Malin Collin: Efter Pontus Rasmussons agerande tänker jag granska det barnen ser
Nu börjar det lacka mot jul – barnens alldeles egna högtid. Och det är just barnen som har fått mycket uppmärksamhet under den senaste veckan. Nåja, inte direkt barnen, utan vuxna som vill tjäna pengar på barn.
Balenciagas BDSM-kampanj
Prestigemärket Balenciaga når ofta genom bruset med sina spektakulära modevisningar.
De som satsar på kläder och skor som tar ut svängarna råkade nu ta ut svängen så illa att de körde rakt ner i avgrunden. Det handlar om en marknadsföringskampanj där ett gulligt litet barn i fyraårsåldern står i en säng. Hon är klädd i svart och i händerna håller hon en vit teddybjörn som är utklädd i någon form av sexuell bdsm-stil. Svarta läderremmar med nitar. Ett tajt halsband med ett hänglås. Det blev givetvis ramaskri i USA. Och den upprörda folkmassan stod med digitala högafflar för att tvinga fram Kim Kardashian i ljuset för en lynchning i sociala medier. Hon har sedan länge samarbetat med Balenciaga. Till slut gjorde hon ett uttalande:
"Inga försök att normalisera övergrepp mot barn hör hemma i vårt samhälle – punkt", skrev realitystjärnan på Instagram.
Nu får det tidigare så kaxiga Balenciaga också stå med den väldesignade mössan i hand och be om ursäkt.
Pontus Rasmusson har hamnat i blåsväder
Om sexualisering av barn blev stort i USA under veckan, är det inget mot hur Sveriges barnvärld i sociala medier har sett ut på sistone. Det handlar om en 24-årig kille i Växjö-trakten som de senaste åren har drivits en Youtube-kanal där han tillsammans med sina föräldrar gör olika utmaningar. Det är plågsamt jobbigt att både se och lyssna på, men jag tillhör verkligen inte målgruppen. Han har varit megastor för barn i fem- till tioårsåldern.
Jag säger ”har varit” eftersom Svenska dagbladet i september gjorde en granskning av 24-åringen, som heter Pontus Rasmusson. Jag säger ”har varit” eftersom Svenska dagbladet i september gjorde en granskning av 24-åringen, som heter Pontus Rasmusson. Enligt SvD har Youtube bedömt att han i sina videos sexualiserat minderåriga och dessutom lurat barn på på pengar genom att uppmana dem att ringa till hans livesändningar och kanske få vara med på Youtube. Det barnen inte förstod var att samtalet kostade tio kronor minuten oavsett om du kom fram eller inte.
Bondfångeriet var redan välkänt i barnens Youtube-universum och granskningar gjorda av andra Youtubers hade också genomförts. Det var en riktigt snackis bland lågstadiebarn, men något som vuxenvärlden inte uppmärksammade förrän under hösten. På grund av att denne Pontus Rasmusson i sina kanaler har skickat ut riktigt obehagliga vibbar där han ”lovar att aldrig lämna någon om han får ta hennes oskuld” och andra lysande röda flaggor, stängde nu Youtube av honom. Därmed försvann hans levebröd.
Pontus Rasmusson försökte starta kanaler under andra namn, men Youtube fortsatte att punktmarkera. Men han ville inte prata med journalister. Förrän förra helgen. Då gjorde han sin första intervju med ”Lilla aktuellt”. Kanske vet inte Pontus Rasmusson vilka underverk en pr-person inom krishantering kan göra, eller så vet han inte att yrket ens finns. Men han hade behövt hjälp.
För om Pontus Rasmusson redan målat in sig i ett hörn innan ”Lilla aktuellt” blev det än värre i och med intervjun.
Han förklarade att han var en flörtig person men (jag citerar): ”Jag skulle ju aldrig bli tillsammans med ett barn. Men dessa barn kan ju växa upp och kanske då vilja bli tillsammans med mig”.
Efter detta kokade svenska internet över av ordet ”grooming” och det skrevs krönikor och inlägg i sociala medier. Folk blev skogstokiga. Med all rätt. Han framställde sig själv som en helt sorglös vuxen man som inte ser några problem med att vara den som informerar tioåringar om vad sex är. Han verkar till och med se det som en god gärning ”så tioåringarna få reda på vad det är någonting, just att de lär sig till när de blir 18 och byxmyndiga”.
Hjälp.
Kan vi börja med att enas om att ingen berättar för Pontus Rasmusson om byxmyndighetsåldern i Sverige?
Så förklarar vi för barnen att ”flörtandet” Pontus Rasmusson har sysslat med är fel.
Sedan överväger jag själv att köra ner till Växjötrakten och ställa honom till svars, ge honom en utskällning från hela Sveriges föräldrar och känna mig lite bättre sen.
Men i stället är det dags för självkritik. Jag ska sätta mig framför Youtube och kolla lite extra på de Youtubers som mitt barn där hemma följer.
För i barnens värld är det inget nytt.
Och kanske ska fler medier ta inspiration av Svenska dagbladet och börja granska lukrativa Youtube-kanaler för barn som pågår helt okontrollerat, långt bortom ”SVT Barn”.
Barnen har redan börjat, alldeles själva.
I början av juni upptäckte jag mitt barn i ett annat rum i lägenheten. Då satt barnet med Pontus Rasmussons livesändning på sin Ipad och min avlagda telefon med kontantkort i andra handen och såg upprörd ut.
”Vad har hänt?”, frågade jag.
”Pontus Rasmusson har lurat barn på pengar hur länge som helst och nu försökte jag ringa det där dyra numret för jag hoppades komma fram i livesändningen och då skulle jag fråga varför han lurar barn på det här sättet”, sa mitt barn.
”Det lät ju smart, men varför ser du så nere ut?, sa jag och såg en blivande medarbetare på ”Uppdrag granskning” framför mig.
”När jag hade ringt tio gånger och inte kommit fram, tog kontantkortet slut. Och det var ju nyladdat. Är du arg, mamma?”, undrade barnet.
”Jag är rasande”, sa jag, ”men sannerligen inte på dig”.
Barnet tittade nedslaget på Ipaden där Pontus Rasmussons livesändning fortfarande pågick.
”Jag försökte stoppa honom från att lura fler barn på pengar, så blev jag själv lurad”, konstaterade barnet.
”Det blev vi allihop”, sa jag.
Men vi tänker inte bli det igen, va?