Pensionären Margaretas varning inför din pension: “Det är hemskt att vara fattig”
Vid skogsbrynet ligger den, Margareta Samuelssons lilla stuga, som hon köpte tillsammans med sin man för 27 år sedan. Då hade Margareta och hennes man ännu inte gått i pension, men eftersom de båda två var frilansare kunde de jobba hemifrån, trots att huset ligger långt ute i skärgården.
– Jag har alltid velat bli illustratör och sökte därför in på Berghs illustratörsutbildning på 1960-talet, säger Margareta.
Margareta Samuelsson
Yrke: Var illustratör under sitt yrkesverk-samma liv.
Ålder: 83 år.
Familj: Barn och barnbarn.
Bor: I hus i Stockholms skärgård.
Det har hon inte ångrat. Hon har älskat sitt arbete, även om det inte varit något hon blivit rik på.
– Min man hade egen reklambyrå, så därifrån hade vi en stadig inkomst, även om han de sista åren blev frilansare även han, säger Margareta, som hade gemensam ekonomi med sin man.
Lärde sig att vrida och vända på slantarna
Det föll sig naturligt att Margaretas man, med sitt fasta jobb, kunde pensionsspara. Men tillvaron som frilansande kulturarbetare har gjort att det blivit lite si och så med ekonomin och för Margaretas del var det i princip omöjligt att lägga undan pengar, än mindre att pensionsspara.
– När jag var yngre var jag dessutom ganska ointresserad av ekonomi. Jag tänkte mer att ”det där ordnar sig nog”, säger Margareta.
I och med att Margareta aldrig visste från månad till månad hur mycket pengar hon skulle kunna dra in på sitt tecknande, lärde hon sig tidigt att vända och vrida på slantarna. Hon sydde en stor del av familjens kläder, gjorde långkok, bakade brödet själv och syltade och saftade. Storhandlade och fyllde frysen när det var extrapriser.
När Margareta fyllde 65 jobbade hon ytterligare några år, men nu, vid 83 års ålder, tar hon inte längre några beställningsjobb.
För 14 år sedan gick Margaretas man bort, och hon blev ensam med alla kostnader. Då kom de sparsamma vanor hon lagt till med till pass.
För att leva ensam är i princip alltid dyrare än att leva tillsammans med någon.
– Det är klart att det blev mer kostsamt. Men jag hade ju tidigt lärt mig att leva ekonomiskt, och nu blev jag ännu noggrannare med att hålla nere kostnaderna.
För att hålla koll på utgifter för Margareta kassabok. Det ger en bra överblick och hjälper Margareta att se vad som går att dra in på.
Skulle satsa på ett vanligt jobb
I dag får hon ut 13 000 kronor i månaden när skatten är betald. Dessutom har Margareta en änkepension på 5 000 kronor i månaden och under 1980-talet köpte hon en del aktier.
– Jag klarar mig. Jag har inga stora kostnader. Jag äger vårt lilla hus, och har bara en liten del av bolånet kvar att betala av och kan nog inte bo billigare än vad jag gör.
Skulle du göra något annorlunda om du var 20 år i dag?
– Jag skulle nog satsa på ett vanligt jobb och ha tecknandet som hobby, åtminstone inledningsvis.
Du har barn och barnbarn. Vilket råd vill du ge din dotterdotter?
– Bli inte frilansare. Skaffa dig ett fast jobb så att du får en fast inkomst. För det är hemskt att vara fattig och inte veta hur nästa månad kommer att se ut.
Men Margareta vill inte klaga. Tvärtom.
– Faktum är att jag som pensionär har mer pengar över när månaden är slut än vad jag hade under åren jag arbetade, säger Margareta.