Nej Kent, ni skulle ju vara bättre än så här

Efter reklamen: Femina möter First Aid Kit - Systrarna utmanas i pekleken

Kent blir som dom andra. Alltså alla andra band som ska återförenas efter att ha splittrats. Men Kent skulle ju vara bättre än så.

Genom hela sin karriär var de kompromisslösa, de gjorde sin egen grej och lyssnade inte på vad andra förväntade sig att de skulle göra. Att inte ens åtta år efter splittringen gå ut med nya spelningar känns... lökigt. Och Kent har aldrig varit lökiga förut.

När Kent i mars 2016 gick ut med att de skulle splittras gjorde de det med en välproducerad, snygg video fullproppad med referenser till deras långa karriär. Sista låten på sista skivan hette Den sista sången, och på de 28 avskedskonserter de gjorde runt om i landet sa de farväl till gråtande fans med just den låten. Allt med deras avsked var en uppvisning i den storslagenhet som gjorde Kent till Kent. Det var ett perfekt avsked.

24 år gamla boken syns överallt – därför är den populär igen

Att då komma tillbaka efter åtta år känns avigt och falskt. Hur snygg den nya videon som bekräftar återkomsten än är.

När Kent gick ut med att de skulle lägga ner satt jag med mina bästa vänner i en soffa och skrek ut min sorg. När de nio månader senare klev av scenen för sista gången var jag så obeskrivligt hjärtekrossad. I gamla blogginlägg försöker jag hitta rätt liknelse, famlar mellan känslan av en amputerad arm och en vän som dött, och landar i att dumpas. Det kändes som att jag hade blivit dumpad av mitt livs kärlek.

Ett avsked som inte var ett avsked

I huvudet förstår jag så klart att en återförening inte är ett personligt hån mot mig – men i hjärtat kan jag inte låta bli att känna mig lite förödmjukad. Jag gav allt jag hade för att ta vara på varenda chans att ta farväl: jag tältade ute en vecka i minusgrader, jag la alla mina pengar på det, jag (som min gamla chef Lars älskar att påminna mig om) prioriterade Kent framför ett jobb på Expressen. Jag grät och skrålade och sprang och hade ångestattacker och sov på gatorna. Allt för Kent och deras avsked. Och så var det inte ett riktigt avsked.

Paul McCartneys drag får alla att gråta - hyllningen till Lennon

”Det här är inte en återförening”, stryker bandet under i sitt pressmeddelande. Bara tre spelningar i mars, där de och fansen ska återuppleva magin igen. Och ja, jag är övertygad om att det blir magiskt. Även om det är ett svek, så kan det inte bli annat än magi när Jocke, Martin, Sami och Markus slår på stora trumman.

Kent har gett mig så mycket som jag älskar med mitt liv. När jag i maj gifte mig med den man jag 14 år tidigare hade träffat på Kentforumet spelades Kent-låten Vi mot världen, och lokalen var strösslad med vänner jag träffat i Kent-köer. Jag kommer alltid vara tacksam för allt jag fått genom bandets musik. Så jag är också beredd att förlåta dem för att inte hålla sina löften, för att vara lökiga. Men det kommer ta lite tid. Kanske ända fram till mars.

Efter reklamen: Tre artister som hyllats med konserter efter sin död