Möt kvinnorna i politiken som tagit täten
Det är den 30 november 2021. Sveriges nya statsminister upp i talarstolen för att avge sin regeringsförklaring. Hon är klädd i kleinblå klänning och marinblå kavaj. På kavajslaget: en svensk flagga. Det blonda håret är pageklippt. Bara dagar tidigare har hon skrivit historia. Den 24 november 2021 valdes Magdalena Andersson till statsminister, Sveriges allra första kvinnliga sådana.
Med ett lätt leende och stadig röst börjar hon tala:
”En människa, en röst – alla människors lika rätt att vara med och styra det samhälle vi lever i. Det är samhällets mest grundläggande uttryck för jämlikheten människor emellan. I år fyller den rätten 100 år. 1921 fick både kvinnor och män i Sverige för första gången rösta i allmänna och lika val till riksdagen. Den rättigheten är inte en gång för alla given. Den måste vinnas om och om igen, för varje ny generation”, sa hon och blickade ut över riksdagen.
Kvinnliga ledare i Norden
Island
Vigdís Finnbogadóttir, president 1980–1996
Jóhanna Sigurðardóttir, statsminister 2009–2013
Katrín Jakobsdóttir, statsminister 2017–2024
Finland
Tarja Halonen, president 2000–2012
Anneli Jäätteenmäki, statsminister 2003
Mari Kiviniemi, statsminister 2010–2011
Sanna Marin, statsminister 2019–2023
Danmark
Helle Thorning-Schmidt, statsminister 2011–2015
Mette Frederiksen, statsminister 2019–
Norge
Gro Harlem Brundtland, statsminister 1981, 1986–1989, samt 1990–1996
Erna Solberg, statsminister 2013–2021
Sverige må vara ett jämställt land (vårt land ligger på första plats på EU:s jämställdhetsindex, som enda land med sammantaget över 80 poäng av max 100. Som jämförelse: EU-genomsnittet mäter strax över 70 poäng), men det dröjde innan vi fick vår första kvinnliga statsminister. Exakt 100 år efter att allmän, och lika, rösträtt infördes var det (äntligen!) dags. Vi var sist av de nordiska länderna. Islänningarna var först. De banade vägen för de nordiska grannarna relativt tidigt då Vigdís Finnbogadóttir 1980 blev världens första demokratiskt valda kvinnliga president. Året därpå, 1981, blev Gro Harlem Brundtland Nordens första kvinnliga statsminister och sedan dess har fler följt.
– Det var bra för kvinnorna att jag blev vald. Kan hon så kan jag, kan flickor runt om i världen säga, har Vigdís Finnbogadóttir själv sagt till SVT om saken.
Totalt var hon president i 16 år. Och hon har gjort avtryck. Bland annat på Katrín Jakobsdóttir som var Islands statsminister mellan 2017 och 2024.
– Hon ändrade en hel generations attityd. De växte upp och tyckte att det var fullständigt normalt att ha en kvinna som president, har Katrín Jakobsdóttir berättat i en intervju med SVT.
Karin Jakobsdóttir är övertygad om att det spelar roll för varje stat att visa att både män och kvinnor kan göra det jobbet. Men trots att det är 2020-tal är kön en aspekt. En viktig sådan.
– Ja, för vi har inte nått full jämställdhet ännu. Och tills vi kommit dit så kommer det att vara en aspekt, har Katrín Jakobsdóttir slagit fast.
I april 2011 släppte världsartisten Beyoncé låten Who run the world (girls). Budskapet? Det är kvinnor som regerar världen. Låten spelades från radioapparater och på klubbar över hela världen. Den toppade listorna och älskades av miljoner. Men många ifrågasatte också Beyoncés budskap. Är det verkligen kvinnor som styr världen, på riktigt? Nja. Då Affärsvärlden i våras, 2024, publicerade en lista över Sveriges 43 dollarmiljadärer märktes enkom 10 kvinnonamn. 2023 stod det klart att färre än en tredjedel av FN:s medlemsländer någonsin har haft en kvinnlig ledare. Kvinnor är underrepresenterade, numerärt, både då det handlar om partiledarposter, ministerposter och presidentposter. Variationen länder emellan är dock stor. Frankrike och Sverige har till exempel en norm på 50 procent kvinnor i regeringen. Men det finns många länder där könsbalansen inte är i närheten av detta. 2021 var bara tio procent av världens ledare kvinnor. Och i toppen på de största företagen är siffran endast sju procent.
Men, låt oss blicka tillbaka i backspegeln, och ta en titt på de kvinnor som faktiskt gjort skillnad. Kvinnor som inspirerat och banat väg för andra.
År 1960 fick världen sin första kvinnliga regeringschef när Sirimavo Bandaranaike blev Sri Lankas premiärminister, detta efter att hennes make mördats. Sirimavos familj har haft flera politiska ställningar i landet, när hon dog år 2000 hade exempelvis hennes dotter, Chandrika Kumaratunga, varit landets president i sex år.
1966 tog Indira Gandhi över styret i Indien. Hon ledde landet genom både svält och krig, men styrde det också med järnhand. Indira Gandhi var Indiens premiärminister från 1966 till 1977 och återigen 1980 till dess att hon mördades 1984. I år har det gått exakt 40 år sedan hon dog, mördad av sin sikhiska livvakt. Anledningen? Indira Gandhis stenhårda hantering av oroligheterna i Amritsar.
En annan järnlady var Margaret Thatcher. Som första kvinna intog hon 10 Downing Street 1979. Hon gjorde, bland annat, att Storbritannien gick segrande ur Falklandskriget. Men hon retade också upp många rejält genom att försvaga facken. Margaret är kvinnan bakom citatet ”In politics, if you want anything said, ask a man. If you want anything done, ask a woman.” Och kanske ligger det något i det. Forskning visar nämligen att kvinnliga ministrar som avancerar inom politiken har mer erfarenhet och kompetens än sina manliga motsvarigheter. Kvinnliga regeringschefer har, i genomsnitt, en något högre utbildningsnivå än de manliga. Svensk forskning från 2009 har dessutom visat att det finns tecken på att kvinnliga ministrar är mer kompetenta än sina manliga motsvarigheter. Detta kan vara ett skäl till att det är mer sannolikt att de sitter längre på sin post.
Då det gäller kvinnlig representation gör man rätt i att rikta strålkastarljuset mot Sydamerika. Redan 2015 styrdes två tredjedelar av världsdelens 400 miljoner invånare av kvinnliga presidenter. I år, sommaren 2024, valde också Mexiko sin första kvinnliga president, och den 1 oktober tillträder Claudia Sheinbaum posten för att leda landet med 127,5 miljoner invånare. Den mest kritiska frågan? Det knarkrelaterade gängvåld som präglat landet i många år. Strategin? ”Kramar, inte kulor.”
Förra året, 2023, kom filmen Golda med Helen Mirren i huvudrollen. Helen Mirren gestaltar Golda Meir, en av 1900-talets mest kända kvinnliga politiker, premiärminister i Israel under fem år. Hon tillträdde 1969 och avgick 1974, efter att ha mottagit en hel del kritik gällande Yom Kippur-kriget. Golda Meir, ska, enligt Judisk krönika, alltid ha värjt sig inför frågan om hon var feminist. Svaret? Nej. Hon ska ha sagt att hon inte hade något till över för ”tokiga kvinnor som bränner behåar och hatar män”. Trots det har hon inspirerat mängder av kvinnor. Studier har pekat på att det är av vikt, för jämställdheten, med en kvinnlig regeringschef. I ett land som tidigare haft en sådan är sannolikheten dubbelt så hög att en kvinna utses på nytt under nästkommande decennium. Men, däremot är det inte alltid så att kvinnor anställer kvinnor. Forskning från 2005 visar att kvinnliga ledare är mindre benägna att utse kvinnor. Förklaringen? Man vill leva upp till manliga ledarskapsideal och undvika anklagelser om favorisering.
Just att leva upp till, eller rättare sagt jämföras med, manliga ledare tycks förfölja kvinnliga sådana. I boken Women and Leadership: Real Lives, Real Lessons deltar ett antal kvinnliga ledare, däribland Theresa May, Norges statsminister Erna Solberg, den tidigare presidentkandidaten Hillary Clinton, Chiles förra president Michelle Bachelet, Australiens första kvinnliga premiärminister Julia Gillard och Ngozi Okonjo-Iweala, Nigerias första kvinnliga finansminister och utrikesminister. Alla vittnar om att det ställs olika krav på kvinnor och män och att kvinnorna även bedöms efter utseende och framtoning.
När den norska statsministern Erna Solberg fick frågan om vad hon tänkt när hon tillträdde så var det att inte ha ett ansiktsuttryck som en ”bitch”. Hillary Clinton tar i boken upp hur mycket utrymme som medierna och politiska motståndare ägnat åt hennes utseende. Hon berättar att under hennes 124 resor som utrikesminister ägnades mer utrymme åt hennes hår, vikt och kläder än åt vad hon framförde.
En kvinna som det de senaste månaderna skrivits spaltmeter om är Kamala Harris. Hon är den som i skrivande stund tros bli demokraternas kandidat, när Joe Biden hastigt dragit sig ur det kommande presidentvalet. En svår sits för Kamala, minst sagt. Men ingen ovanlighet, visar forskning. Flera studier gör gällande att kvinnor oftare väljs till politiska toppositioner i krissituationer eller under ogynnsamma omständigheter. Kvinnor är exempelvis mer sannolika att väljas till partiledare i små partier i opposition eller vid valförlust.
En annan studie pekar på att kvinnor är mer sannolika att väljas till partiledare när en skandal eller valförlust avlägsnar den tidigare (manliga) ledningen. Just detta har fått ett namn: teorin om glasklippan. Denna påvisar att det är mer sannolikt att kvinnor utses till ledare under osäkra omständigheter, vilket gör deras möjligheter att lyckas mer begränsade.
Nyligen återvaldes Ursula von der Leyen till Europeiska Unionens kommissionsordförande för perioden 2024–2029. Ursula har, flertalet gånger, i sina tal belyst jämställdhet. Den 8 mars i år, på internationella kvinnodagen, konstaterade hon följande:
– Vägen till full jämställdhet är fortfarande lång. Det kräver uppmärksamhet och engagemang, varje dag, från var och en av oss.
”Kvinnligt” ledarskap, finns det?
Forskning från 2007 visar att skillnaderna mellan manliga och kvinnliga chefer på dagens arbetsmarknad är både små och, därtill, svåra att urskilja. Dessa skillnader beror, enligt studier, snarare på organisationers strukturer – eller på innehållet i arbetet. Varken ledarstil eller en ledares effektivitet avgörs, därmed, av en chefs könstillhörighet.
Kvinnligt respektive manligt ledarskap i medierna
Manliga chefer är handlingskraftiga och resultatinriktade. Kvinnliga är samarbetsvilliga och omtänksamma. Ja, så såg bilden ut när Ledarna gjorde en textanalys av artiklar som handlar om tillsättningen av nya chefer, styrelseledamöter och andra höga positioner. Med hjälp av mediebevakningstjänsten Retriever samt AI kom man fram till att män som är chefer i högre utsträckning beskrevs med professionella adjektiv som ”strategisk”, ”innovativ” och ”resultatorienterad”. För kvinnor användes mer personliga och/eller emotionella attribut som ”stödjande”, ”omtänksam” och ”teamorienterad”.
Ett exempel! Ngozi Okonjo-Iweala har varit Nigerias första kvinnliga finansminister och även utrikesminister. När hon 2021 utsågs till den första kvinnliga generaldirektören för WTO, världshandelsorganisationen, valde vissa medier att helt utelämna hennes kvalifikationer (vilka inkluderar utbildning vid de amerikanska universiteten MIT och Harvard).
– I stället stod det ”66-årig farmor”, har hon berättat.
Chefer i Sverige, hur många är kvinnor – egentligen?
I näringslivet är det fortfarande vanligare att chefen är en man. Och ju högre upp i hierarkin man kommer – desto mindre jämställt blir det. I offentlig sektor är däremot majoriteten av cheferna kvinnor. Det visar SCB:s statistik som Ledarna har sammanställt från år 2014 till det senast tillgängliga året 2021.
Tips till kvinnliga ledare
I maj utsåg Sveriges chefsorganisation Ledarna Framtidens kvinnliga ledare 2024. Vann gjorde Sandhya Mathur för sitt arbete på Unilever som fabrikschef på GB Glass. Hennes stärkande ord till unga tjejer som vill bli ledare?
– Jag uppmuntrar alla unga kvinnor att våga drömma, investera i sig själva, satsa på utbildning, och börja ta små steg i rätt riktning.