First Aid Kit-Klara om utbrändheten: ”Allt kraschade, jag kom inte ur sängen”

BAAM!

Knappt hade nyheten hunnit svalna om att de blir ett av husbanden i SVT-långköraren På Spåret i vinter förrän fansen fick anledning att jubla igen.

I dagarna släpper First Aid Kit en tolkning av Ted Gärdestads finstämda Come Give Me Love, deras egen personliga Ted-favorit.

– Vi växte upp med Ted Gärdestads musik. För oss handlar låten om en relation som tar slut och alla de känslostormar som då uppstår. Den påminner oss om vår barndom och om sommaren, kommenterar systrarna singeln som kommer i både en svensk och en engelsk version och som ges ut som ett led i Cancerfondens årliga Rosa Bandet-kampanj där First Aid Kit designar årets rosa band.

– Det var en ära bara att bli tillfrågad, samtidigt var det väldigt personligt. Vi upplevde cancer på nära håll genom vår morbrors fru Lena som var väldigt sjuk. Vi visste att hon bara hade månader kvar, berättar Johanna Söderberg, 29, när vi kopplar upp oss för ett trepartssamtal på FaceTime.

Intill bröstet ligger hennes tre månader lilla dotter, Harriet Lena Hilma, och ammar.

Johanna säger att det känns som precis nyss och en hel evighet sedan hon i början av februari postade en bild på sig själv i bikini vid en strand i Miami med händerna om sin mage: ”Ahh, jag kan inte vara tyst längre. Det kommer en liten First Aid Kid i sommar”.

”Älskar bara sönder henne”

Jag frågar hur det är att vara moster och Klara Söderberg, 27, spricker upp i ett leende som tar hela skärmen.

– Det är jättehärligt, fantastiskt! Hon är världens gulligaste unge och man älskar ju bara sönder henne. Det enda är att jag blir sur när jag måste lämna tillbaka henne, säger Klara, som själv förlovade sig med sin pojkvän i slutet av augusti och förresten också har en liten.

– Det här är min bebis, säger hon och håller upp Pablo, en spansk gatuhund med ”alla möjliga raser i sig”, döpt efter poeten Pablo Neruda.

– Det är skitkul att få följa Johannas resa, att se henne bli mamma, fortsätter Klara. Det är fortfarande overkligt för mig att hon är det. Vi har gjort allt tillsammans alltid. Från att vi var unga tonåringar har vi levt ett liv där vi har gjort samma saker och plötsligt gör vi inte det. Nu gör Johanna något som jag inte helt kan veta och förstå innebörden av förrän jag får barn själv, säger Klara Söderberg uppriktigt.

Men betonar att det inte finns ett uns känsla av att en tredje liten person slagit kil i vare sig systerskap eller ett världsberömt band.

– Inte alls, jag började storgråta av ren lycka när Johanna berättade. Händer detta verkligen? Det är en så otrolig grej. Samtidigt känns det som att vi är på den platsen nu, vi är redo för det här. Vi har gjort en sån jävla resa och haft det skittufft många gånger, men vi har också verkligen lyckats hålla vår relation intakt.

Men det har inte bara varit raksträcka.

Ända sedan de släppte sin första EP 2008, på samma dag som deras mormor Kajsa gick bort, också hon i sviterna av cancer, har de kittats ihop inte bara som syskon.

Familjeföretaget First Aid Kit AB har inneburit att bådas deras musikaliska karriärer har varit avhängiga av den andre, vilket inte har varit lätt alla gånger.

– Vi är beroende av varandra. Om vi bråkar förstör vi inte bara familjebanden utan hela våra karriärer. Allt hänger på att vi håller sams och vi har väl båda känt att det har kvävt oss lite att sitta ihop och göra allt tillsammans hela tiden, säger Johanna medan Klara nickar bakom Pablo.

– Det blir väldigt mycket press på relationen och det har inte alltid varit lätt att ha gränser och att vara sin egen.

– Just nu är det nog bra för oss att göra saker separat och lära oss att stå på egna ben.

När har det varit nära att braka?

– Aldrig, på riktigt, jag tror inte det, säger Klara. Vi kan bråka och tjafsa men jag vet ändå att Johanna finns där. Jag har aldrig varit rädd för att hon inte ska vilja göra detta mer med mig.

Johanna håller med men medger samtidigt, det var en kris förra året.

– Som förra sommaren när Klara blev utbränd, det blev en konstig roll för mig. Samtidigt som jag skulle stötta som syster tänkte jag på alla jobb vi hade inplanerade och ”vad skulle jag nu göra hela sommaren?” Det var knepigt, också för systerskapet. Jag var helt ärligt orolig förra året när du mådde så dåligt. Jag har aldrig sett dig vara så totalt under isen, säger hon med riktning åt sin syster.

Det var i maj 2019, de hade hela sommaren uppbokad med spelningar när meddelandet gick ut på First Aid Kits officiella Facebooksida, att hela sommarturnén var inställd på grund av ”medicinska omständigheter”.

Klara Söderberg berättar att läget blev akut:

– Det var saker i mitt privatliv som jag inte vill gå in på men det var en blandning av personliga grejer i kombination med att vi hade jobbat för hårt och för mycket, för mig. Allt bara kraschade. Jag kom inte upp ur sängen.

Hon samlar sig några sekunder och berättar hur hon som alltid, och trots offentligheten, kunnat röra sig obehindrat hemma i Stockholm, knappt kunde förmå sig att gå ut.

– Att gå ut med hunden var det enda jag klarade av under flera veckor. Jag har aldrig upplevt social fobi eller ångest tidigare, men plötsligt klarade jag inte att vara med folk. Jag har alltid älskat att gå på bio själv, till exempel, men när jag skulle göra det nu fick jag ångest. Jag kände hur alla tittade på mig på tunnelbanan och kom för nära.

Hon berättar om hur hon i biosalongen plötsligt inte fick luft, inte kunde andas.

– Jag sprang ut ur salongen och bara grät, kunde fortfarande inte få luft. Det har jag aldrig upplevt varken för eller senare men det var riktigt skrämmande och det var då jag tog beslutet; jag kan inte vara på en scen om jag inte klarar att vara bland folk. Jag kan inte stå inför tusentals människor och vara rädd för att få panikångest.

Att hon tvingades söka professionell hjälp är inget Klara sticker under stol med, tvärtom, var det terapi som blev vägen ur destruktiviteten.

– Både jag och Johanna har gått i terapi ganska mycket så vi hade en psykolog som är fantastisk och som har hjälpt mig mycket efter att min läkare sjukskrev mig, säger Klara Söderberg och tillägger att det värsta var känslan av svek. Upplevelsen av hur de som aldrig hade ställt in en spelning någonsin, lämnade både fansen och framförallt bandet i sticket.

– Det tyngde som fan, samvetet gentemot alla som jobbar med oss på och bakom scen och tankarna ”de kommer inte ha några jobb den här sommaren”. Men alla har varit jätteförstående och insåg, det gick verkligen inte.

Hur och när vände det?

– Det gick ändå ganska fort. Men det fanns heller ingen press på mig om när jag skulle må bra igen. Vi satte inte upp något datum eller scenario för när jag skulle vara redo och det var just det jag behövde, att bara vila.

Redan under förra hösten började Klara så smått hitta tillbaka till både livet och musiken och när First Aid Kit väl stod på scen igen tillsammans med Amanda Bergman och Maja Francis för två julkonserter i Stockholm, upplevde hon bara pur glädje.

För det har aldrig någonsin varit musiken det har handlat om, betonar lillasyster Söderberg:

– Musiken har aldrig varit det som har varit jobbigt, det har alltid känts härligt och naturligt. Det är allt det andra som har varit i vägen.

Längtan hem från hotellrum, bort från roomservice och drive-through, drömmar om vardagsrutiner i ett liv av ständigt flängande på väg till nästa gig.

Nu är det Johanna som pratar:

– När vi befann oss mitt i det har det upplevts normalt, det är först nu när vi har varit hemma en längre period som man förstår vad det gör med en att leva så. Det är skithäftigt på ett sätt men inte sunt. Det är klart att vi har haft jättekonstiga liv.

Bortsett från allt det hemska som kommit i spåren av corona, finns det för er något positivt med att få det här andrummet?

– Ja, jättepositivt, säger Johanna utan att tveka.

– Jag tror kanske inte att jag hade skaffat barn om vi inte hade fått den här pausen. Nu kan jag ta vara på den här tiden och utvecklas både som människa och mamma. Det är så lätt att bara köra på annars. Vi får så mycket roliga erbjudanden hela tiden och jag tycker allt är så jäkla kul och vill göra allt. Det har varit jättebra att inte kunna göra allt.

Fick ställa in drömresan

Men samtidigt, man saknar kossan när båset är tomt.

Johanna och Klara Söderberg berättar att de spelade in Willie Nelsons klassiker On the road again redan för sju år sedan, men det skulle dröja tills en pandemi satte hela deras bransch ur spel, för att de skulle känna sig redo att släppa den.

Och då handlar det inte bara om en roadtrip-dröm som sprack. Klara som tog körkort i maj berättar att hon redan i februari när hon började övningsköra, satte upp en målbild:

– När jag hade kortet skulle jag åka till Los Angeles, jag skulle köra rakt ut i öknen till Joshua Tree, sladda in framför motellet där Gram Parson dog och ropa ”Nu är jag här!”.

Det är ingen stor sorg, säger hon. Joshua Tree finns kvar och hon får cruisa runt i Stockholm så länge ”även om det inte är samma poetiska känsla”.

Då är First Aid Kit-sångerskorna mer bekymrade över hur styvmoderligt behandlad kulturen har varit under corona.

– Det är ingen katastrof för oss, vi klarar oss ekonomiskt, men jag tänker på alla musiker som har det tufft i vanliga fall och får kämpa för varje gig. Det är så många som livnär sig på att vara på turné med artister och för dem finns inga möjligheter alls att kunna jobba. De får ta jobb på lager, om de ens får jobb.

På frågan om varför de själva inte har stått på barrikaderna och utåt tagit fighten gentemot politikerna, svarar de unisont:

– Vi har inte blivit tillfrågade, men vi ställer oss givetvis bakom.

Som de brukar.

Klara och Johanna Söderberg har framförallt under de senaste åren stått rakryggade upp för frågor de brinner för, som jämlikhet och feminism. Att de inte skulle ”våga” ta debatten i brinnande politiska frågor, har aldrig ens varit ett alternativ.

– Vi är uppväxta i det. Båda våra föräldrar är politiskt intresserade och vår mamma har pratat om feminism sedan vi var jättesmå. Det har alltid funnits med i tankarna och som världen ser ut just nu är det extra viktigt att stå upp för det vi tror på, säger Klara.

Vill vara en tydlig röst

Har man en plattform ska man använda den, menar systrarna Söderberg, som har liten förståelse för artister som inte säger ett knyst.

– Som med Black Lives Matter-rörelsen, till exempel, det är så jäkla bra att vi pratar om det, för det är så mycket vi behöver ta itu med i Sverige. Det är viktigt att vara en tydlig röst mot det som är vidrigt och skämmande, säger Johanna.

– För mig går mänskliga rättigheter före allt och man måste kunna skilja på verk och person. Det är inte läge att vara feg, säger Klara.

Att de själva har varit relativt förskonade från troll och mothugg i mer politiska frågor, tror de har att göra med att de är ”priviligierade som vita kvinnor” – men det finns andra kommentarer som har gått rakt in under huden.

Som handlar om utseende.

– Det har gett oss massa problem med självförtroendet, särskilt när vi var så unga. Vi fick höra att vi var så himla fula, att vi borde sminka oss och ha andra kläder. Jag är trött på utseendekraven och att bli konstant dömd. Det har varit jättejobbigt ibland att behöva deala med det, medger Johanna och Klara fyller i:

– Det är typ det värsta du kan säga till en ung tjej i vårt samhälle. Det må vara det billigaste tricket men det känns ändå. Man känner att man har en slags skyldighet att hålla uppe en slags yta, om man inte köper kontraktet blir fokus på det i stället.

– Man blir straffad hur man än gör, säger Johanna.

Hon klappar sin mätta bebis över ryggen. Som nybliven mamma till Harriet har frågan fått ytterligare en dimension.

– Man kommer behöva tänka på det när hon växer upp, att inte ge henne massa komplimanger om att hon är söt.

Fast där vill moster Klara ha ett ord med i leken.

– Bäst vi passar på nu när hon inte fattar.

Johanna och Klara Söderberg om Ted Gärdestad-tolkningen:

”Come Give Me Love, som ju har svensk text trots titeln, är vår favorit av alla Teds låtar. Vi skrev en engelsk text till låten för flera år sedan, när vi var i studion i Omaha i USA och jobbade på vår skiva Stay Gold. Tiden räckte dock inte till så vi spelade aldrig in den. Vi hoppas att låten når ut till en större internationell publik i och med vår engelska version. Och att fler ska upptäcka Teds fantastiska låtskatt! Vi spelade in Come Give Me Love med den fantastiska producenten Daniel Bengtson i Studio Rymden i Stockholm i våras. Originalversionen producerades av våra idoler Björn och Benny från ABBA, med ABBA på kör. Vår version är en hyllning till det folkiga 70-talssound som de skapade. Det kändes fint att få förgylla låten med lite extra syster-stämsång a la First Aid Kit!”

Läs mer:

Sommaren 85 – här är prylarna och kläderna vi aldrig vill ha tillbaka

Gunhild Stordalen: ”Petter kommer alltid vara mitt livs stora kärlek”

Titiyo om kärleken till 15 år yngre Viktor: ”Står aldrig med ryggen emot”