Tilde de Paula Ebys kamp tillbaka – efter svåra klimakteriebesvären

Efter reklamen: Det här händer i klimakteriet

Tilde de Paula Eby vaknar upp i sin säng, en morgon 2022. I dag är hon ledig från jobbet, och hon serveras en kopp kaffe på sängen av sin man sedan tio år tillbaka, Thomas de Paula Eby. Hon vet att alla hennes fyra barn mår bra, och utanför fönstret skiner solen. På pappret har TV4-programledaren allt hon någonsin drömt om, men ändå är hennes kropp fylld av oro. De senaste sex månaderna har hon känt att hon börjat bli en annan person, en version av sig själv hon inte trivs med. Tilde anar att det är klimakteriet som börjat rulla in. Hon vet dock inte att det ska dröja nästan tre år och otaliga läkarbesök innan hon hittat tillbaka till sitt gamla jag.

– Jag hade allt jag någonsin drömt om. Men jag vaknade och tittade upp och kände hur tårarna började rinna. Jag var så obegripligt ledsen, mitt i allt ljuvligt. Jag kommer så väl ihåg känslan av att inte känna igen mig själv.

Vi flyttar oss fram till nutid. Tilde har en tuff månad bakom sig, men är trots det vid gott mod. Sjukdomarna har avlöst varandra i familjen, och hon är den enda som hållit sig frisk. ”En riktig bajsmacka”, säger hon, och funderar över de många valen i den moderna kaffemaskinen. Det får bli en cappuccino, och en banan från fruktskålen till det.

Klimakteriet kom med oro och ilska

Tilde har behövt möblera om i sina planer för dagen, för att kunna vara hemma mer med barnen. Inte för att det är något krav hemifrån – den 13-åriga sonen sa i stället åt henne att ”gå ut och vara lycklig” innan hon lämnade lägenheten. Han har varit sjuk i olika omgångar under flera veckors tid, och även om ingen mamma tycker om när deras barn är sjukt, är det för Tilde skillnad i hur hon hanterar det mot hur det var för några år sedan.

– Jag har nog alltid haft nära till oro och ångest, men jag blev extremt orolig för allt. Det räckte med att barnen hostade eller var irriterade för att jag skulle undra ”Vad har hänt?!”, en total överreaktion.

12 stressade kvinnor berättar: "Så lyckas vi ha sex i vardagen"

Det var nämligen så klimakteriet gjorde entré i Tildes liv – med oro, ilska och irritation i släptåg.

– Jag tror inte vallningar är särskilt lätt att hantera, men hade jag fått det så hade jag i alla fall direkt tänkt att det var klimakteriet. Men mina två första symtom var nedstämdhet och oro, och det är ju så diffust, det kan ju vara vad som helst. Jag blev ledsen och håglös, och kunde bli så irriterad när någon andades att jag var tvungen att gå därifrån.

– Det fanns ju en del av mig som kunde se det absurda i att jag var nedstämd när allt var så bra, och som förstod att den här oron jag kände var orimlig och oproportionerlig. Men jag kände det ju lika starkt i alla fall.

Även om de fysiska symtomen uteblev, så vändes Tildes liv upp och ner av de mentala klimakteriebesvären – och hon blev snabbt fast besluten att göra allt för att må bättre. Hon började läsa på om klimakteriet i böcker och på nätet, och sökte sig till vården i hopp om att få hjälp.

Den första läkaren hon kom till lovade att Tilde med hormonbehandlingens hjälp snart skulle bli ”kåt, glad och tacksam”, men mirakelförändringarna lös med sin frånvaro, och det ifrågasattes till slut om Tildes ångest ens var kopplad till klimakteriet.

– Läkaren sa att jag kanske hade adhd eller var bipolär, men jag undrade varför jag inte hade haft de besvären tidigare i så fall?

Vägrade sluta leta rätt hjälp

Tilde vägrade ge upp, och fortsatte leta efter en läkare som kunde ge henne hjälpen hon kände att hon behövde.

– Jag har alltid varit grym på att inte ge mig – när det gäller vård, barnen, eller vad som helst. När barnen skulle börja på förskolan kollade jag ställen i tre stadsdelar innan jag hittade ett som kändes rätt, och nu med klimakteriet gav jag mig inte heller. Jag vill inte må såhär, så det måste finnas ett sätt som gör att jag inte gör det.

Vändningen kom när hon hittade sin nuvarande gynekolog, som började med att plocka bort alla tidigare hormonbehandlingar hon fått utskrivna, och ta ett blodprov för att se hur hennes hormonnivåer såg ut.

– De tar inte ens blodprov på de där privatklinikerna som folk betalar tusentals kronor för. Är inte det helt sjukt? Jag vet att folk kritiserar blodprov, eftersom det bara säger något om hur hormonnivåerna ligger just då, men det är väl bättre än att bara gissa? Nu tar hon prov var tredje månad på mig, så man kan följa utvecklingen.

I jakten på att må bra igen valde Tilde också att lägga om delar av sitt liv. Hon började skulptera med lera, och testade att ta ridlektioner för första gången på många år. Även vid läggdags ändrade hon sina rutiner – hon ”gjorde slut med Netflix i sovrummet”, bytte mobilen mot böcker, köpte en luftfuktare med lugnande doft och fick in vanan att sova till lugn melodisk musik.

– Den här är tio timmar lång, så den spelas fortfarande när jag vaknar också. Min stackars man, vad han får stå ut med, skrattar Tilde när hon spelar upp den spa-liknande musiken.

Hon återkommer under samtalets gång flera gånger till makens stöd och kärlek. Under hennes klimakterieprocess fanns Thomas där för henne, i varje steg på vägen.

– Min man är som guds gåva till mig, han är helt otrolig. Det är ju han som får hjälpa mig med min oro eller när jag blivit ledsen, men han har inte vikt en tum. Han har varit fenomenal, bara 100 procent supportive.

Tilde är kritisk till hur svårt det är att få hjälp för klimakteriebesvär i Sverige, och hoppas att hennes berättelse kan öka förståelsen och kunskapen.

– Att jag berättar om det här hjälper ju inte mig det minsta, för jag är ju igenom den värsta skiten, men någon annan kanske tänker ”gud, det är precis så jag har känt”. Därför känns det så viktigt att prata om.

Tröttheten och orkeslösheten som drabbade henne under klimakteriet var väldigt främmande för Tilde – hon har alltid varit produktiv och känt ett driv att ta sig vidare. Trots att hon inte lämnat TV4 på 29 år har hon hunnit med mer än de allra flesta i tv-branschen – hon gick från barn- och ungdomsprogram till att göra 17 år av Nyhetsmorgon, hålla i galor, programleda Let’s dance, ta Hela Sverige bakar till kanalen och dessutom gjort både valvaka och varit julvärd.

Kurvig, lång eller rak!

Hedvig Andérs unika guide: Så klär du dig bäst för din kroppsform

Fick barn under tio års tid

Tilde skalar en banan upp och ner och vi konstaterar att enda gången vi setts tidigare var på Kristallengalan 2016, när undertecknad intervjuade en vinstrusig Tilde de Paula Eby som för första gången vunnit Årets kvinnliga programledare. Men även om priserna hon fått genom åren gjort henne glad och stolt, har hon också insett att det inte betyder något i längden.

– Det första stora priset jag vann var Aftonbladets tv-pris, och jag blev så otroligt glad när jag fick det, men sen när jag tog en taxi hem själv hade jag nästan tårar i ögonen, för man slås av en tomhet. Man inser att sådana prestationer inte gör en lyckligare i längden.

– Jag har nog alltid känt att jag kan göra mer, vill ha mer, vill vidare. Man vill vara smartare, snabbare, ha tjockare hår. Nu nämner jag bara ytliga saker, men ofta är det ytliga saker det handlar om. Det är ju inte det som betyder något i slutändan.

Det verkligt viktiga för Tilde är familjen – maken Thomas och hennes fyra barn; Elian, Zion, Naemi och Ilyah.

– Jag blev mamma för första gången när jag var 27. Mitt andra barn fick jag när jag var 28, och då var det många som sade till mig att ”oj, vad tufft med två barn så tätt”. Men jag visste ju inget annat, så jag såg faktiskt inga problem med det. Prio ett var, och har alltid varit, barnen. Mellan det och jobb fanns det ingen tid för annat, men så är det väl för alla under småbarnsåren? Man har energi när man är ung, säger Tilde.

Tredje barnet fick Tilde vid 32 års ålder, och familjens minsting födde hon ytterligare sex år senare. Att hon själv var äldre vägdes upp av att de andra barnen var större, och kunde hjälpa till mer med familjens nya bebis.

– Det är som mest intensivt när man har många små, men det är precis som mamma och mormor sade då: det gäller att njuta, för rätt var det är så är de stora. Det känns kanske inte så när det är som mest overaller, utflykter, vabbdagar och koliknätter, men allt det har man glömt när man sitter med de stora barnen över en middag och ett glas vin och alla pratar om sina studier, jobb och liv.

Tilde de Paula Ebys framtidsplaner

Tilde skiner upp när hon pratar om ”sin fyrklöver”. I dag är tre av hennes fyra barn vuxna och har flyttat hemifrån, något Tilde tycker är spännande.

– Förutom ett barns första år finns det ingen fas i livet där barnen lär sig så mycket som första året efter att de flyttat hemifrån, utvecklingskurvan är så enorm. Från att de ringer hem och undrar ”hur var det nu man betalade räkningar mamma...” till att de inte kan ses för att de ”måste prioritera jobbet”, de blir vuxna så himla fort. Jag tycker det är så underbart att få följa det.

Experten tipsar!

Sköra slemhinnor? Så får du ett härligt sexliv utan att det skaver

Med bara ett omyndigt barn kvar har Tilde mer tid åt sig själv än på många år, och det råder ingen brist på idéer och inspiration. Hon har efter 50 fått inse att hon kanske aldrig kommer utbilda sig till läkare som hon tidigare drömt om, och även om hon älskar jobbet som programledare i Efter fem så finns det mycket annat hon vill hinna med.

– Det är inget självändamål att vara programledare. Det handlar inte om att jag inte älskar mitt jobb, det handlar mer om att jag har fler saker jag vill hinna med! Jag har skrivit två böcker, och jag skulle vilja skriva mer, krönikor kanske? Jag har också haft podcasten Läkarpodden, det skulle jag gärna göra igen.

Tilde tar på sig jackan och vägrar lämna kvar kaffekoppen på bordet – ”det händer inte” – utan slänger sitt bananskal i papperskorgen, och ställer koppen i diskhon. Hon ska vidare till nästa möte, innan hon åker hem till sin sjuka familj igen.

– Jag drivs av en jäkla lust. Det är kanske därför jag tycker om att bli äldre och fylla år, jag är så jävla glad och tacksam för varje år man får, jag har aldrig tagit livet för givet. Jag har alltid haft nära i mitt medvetande att det kan ta slut. Eftersom jag inte tar för givet att jag ska leva i all oändlighet så vill jag också gärna hinna med så mycket som möjligt.