Sandra, 29, fick ställa in sitt bröllop två gånger på grund av cancern

Efter reklamen: Bröstcancer - kvinnans vanligaste cancersjukdom

Det var den 27 mars 2017, Sandra från Nässjö var 25 år och mitt i livet.

Hon hade fått en ny chef på jobbet, hon skulle flytta till Göteborg med sin blivande man Robin, men först skulle de gifta sig. En välplanerad och bombastisk kärleksfest, bara veckor bort.

– Det skulle bli värsta bröllopet för 400 personer, vi hade fixat i månader. Kyrkan var bokad och allt var köpt och klart, berättar Sandra Altun Johanen.

Aldrig hade hon kunnat tro att den där mysiga helgen i februari, på själva fästmannens födelsedag, skulle bli startskottet på en fruktansvärd resa. Sandra berättar att hon och Robin hade firat med middag på restaurang och tagit in på spa, när det började klia på hennes ena bröst.

– Vi låg i varsin relaxstol, av ren reflex började jag klia mig på bröstet och det var då jag kände att det var något där. En liten knöl. Jag ändrade ställning, lyfte på armarna och höll på, men knölen försvann inte, berättar Sandra som drog sig för att berätta för sin pojkvän om den konstiga knutan.

Blev kallad tillbaka

Robin hade förlorat sin pappa i cancer bara en månad tidigare och hon ville inte göra honom orolig, och det var ju ändå inget allvarligt. Hon var ung, det händer andra, det är såklart en fettknöl. Men innerst inne kände hon en växande panik och en dålig känsla i magen.

Hon bokade tid hos vårdcentralen, fick göra en mammografi och blev kallad tillbaka.

Sandra Altun Johanen hade sällskap av två kompisar och berättar att läkaren inte lindade in beskedet.

– De sa ”tyvärr, det är en tumör”. Jag kunde inte ta in det. Jag var chockad och började ifrågasätta om det inte bara var en fettknöl i alla fall och sen kom tårarna.

Mitt i hulkandet och rädslan blev hon arg.

– Då började jag kasta näsdukarna som jag gråtit i på golvet. Varför jag, varför just nu, jag ska ju gifta mig! Jag frågade rakt ut, ”kommer jag dö nu? Kommer jag tappa allt hår? Kommer jag bli flint?”

Vad skulle hon säga till sin mamma? Vad skulle hon säga till Robin?

Hamnade i klimakteriet

Bröllopet ställdes in, brudklänningen fick hänga kvar på sin galge och redan dagen efter var Sandra på väg till sjukhuset i Linköping. I tankarna för framtiden fanns inte bara äktenskap och ett gemensamt hem i Göteborg, men drömmen om barn.

Hon fick genomgå en IVF-behandling för att kunna plocka ut och spara ägg då äggstockarna riskerade att skadas av cellgifterna.

– Jag var slut redan efter de två veckorna med alla sprutor, känslor och biverkningar, säger Sandra som dessutom slussades igenom klimakteriet för att kunna rädda äggstockarna.

Dödsångest om nätterna

Och det var bara början.

Småländskan som hade drabbats av trippelnegativ bröstcancer visade sig bära på BRCA1- som innebär högriskgener för bröstcancer och sattes på tuff cytostatikabehandling.

Under hela sommaren var sprutor och cellgiftsdropp hennes vardag. Hon tappade sitt tjocka, mörka hår och fransarna föll. Liksom hennes självkänsla och identitet.

– Det var jobbigt att knappt ens känna igen sig själv i spegeln. Jag försökte sminka mig och hålla humöret uppe men det var tufft, berättar Sandra som delade sin kamp i sociala medier och lyftes av stödet och kärleken som strömmade från alla håll.

Från okända följare på Instagram, sin stora syrianska familj, men framförallt Robin.

– Han fick ta allt, det var hos honom jag grät och det var han som tröstade på nätterna när jag hade dödsångest och inte kunde sova. Jag hade inte klarat det utan hans närvaro och peppning, hävdar Sandra som när operationen var genomförd i september 2017 och hennes sjuka bröst var borttaget, började se ljusare på framtiden igen.

Firade med tårta

De satte ett nytt datum för bröllopet till oktober och Sandra Altun Johanen postade en bild på Instagram med en tårta i händerna och glasyren: ”FÄRDIG. FUCK CANCER”.

Då kom nästa smäll.

Behandlingarna hade inte hjälpt tillräckligt, cancercellerna var fortfarande aktiva och Sandra behövde börja om. Ny omgång cellgifter, ny operation, nya ångestattacker om nätterna och håret som precis hade börjat komma tillbaka fick rakas igen.

342 sprutor och 26 doser cellgiftsdropp och därefter cytostatika i tablettform som gav henne så svåra biverkningar att hon riskerade bestående men. Hon har skrivit ned varenda steg under sin väg genom sjukdomen.

Under sommaren 2018 – ett och ett halvt år efter cancerbeskedet, opererades även det andra, friska, bröstet bort och Sandra Altun Johanen var ”färdigbehandlad”.

Tredje gången gillt

Två månader senare kunde hon säga ja till sin Robin i S:t Gabriel-kyrkan i Västra Frölunda.

Hon hade gått upp i vikt av alla behandlingar och fick köpa en ny bröllopsklänning men det blev en dag och en fest hon aldrig glömmer.

– Jag var lycklig och alla gäster var glada men det var också väldigt känslosamt. Att jag fick stå där som brud och uppleva min bröllopsdag till slut.

I februari 2020 blev Sandra och hennes make föräldrar till en liten Kevin – född på Internationella cancerdagen. Hon kallar sonen för ”deras gudagåva”.

– Jag behövde inte ens använda äggen som tagits ut. Kroppen är fantastisk på det sätt som den kan återhämta sig.

”Kommer aldrig bli samma”

Sandra Altun Johanen, 29, mår mycket bättre i dag, även om det fortfarande är tuffa dagar i bland. Trots att båda brösten är opererade får hon leva med rädslan för återfall och kroppen har tagit stryk av alla behandlingar och operationer.

– Jag blir påmind om det varje dag när jag klär av mig och ser ärren, men det är ännu mer det psykiska som kan spöka. Jag kommer aldrig bli samma människa som innan jag blev sjuk.

LÄS MER:

Hannah och Patrick Ekwall om cancerbeskedet: Ovissheten är värst

Malin Roos: ”Träd fram ni män som säger er vara för manligt p-medel”

Sommaren 85 – här är prylarna och kläderna vi aldrig vill ha tillbaka