Lovisa, 21, hade tumör stor som en handboll i magen

Efter reklamen: Lovisa Ströms tumör var lika stor som en handboll

Det var i januari 2020.
Lovisa Ström hade flyttat till en egen lägenhet i Stockholm, hon hade fått sitt första journalistjobb efter utbildningen och pojkvännen Joakim som bott i USA i ett halvår, hade flyttat hem. Livet var på rull.

Jag kommer älska dig när jorden gått under. För jag tänker aldrig dö, nej.

– Jag har tänkt på det efteråt, hur vi sa till varandra att vi hade klarat vår största utmaning och att allt skulle bli lättare nu. Jag har till och med sparat ett vykort där vi skrev precis så till varandra, berättar Lovisa Ström.

Sommaren 2019 hade haft Håkan Hellströms dänga Det kommer aldrig vara över för mig som soundtrack på såväl hennes Instagram som i riktiga livet; med fester, rosa solnedgångar, nattbad, lycka och skratt.

Dessutom hade Lovisa kommit igång med träningen. Hon trodde att det var de raska promenaderna som gjorde att hon började gå ner i vikt.

– Jag tänkte ”wow, vad träningen ger resultat” och ”om man vetat att det var så lätt?” Det kanske inte var rimligt nu i efterhand, med tanke på hur fort det gick också.

Kompisarna trodde att hon var sjuk i ätstörningar

Nästan 14 kilo på mindre än ett halvår.

Medan hon själv fortsatte att tänka att det var träningen, blev hennes omgivning alltmer på sin vakt över viktminskningen, berättar Lovisa:

– Mina kompisar trodde att jag hade slutat äta. De köpte mina favoritchips och ställde på bordet framför mig för att testa om jag åt. Och det gjorde jag ju! Varje gång. De fattade ingenting och jag tyckte det var jobbigt att behöva försvara mig.

Inte ens när hon efter en relativt lugn vinkväll med tjejerna kräktes i 24 timmar, tänkte hon att det var något fel. Inte på senhösten heller när hon började få som ihållande kramper i magen.

Inte förrän Lovisa Ström över nyåret förra året befann sig på livets drömresa till Bali med pojkvännen Joakim och kompisarna, blev hon väckt på riktigt.

– Vi snackar sjuka smärtattacker som varade i uppemot en timma. Jag låg på golvet, svettades och skrek och klättrade uppför väggarna, berättar 21-åringen.

Två dagar efter hemkomsten till Sverige, den 10 januari 2020, tvingades hon söka akut hjälp för smärtorna.

”Det är ingen cysta, det är en tumör”

Hon fick göra ett ultraljud på Danderyds sjukhus och berättar att sjuksköterskan snudd på skrattade när bilden av hennes äggstock blev tydlig: en cysta, bara.

Precis som hon och vännerna hade misstänkt. Obehagligt, men ofarligt.

Lovisa blev hemskickad, men smärtorna försvann inte.
Inte förrän tredje vändan in till akuten och efter att ha fått tjata sig till fler tester, tog det plötsligt fart.
Lovisa blev inlagd med beskedet: ”I morgon får du veta om det är en cysta eller en tumör”.

Det där sista med "tumör" var inget som oroade henne.

Trots att hennes pappa hade haft testikelcancer och att henne mormor gått bort i cancer, föresvävade inte ens tanken på något så allvarligt.

Som en orkan kan jag svepa bort dig. Men jag tänker aldrig dö, nej.

Lovisa tyckte rentav att det var "lite najs" att få mat och ett eget rum. Hon låg i sjukhussängen och kollade tv-serier och Face-tajmade med sina kompisar.

Men pojkvännen Joakim som hade börjat plugga i Lund, tog första nattåget till Stockholm.

– Och jävlar vilken tur att han gjorde det, säger Lovisa Ström i dag.

Redan dagen efter på sjukhuset fick hon veta att förklaringen till de våldsamma attackerna i magen var just, en tumör.

Och den var stor som en handboll - 16 gånger 8 centimeter.

Visste inte om hon kunde få barn

Lovisa tvingades avlägsna den sjuka äggstocken omgående och visste inte när hon sövdes ned om hon skulle få behålla den andra - vilket gjorde att hon som då 20 år ung, plötsligt behövde bearbeta hela sin framtid.

– De sa till mig att om båda äggstockarna försvann skulle jag inte kunna få barn. Jag kunde frysa ned ägg men den processen tog tid och skulle innebära att operationen behövde skjutas på i flera veckor, vilket var en risk i sig.
– Jag hade inte förstått hur mycket man längtar efter att få barn förrän någon säger att det kanske inte kommer att gå. Rädslan att vakna upp efter operationen och aldrig kunna få barn var extremt jobbig.

Hon fick behålla den andra äggstocken och operationen gick bra - men beskedet som följde var allt annat än bra.

Den 20 februari diagnostiserades Lovisa Ström med äggstockscancer, en form av cancer som drabbar cirka 700 kvinnor varje år.
Men Lovisa hade drabbats av den ovanliga formen Gulsäckscancer, som är mycket aggressiv och elakartad.

Den var en fredag och cellgifterna skulle sättas in redan på måndagen.

Då brast det för Lovisa.

Var tvungen att raka av sig håret

Plötsligt fick hon bilder framför sig av cancer; inte om döden, men om hur hennes långa blonda hår skulle trilla av och av en svullnad kropp.

– Många säger "Gud, det är ju bara hår, var tacksam över att du får leva" och absolut är jag det. Men det är lätt att säga för den som inte går igenom den förändringen. Där och då var det för stort för mig att ta in att jag hade cancer, medan håret och ögonbrynen som försvinner och som är så förknippat med sjukdomen, blev något konkret som jag kunde greppa.

– Jag har inget val längre, nu måste jag börja fejsa allt, sa Lovisa i den vlogg hon spelade in och postade på YouTube den 9 april, inför första cellgiftsbehandlingen.

Nästa scen utspelar sig i badrummet på hennes kompis lantställe i Norrtälje.

Lovisa står framför spegeln omringad av sina vänner och rakar av sig sitt långa hår.

Kompisarna håller om henne och peppar, men samtidigt är smärtan enorm.

– Det blev så brutalt tydligt. Ett gäng tjejer på 21 år där en i gänget just har fått raka sitt huvud, säger Lovisa Ström.

Tvingades till isolering av Covid-19

Hon kan inte nog betona hur viktiga kompisarna, familjen och kärleken Joakim var under den tuffa tiden - och hur extra djävulskt allt blev när corona-viruset svepte in och tog bort dem allihop.

– Det som motiverade mig att ta mig igenom behandlingarna var att jag skulle få möta mina nära efteråt, men när Corona kom var det ingen som vågade träffa mig längre. Alla sa nej, för att skydda mig såklart, men det var ändå hemskt. Vid ett tillfälle tappade jag det helt. Jag satt rödgråten klockan ett på natten och skrek till min pojkvän i telefon: "du MÅSTE komma".

– Först får jag en cancer som bara drabbar fem tjejer i Sverige om året och på det en fucking pandemi som gjorde att jag behövde vara isolerad i en period när jag behövde sällskap mer än någonsin. Det var jättetufft.

Lovisa Ström blev fruktansvärt dålig av cellgifterna som var av starkaste dos.

Hon mådde konstant illa, var totalt orkeslös och förstoppad. Dagarna gick enbart ut på att äta mediciner och att klara av att gå på toaletten, berättar hon för Femina. Något som var förenat med en smärta så intensiv att hon skrek rakt ut.

Kan svepa bort dig. Men jag tänker aldrig dö, nej.

Men det fanns en ljusning bortom orkanen.

När sista behandlingen var klar i slutet av maj, repade sig Lovisa Ström relativt fort.

Hon skulle börja jobba halvtid, kunde dricka kaffe utan att behöva kräkas och räknade ned dagarna tills håret skulle börja växa igen - och inte minst till den stora festen hon hade planerat med sina kompisar när allt var över.

Då ringde läkaren igen.

Nytt cancerbesked som ett dråpslag

Den misstänkta ”broskbiten” man hade sett på röntgenplåtarna var inte en broskbit.

Utan metastaser.

Cancer.

I levern.

Lovisa Ström som spelade in telefonsamtalet med sin mamma och pappa efter beskedet (och som senare postades på hennes vlogg), är så smärtsamt att det skär i öronen.

Två föräldrar utom sig av oro som försöker trösta.

Hon själv som knappt klarar att prata för gråten och paniken.

– Jag var inställd på att jag var klar, det var det som hade motiverat mig hela tiden. Jag kände att jag inte hade något hopp längre och att jag inte kunde lita på någon. Alla hade sagt hela tiden ”du är så stark”, men nu blev det istället "Hur kan ni veta det?" Jag kände mig inte alls stark, jag ville inte ens vara stark, jag ville vara frisk. När mina kompisar kom hem och lagade middag satt jag och hulkgrät i ett hörn och sen blev jag arg. Jag har fortfarande hål i väggen efter saker jag kastade.

– Det tog hårdare än första cancerbeskedet, konstaterar den unga stockholmskan, som redan två dagar senare var tillbaka på sjukhuset för en ny omgång cellgifter intravenöst.

I början av juni förra sommaren var behandligen över.

Lovisa fick behålla sin lever och i slutet av augusti kunde hon äntligen ställa till med den efterlängtade festen för de viktiga i livet - och för livet.

Vi skulle älska varandra tills jorden gick under och du skulle aldrig dö, nej.

I september fick hon tillbaka sin mens.

Lovisa berättar med ett porlande skratt att hon började gråta av glädje och att hon och hennes kille stod som värsta knäpposarna i hallen och sjöng We are the champions när blodet rann.

En annan Lovisa för alltid

I slutet av december när Femina pratar med Lovisa har också håret kommit tillbaka, om än i en ny mörkare nyans och lockigt, som det aldrig varit.

Men kanske är det symptomatiskt för den förändring hon har gått igenom.

Den 21-åriga journalisten uppger att hon inte kan sätta fingret på exakt vad och hur, men att något har hänt inom henne de senaste tolv månaderna.

– Jag kan inte alls identifiera med den personen som var innan. När jag ser på bilder bara från november 2019 tänker jag ”oj, vad du är naiv, du har inte en aning om vad som kommer hända". Ena veckan låg jag i en solstol på Bali, i nästa var jag inlagd på sjukhus, säger Lovisa Ström och fortsätter:

– Jag har alltid tänkt att jag är odödlig, nu finns det en liten liten rädsla över livet också. Jag går inte runt och tänker "åh, vad härligt det är att vara frisk", för det blir en vardag efter en sån här sak också. Men jag kan reflektera över och uppskatta saker som att dricka morgonkaffe, äta middag med min pojkväns familj, ha spelkväll med kompisarna och att göra mig fin, på ett annat sätt i dag.

– För jag vet att livet är skört.

Hennes historia blev tv-serien Leva Life

Lovisa Ström som delade sin sjukdomskamp i sina egna kanaler på Youtube har tidigare berättat sin historia i Cancerfondens stora tv-gala och under våren kom tv-serien Leva Life på Viaplay som är baserad på Lovias historia.
Rollen som Lovisa Ström görs av Hanna Ardéhn och det är redan klart med en andra säsong av Leva Life.

Lovisa säger att vloggarna blev ett stöd för henne genom det tuffaste, men att hon i dag hoppas att öppenheten också ska kunna hjälpa andra, kanske unga tjejer, som hamnar i samma situation.

– När jag själv blev sjuk började jag desperat scanna av internet för att hitta någon jag kunde relatera till, men hittade ingen. Det kändes som att alla som fick cancer var äldre. Att dokumentera och berätta blev som en distraktion. I stället för att bara ligga och tänka på att jag var sjuk var det skönt att få ur sig saker och att få äga sin historia, medger Lovisa Ström och tillägger:

– Om jag kan hjälpa någon annan är det ännu mer värt.

LÄS MER:

Sandra, 29, fick ställa in sitt bröllop två gånger på grund av cancern

Hannah och Patrick Ekwall om cancerbeskedet: Ovissheten är värst

Långstidssjuka Karins skakande corona-dagbok: ”Nu dör jag”