Emma Hamberg om känslorna för Knausgård – och varför hon skrotade Fröken Sverige

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #3 – Emma Hamberg

Det där med bokhyllan förresten är när det kommer till Emma Hamberg ett understatement. Hela hennes lägenhet vid Mosebacke torg i Stockholm är som ett antikvariat. Nattygsbordet, fönsterbrädena och läshörnan i matsalen – överallt travar och torn med tummade ex.

– Min samling är en blandning mellan böcker jag önskar att jag hade läst, böcker jag har läst om och om igen, min önskan om att bli någonting annat och väldigt mycket skratt, säger Emma Hamberg och skjuter in:

– Och mina barndomsböcker, såklart.

Vad läste man i Vänersborg när du växte upp på 80-talet?

– Barbro Lindgrens Bladen brinner, Jättehemligt och Världshemligt. De är fantastiskt roliga, melankoliska och medmänskliga. Jag kan läsa dem fortfarande om och om igen.


Var du Kitty eller Kulla-Gulla?

– Kulla-Gulla, för att man kunde leka Kulla-Gulla så bra. Leka fattig, hitta en prins. Hon väckte mycket mer, Kitty förstod jag aldrig.

Hur ska man enligt dig inmundiga en god bok?

– Jag är nog bäst på att läsa när jag reser. När jag sitter på ett tåg i fyra timmar och är på väg någonstans. Jag älskar att få hamna i stunderna när man går helt in i en bok. Nu senast till exempel med Skärvorna av Brett Easton Ellis. Jag slukade 600 sidor för att jag reste men också för att det var så satans bra.

Finns det någon litterär händelse som förändrat dig på ett djupare plan?

– Jag kan känna att jag är på en annan plats än innan. Det händer inte så ofta men en bok som jag fick den känslan av är Färskt vatten till blommorna. Den hade en otroligt fin syn på människor och det är något jag själv jobbar med hela tiden. Att ha en vänlig blick och försöka förstå att en människa sällan vill ont. Det har Valérie Perrin förmedlat så himla fint i sin bok, som handlar lite om död också på ett vackert sätt.

intervjuJens Lapidus om varför han väljer bort romantik och svenska deckare

Vilka böcker i din hylla väntar på att bli lästa?

– Ja, herregud, säger Emma Hamberg och börjar dra ut dem en efter en.
Franz Kafkas Ett liv, Jean-Paul Sartres Äcklet, Fjodor Dostojevskijs Idioten samt Stalins hämnd.

”Knausgård är Mick Jagger”

Karl Ove Knausgård däremot är en författare som får breda ut sig både på hyllplanen och i hennes själsliv.

– Jeg elsker Karl Ove Knausgård, utbrister Emma på melodiös norska.

– Han skriver lite långt men man kan inte ha allt, och han har väl en så stor hjärna att det är mycket som måste komma ut. Att få kliva in i en pretentiös mans hjärna är helt fantastiskt för oss som varit väldigt kära i sådana typer av killar. Det är som att man får kolla in i dem, titta ut genom deras små ögon och se hur de är funtade egentligen.

– Karl Ove har varit med mig i många många år och vi vet ju hur det är när Karl Ove kommer till bokmässan. Då tystnar det. Han är Mick Jagger of bokvärlden. Jag har läst alla hans böcker, Morgonstjärnan var en stor inspiration för den boken jag har skrivit nu.

Det dräller inte av deckare i din hylla?

– Nej, jag är inte en deckarmänniska. Jag vet att deckare också handlar om relationer men det är inte min grej. Det kan vara hur tungt och se hur mörkt ut som helst, men hellre då en relationsinriktad roman än ett brott som ska lösas.

Lade ned Fröken Sverige

Kärlek och vänskap, det är det som är Emmas grej. Hon får ett särskilt lys i ögonen när hon håller upp Grabben i Graven bredvid, Katarina Mazettis bok som blev film med Michael Nyqvist i huvudrollen.

– Alla stora klassiska kärlekshistorierna kan lägga sig någonstans, säger Emma Hamberg och konstaterar att romantik och roligt är det bästa som finns.
I dag. Hon har inte alltid varit lika "lättflörtad".

– När Bridget Jones dagbok kom var jag lite för fin för Bridget. Medan alla läste, tittade och höll på var jag så:"jag är ju feminist och har jättekonstiga kläder. Bridget Jones är inte för mig". När jag väl läste den insåg jag att den visst var jag.

– Jag tittade inte på Sex and the City heller. Det var verkligen "ofeministiskt". I dag har jag sett allt.

Nostalgi delux!

i rampljusetZTV-profilerna vi minns – det gör de idag

Som av en händelse sammanföll Sex and the City-hajpen med Emma Hambergs tid som chefredaktör för Veckorevyn runt millennieskiftet, där hon skapade debatt genom att steka institutionen Fröken Sverige.

– Som 53-åring kan jag tänka att gud vad ung och oerfaren jag var och inte förstod hur media funkade. Jag hade ingen aning om att det skulle bli ett sånt enormt hallabaloo av att jag slängde ut Fröken Sverige. För mig var det en fullkomlig självklarhet. Klart man inte kan ha en tidning där man tävlar i hur unga tjejer ser ut i baddräkt, säger Emma i dag och konstaterar att man gjorde flera viktiga förändringar i innehållet och tilltalet – men att samtiden inte var mogen.

– Vi försökte göra tidningen mer feministisk men världen var inte riktigt redo. Vi var alldeles för tidiga, man jag kan ändå känna att jag är stolt över att jag var så ung och dumdristig att jag vågade, säger Emma Hamberg och tillägger att hon slutade tre sekunder innan hon blev sparkad.

Feelgood är hemma för Emma

Istället blev erfarenheten startskottet för hennes författarkarriär.

Linas kvällsbok, ungdomsromanen som blev hennes skönlitterära debut och Kärlek och sex - från pirr till petting var en direkt konsekvens av året på Veckorevyn:

– "Pirr till petting" var en bok om att lära känna sin kropp och att tycka om sig själv och jag skrev den för alla unga tjejer som jag kände att jag lite hade svikit.

Med Mossvikenfruar tog du steget till vuxen-litteraturen och blev feelgood, hade det kunnat bli annat?

– Jag visste inte ens om att jag skrev i en genre eftersom den genren inte fanns när jag började skriva. Då var det ”chicklit” och där kände jag mig aldrig riktigt hemma. När "feelgood" kom och det visade sig att jag skrev i den genren kände jag "gärna". Herregud, den är underbar.

Vad har läsandet och skrivandet betytt för dig i tuffare perioder av livet?

– Inte så mycket i det stora hela, faktiskt. Jag har ju varit ensam försörjare mer eller mindre i hela mitt liv och då är det bara att sätta sig på sin lilla rumpa och jobba, så även om det varit tunga perioder.

Som när ex-mannen och pappan till de tre döttrarna drabbades av en hjärnskada och svårbehandlad epilepsi – en händelse Emma har berättat om tidigare och som blev boken Resten av allt är vårt.

– Apropå att det är svårt att skriva kärlekshistorier, säger Emma Hamberg och beskriver hur det landade i en nödvändighet nästan att få erfarenheten nedskriven.

– Det gick ju från ena dagen till den andra och det förändrade ju hela vårt liv. Vi hade tre små barn och han fick hjärnskador som är permanenta.

– Jag visste hela tiden att jag nog skulle vilja skriva men det behövde få ta tid och folk behövde hamna på nya platser. Vi hade skilt oss, han hade träffat en ny kvinna och jag hade träffat en ny man, då kände jag att det gick. Det påverkade familjen på ett privat plan men boken handlar också om hur det är att komma ur något väldigt tungt. Vad det gör med en människa att få möta kärleken igen och hur man kan hitta sin kvinnlighet vid 50 års ålder.

Att lämna sin sjuka make fick författaren att känna både skuld och skam. Att dejta var otänkbart. Men livet ville annorlunda.

livsberättelserFörfattaren Emma Hamberg lämnade sin svårt sjuke man

Emma Hamberg säger att hon skrev boken i ett förälskelserus, till den nya mannen Patrik, som hon är gift med i dag – och till livet.

– Jag är så enormt medveten om att i morgon kan vara något helt annat än i dag. Jag tar ingenting för givet. Livet kan förändras snabbt och om man på riktigt förstår det kan man bli livrädd och inte våga göra något. Men det är en väldigt tråkig väg att gå. Eller så är det ingenting att vänta på. Det är bara mumsa i sig livet på en gång. Så om det smäller, då har man fan mumsat!

Romansuccén om Agneta blir teater

Det är inte helt lätt att förstå om hon pratar om sig själv eller om Agneta - huvudkaraktären i Je m’appelle Agneta som blev en enorm succé och har sålts i över 350 000 exemplar.

”Ja, jädrar vad den tjongade in”, uttrycker Emma och avslöjar att Agneta inte är hon själv, utan hennes läsare.

– Jag har turen att ha läsare som är väldigt kommunicerande, framförallt på Instagram. Eftersom jag skriver en typ av ”snälla böcker” tror jag också att det är lätt att skriva till mig och bikta sig lite grann. Jag har fått så otroligt många meddelanden från kvinnor i 40-50 årsåldern där de delar sina känslor av att inte veta vilka de är nu och att de inte har några fjädrar på sina vingar.

– Det var som att få en sifo-undersökning rakt i knät. Men gud, det är någonting med kvinnor i min ålder just nu där man känner sig osynlig och där man är jätterolig inuti sig själv men när det väl ska komma ut blir det inte alls lika kul och ur det skapades Agneta och blev en person.

Finns det något provocerande med att Agneta och du föralldel, får ha det så härligt med ostar och vin i Provence, alla kan ju inte uppleva den drömmen?

– Nej, fast alla kan köpa en ost. Jag förstår hur du tänker men jag har själv kunnat känna efter massor med år där jag verkligen inte haft det så gott ställt och det varit mycket med sjuka män, ungar och alltihopa, att det mer handlar om en inställning än om vad man har materiellt omkring sig.

– Det låter verkligen som en gammal klyscha men man kan köpa en liten ost, lägga ut en liten duk, tända ett ljus och prata med varandra. Det kostar inte så mycket, mer än i tid och i fantasi, säger Emma Hamberg och forsätter att brodera orden passande för en bonad på väggen:

– Istället för att gå och träna tre gånger i veckan på något jävla gym, vattna din fantasi, läs böcker, tjuvlyssna på människor! Försök att öva upp dina muskler samtidigt som du övar upp din fantasi. Jag tror det är där nyckeln ligger till att ha det kul.

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #2 – Jens Lapidus

Nya romanen inspirerad av Knausgård

Samtidigt som Je m’appelle Agneta i höst sätts upp på scen med Anna Blomberg i huvudrollen och går på turné över Sverige, kommer Emma Hambergs nya roman. Den som är inspirerad av Knausgårds Morgonstjärnan, bär titeln Kärlekens idioter, och berör författarens två favoritämnen i livet.

– Den handlar om att våga älska trots att man vet att det finns en risk att någon sliter ut hela ens inre tarmsystem rätt ut i skogen, men ändå våga. Och så handlar den väldigt mycket om – böcker.

Till sist, vilken bok ska man ha läst innan man dör?

– En bok med den vackraste titeln som finns, jag är så ledsen att den titeln inte är min. Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Det är en bok om kärlek och vänskap över alla åldrar och klasser. Vi får vara i en stor gammal våning i Paris, det är en sluskig kock, en anorektisk liten städerska och en döende mamma.

– Den är fantastisk.

3 GULDKORN I EMMA HAMBERGS HYLLA

1. Grabben i graven bredvid, Katarina Mazetti

"Den är inte särskilt tjock, men den bästa kärlekshistorien någonsin. Den är så jäkla rolig, fantastiskt härlig och man blir kär, framförallt i honom. Jag har hämtat så mycket inspiration och stulit så mycket från Grabben i graven bredvid. Jag älskar att man pratar om kärlek och vänskap med lika stor tyngd. Den har åkt utomlands och runt hela Sverige och jag kan läsa den om och om igen.”

2. Igelkottens elegans, Muriel Barbery

”Det är Paris, det är filosofiskt, det är verkligen inte rappt skrivet men fantastiskt skrivet. En kärlekshistoria som man tyvärr bara anar och aldrig få se blomma ut. Men vi märker hur vänskap tinar människors hjärtan och hur man då öppnar upp för andra saker. Jag får rys bara jag pratar om den här boken.”

3. More joy of sex, Alexander Comfort

”När jag gick på mellanstadiet var det en kompis till mig som hade More joy of sex hemma. De hade den gömd, men sådana här böcker hittas alltid. I dag om man skulle önska att 11-åringar hittade böcker om sex så önskar jag att de hittade utgåvor av de här. De är innerliga och sensuella. När jag hittade den här boken på loppis var det som om jag funnit den heliga gralen.”

SE VAD HAR DU I BOKHYLLAN? MED EMMA HAMBERG HÄR!