Flickorna på TV2 handlar om henne – så gick det sen
En av dem var Lotta Magnusson – som senare blev mamma till en av Sveriges kändaste skådespelare.
– Nu är det kul att man har varit med om något som har gjort avtryck, säger hon till Expressen.
Flickorna på TV2 med Gyllene Tider blev gruppens och Per Gessles stora genombrott när den kom på slutet av 1970-talet. Låten handlade om de dåvarande hallåorna på SVT2 – kvinnor som Inger Egler, Gunilla Linder, Ing-Margret Lackne, Lotta Magnusson och Ing-Marie Montero.
I dag har många av TV2-hallåorna gått bort. Gunilla Linder och Ing-Margret Lackne gick bort förra året, och Inger Egler 2019. Lotta Magnusson, i dag 72 år gammal, har inga negativa känslor för Gyllene tider-låten och de snuskigt dubbeltydiga textraderna där Gessle sjunger att han vill ”sätta på flickorna på TV2”. I en intervju med Expressen säger hon att det inte var något hon brydde sig om när låten kom ut.
– Det var ingen grej när det pågick, det var mer efteråt. Nu är det kul att man har varit med om något som har gjort avtryck, säger Lotta Magnusson till tidningen.
Lotta Magnusson arbetade från början på SVT:s klagomur, men fick plötsligt göra direktsänd tv när det fattades personal en kväll. Utan repetitioner eller träning kastades hon in i tv-rutan, och resten är historia.
– Gud, jag hann inte träna eller någonting utan det var bara ”in med dig”, berättar hon för Expressen.
Sonen blev känd skådespelare
Efter tiden på SVT arbetade Lotta Magnusson också många år inom restaurangbranschen innan hon gick i pension. Hon fick också tre barn, varav ett blev en av Sveriges mer välkända skådespelare och profiler – Peter Magnusson. Peter Magnusson slog igenom med humorprogrammet Hey baberiba tillsammans med David Hellenius och Christine Meltzer, och har sedan dess spelat i filmer som Sommaren med Göran och En gång i Phuket.
Även om Peter i dag är familjens kändis fanns det en tid då Lotta Magnusson blev igenkänd – utan att folk förstod varför de kände igen henne.
– Det var en del lustifikationer. Jag stod på Åkeshovsbadet vid något tillfälle när det kom fram en dam och började dra hela släkthistorien och avslutade med ”hälsa så mycket”. Hon var fullständigt övertygad om att hon träffat någon hon kände. På middagar trodde folk att vi kände varandra även om vi aldrig träffats. Jag fanns ju där i rutan ganska ofta under den tiden.