Pascal Engman om flytten till Spanien, pappalivet – och kistan som fick honom att storgråta

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #3 – Emma Hamberg

Med 2 miljoner sålda böcker i 25 länder är den tidigare kvällstidningsjournalisten Pascal Engman i dag en av landets mest framgångsrika och omhuldade spänningsförfattare.

Att Ingen, den sjunde delen i hans serie om polisinspektören Vanessa Frank, blir en succé, står redan klart.

I alla fall om man går efter signeringskön på Bokmässan.

”Kvinnor är mer engagerade”

Femina fick armbågstackla sig fram för att få en intervju i skaran av entusiaster som uppskattningsvis utgjordes av 80 procent kvinnor.

– Det är så det ser ut i boksammanhang. Jag har en stor andel unga killar som läser mina böcker också men kvinnor generellt är mer engagerade. Det är kvinnor som startar bokklubbar och vill prata om böckerna de läser, säger Pascal Engman, 38, och fortsätter:

– Jag hörde nånstans på bokmässan att läsning är mycket mer privat för män, man gillar inte att prata om vad man läser. Jag vet inte vad det beror på men jag är likadan. Inte för att jag döljer vad jag läser men det är inte top of mind.

Vilken var din första läsupplevelse?

– De hemligas ö av Sven Wernström. En svensk folkhemsversion av Flugornas herre. Jag fick den som pocketbok med KP och läste den säkert 30-40 gånger.

Med ditt tempo, hinner du läsa alls när du skriver?

– Ja, jättemycket, mer än någonsin. Jag läser tre timmar om dagen, jag skriver bara mellan sju och elva på förmiddagen. Jag har jobbat på Expressen, då blir man snabb. Men helt ärligt, jag skriver varje dag och skriver man 3-4 000 tecken varje dag så blir det en bok om året.

– Det handlar inte om disciplin utan om att jag tycker att det är så jävla roligt att gå upp på mornarna och skriva.

Emma Gray Munthe: “Mina bästa kulturtips i oktober”

Emma Gray Munthe: “Mina bästa kulturtips i oktober”

Vilken egenskap ogillar du mest hos andra?

– Emotionell snålhet, människor som saknar empatisk förmåga stör mig.

Vilken egenskap ogillar du mest hos dig själv?

– Att jag är så svag för smicker. Behovet jag har att få bekräftelse hela tiden är inte så charmigt men jag jobbar på det.

– Jag har också en flickvän som är otroligt bra på att hålla mig på jorden. När jag klagar säger Linnea att jag har världens bästa liv och det vet jag att jag har.

Vilken telefonsamtal förändrade ditt liv?

– När min dåvarande agent ringde och sa att han hade fått ett Hollywoodbud på min första bok Patrioten. Sen blev det aldrig någon film i och för sig. Det var innan jag visste hur branschen fungerade, att det inte alls är säkert att blir något för att ett stort produktionsbolag köper rättigheterna, men jag förstod att jag nog skulle kunna försörja mig som författare.

När grät du senast?

– När min mormor dog för två år sedan och jag såg på begravningen hur alla släktingar som var så unga när jag själv var barn hade blivit så gamla. Och för att hon låg där framme i kistan. Då grät jag som ett barn.

Hur tänker du på döden?

– Ofta. Jag tänker på döden varje dag. Man gör väl det när man får barn. Jag tänker ofta när jag ser min son Benjamin att jag är ledsen för att jag inte kommer att vara med när han dör och att han blir ensam.

Vilka starka gener har du fört över till din son?

– Bollsinnet. Han har ett otroligt bollsinne vilket är välsigt roligt och det tror jag utan att klanka ned på Linnea att han har fått från mig. Vi spelar fotboll en och en halv timme om dagen. Jag står mest i mål och han skjuter men det är väldigt kul.

– Jag tror att han har fått min röst också, jag var väldigt hes när jag var liten, om det är en egenskap.

Vilken är din guilty pleasure?

– Old el Pasos nachochips. De har slutat att säljas i butik så jag har börjat beställa hem från en sajt på nätet. Häromveckan köpte jag 40 påsar. Linnea håller på att döda mig för att hela skafferiet är full av nachochips.

Camilla Läckberg: Det var ett oväntat inslag på min bröllopsfest

Vilken app är den första du öppnar på morgonen?

– Nu kommer jag att låta uråldrig, men jag öppnar ingen app. Jag öppnar DN, papperstidningen.

Vilken drömkonsert missade du?

– Jag har bara betalat för en enda konsert i hela mitt liv, Lars Winnerbäck. Jag gillar inte konserter. Jag älskar fotboll men jag gillar inte att vara på plats på fotbollsmatcher heller.

Gillar du ens musik...?

– Ja, fast inte lika mycket som andra verkar göra. Jag har sett Springsteen kanske tio gånger när jag var reporter på Expressen men jag känner inget. Jag känner mycket mer när jag lyssnar hemma. Så jag har inte missat nån konsert, snarare sluppit väldigt många.

Kan du förstå Dylan-männen?

– Haha, jo men det kan jag väl. De ser väl på Dylan som jag ser på Diego Maradona.

Vilket råd skulle du ge till ditt 17-åriga jag?

– Tågluffa inte ensam. Jag blev indragen i en bil i Rumänien, eller rättare sagt: jag blev inte utsläppt. Det var på rumänska landsbygden och jag fick lifta tillbaka till Bukarest och klarade mig för att jag hade gömt pengar i strumporna. Men det var en bra erfarenhet.

– Ett annat råd hade kunnat vara ”börja skriva böcker tidigare”, då hade jag hunnit skriva fler. Fast jag var nog inte redo tidigare. Jag tror inte att jag var redo för något när jag var 17 år.

Boken skakade kändis-Sverige – i år är det 27 år sedan den gavs ut

När fick du ditt hjärta krossat?

– När det tog slut med mitt ex. Jag var 27-28 och jävlar vad krossad jag var. I efterhand kan jag tänka att också det var bra, för innan dess kunde jag inte förstå folk som inte klarade att gå till jobbet för att det tagit slut med en partner.

– Jag blev en mycket mer ödmjuk och empatisk människa av att få mitt hjärta krossat. Det var hemskt då men ett av de mest karaktärsdanande upplevelser jag varit med om, att vara så skör.

När bröt du mot lagen?

– Antagligen när jag rökte braj i Christiania som 18-åring. Eller så var det inte olagligt... jag tror det men det kändes oavsett inte som att det riktigt gällde där.

Vilken film har du sett fler än tre gånger?

– Notting Hill. Det är världens bästa romantiska komedi, jag älskar den. Alltid när jag Linnea och jag ska ha filmkväll frågar jag ”ska vi inte se Notting Hill?”. Jag blir så jävla lycklig av den. Jag läser ofta så mörka grejer också och då är det skönt att titta på saker som lättar upp.

Hur gör du för att inte bli cynisk med all ondska du möter och skriver om?

– Som när jag var reporter, genom att skilja på sitt eget liv och det man skriver om. Jag blir mer tacksam för att jag har haft en bra uppväxt och antagligen kommer kunna ge min son en bra uppväxt. Men det är klart att det tar.

– När jag skrev Kokain där jag träffade många gängkriminella påverkade det mig. Om jag hörde en moppe köra upp bakom mig, till exempel, och att jag började kolla på killar på kaféer och i krogmiljö om de hade skyddsvästar på sig.

– Jag tror tvärtom att jag har blivit mer ödmjuk inför vissa människors liv och det är något man måste ge akt på, att man inte bara ser det som man skriver om som en film. För det är på riktigt.

Vilken annan genre vill du ge dig på?

– Jag vill nog skriva historiska romaner om några år, det är det jag mestadels läser själv. Jag har en plan om att skriva en utvandrarhistoria, från Stockholm till Chicago, svenskstaden nummer ett. Inom tio år vill jag skriva i en annan genre i alla fall.

Vad gör du med dina pengar?

– Jag har dem på ett konto. Nu ska vi flytta till Spanien nästa år. Vi har inte bestämt exakt var vi landar men i närheten av Malaga. Vi har kunnat åka utomlands tre månader om året tidigare men nu ”drabbas” min son Benjamin av skolplikten nästa år, samtidigt som vi insåg vi att vi har möjligheten.

– Vi har pratat om att flytta i fem år, nu bestämde vi oss för att bara göra det. Så vi emigrerar. Man kommer sakna sina familjer såklart men jag tror att vi kommer ångra oss annars, säger Pascal Engman och tillägger att de hade planerat att flytta redan i november i år.

Snart tvåbarnspappa

Men "en jävla massa pappersarbete" kom i mellan – och en glad nyhet.

– Vi ska ha barn igen i januari, en tjej. Det är väldigt roligt och det gjorde också att vi sköt på flytten till nästa sommar.

Om han fortsätter att hålla sitt höga tempo kan det möjligen vara nedkomst för en ny bok i samma veva.

Författaren avslöjar att han nästa historia delvis handlar om kärlek som utspelar sig i klanmilljö. Han fortsätter också med sitt sitt andra hjärteprojekt.

2020 grundade Pascal Engmans en ­stiftelse som årligen utser Årets läsfrämjare för att stötta och uppmuntra och inspirera unga att börja läsa mer.

– Jag var på en gymnasieskola i Sundsvall för fem år sen och pratade inför 300 elever. När jag frågade hur många som läste böcker var det en person räckte upp handen.

– Jag blev så jävla deppig att vi bestämde oss för att lyfta människor som verkligen gör en ansats för att ändra på den saken, säger Pascal Engman.

Efter reklamen: Vad har du i bokhyllan? #2 – Jens Lapidus