga allt jag tänker, men det gör jag”
På hundratalet levde en man som hette Marcus Aurelius och om du vet vem det är så finns det två förklaringar: Du är bildad eller så har du sett ett klipp där en man pratar om att han har läst Marcus Aurelius Självbetraktelser.
Och just som jag himlat färdigt med ögonen åt män som sitter och citerar en man som levde innan siffran noll uppfanns så hittar jag mig själv i ett tryggt rum citerande Cher.
Jag säger ”Ni psykologer borde kanske studera Cher, hon har sagt så mycket skarpsinnigt om människans natur”.
Psykologen slutar skriva i sitt block.
”I alla fall, Cher sa en gång, och jag vet inte sammanhanget, åh dessa sabla korta klipp som vi grillar vara hjärnor med …”
Psykologen har tagit mental semester. På en sandig ö förutan stenar, med ett rakt blankt hav, där ligger hon nu, blocket kvar i Kalmar.
”… hon sa ungefär så här: ’If it doesn’t matter in five years, it doesn’t matter.’”
Sen fortsätter jag med en lång utläggning om hur det Cher sa kan appliceras på olika delar av livet och hur det kan tolkas lite olika och om man ska vara kritisk så kan det ju tolkas som att ingenting spelar någon roll eftersom extremt få saker spelar roll om fem år.
Psykologen rullar över till mage, låter solen värma ryggen.
Det blir tyst, psykologen tittar upp, det var jag som behövde andas.
Mellan mig och psykologen ligger nu ett vått hav med glittrande yta.
Mellan oss vilar också Chers citat som inte har åldrats bra under den minut som förflutit.
Visst finns det visdomar, både Cher och Marcus Aurelius har värkt fram klokheter.
Det är när vi pratar om dem som de dör. Det vill säga raka motsatsen till det vi vill ska hända bakom psykologens tjocka dörr.
”Själen är färgad med färgen på sina tankar”, sa Marcus Aurelius.
Jag ser ännu en tanke fara förbi som ett lila band genom rummet. Jag sitter stilla, sträcker inte ut min hand.
Tiden är ute.
Om fem år kanske jag har hunnit glömma bort att jag citerade Cher.