Malin Wollin: "Hon står naken med skilsmässolooken på vid gavel"

Efter reklamen: 5 gemensamma nämnare hos par som skiljer sig

På Instagram finns en man som söker upp och sedan går in i övergivna byggnader.

Det är sorgligt och obehagligt och underhållande, allt på ­samma gång.

En tung dörr trycks upp och vi får följa med in till väggar med flagnade färgsjok, våta kalla stentrappor, ekande steg mellan fläckiga väggar. Om ingen har blivit mördad här så tror jag inte på mord.

Sådana är de bortglömda byggnaderna och sådan är Kalmars simhall och i den står jag och min vän mittemot varandra.

Vi är nakna med kroppar och utseenden vända mot varandra och tvålar in oss i duschtvålen från övergivna väggen.

Jag står med handen där och hon har handen där när hon säger

”Det är väl lika bra att riva av plåstret: John och jag ska skilja oss.”

Ingen förvarning får man, för så är det med besked.

När de ringer från skolan inleder de alltid med ”Ingenting har hänt!” innan de säger vad saken gäller. Så att man inte rusar i tanken iväg.

Men ingen säger ”Något hemskt har hänt”. Man har bara att få det onda i ansiktet som en kaka av sten och bajs.

Malin Wollin “Jag känner skam innan jag ens är där"

Malin Wollin ”Jag känner skam innan jag ens är där”

”Förändringens vind blåser”

Min vän har sagt det som jag inte visste att hon samlade mod till och nu rusar min hjärna fritt, måste komma ifatt.

Jag vill välja bort. Det där du sa, det tyckte jag inte om, säg ­något annat.

Det är som att vara med i Bingolotto och öppna en låda med resor när man bara vill vara hemma. Och ingen ny låda får man.

Nu står hon där naken med skilsmässoluckan på vid gavel.

Jag tittar in och tänker efter. Jag ställer frågor, försöker säga rätt saker i rätt ­ordning.

Och allt jag kan tänka är Hur blir det med mig?

Något händer och förändringens vind blåser och den är inte en bris, den är inte ljummen, det är småspik och salt i den.

Inte visste jag att det var så viktigt för mig att min vän och hennes man fortsatte vara gifta. Och nu när de ska dela på sig så rycker det till i själva tillvaron.

Allt var lugnt och stilla, jag menar i vår ålder, men så kommer lilla stormen med besked och när beskedet kommer så är det som om livets stora hand har slagit i bordet, alla prylar lyfter upp i luften och när de landar igen så ligger de inte på samma ställe men de ligger i alla fall still.

Malin Wollin: "Varför pratar vi kön men inte lön?"

Malin Wollin: "Varför pratar vi kön men inte lön?"

Vi kramas med brösten mot varandra.

Vi klär oss i våra fula mössor. Hon har ett litet huvud och får rynk upptill, jag har stort huvud så min mössa räcker inte till.

Vi sätter oss intill bassängen, tittar på en skolklass som har lektion i vattnet. En kille avslutar lektionen med att kliva upp på pallen och göra bomben.

Han är skilsmässan.

Svallvågorna efter honom ebbar ut i en stor svag cirkel, det blir stilla. Klassen går och det blir tyst.

Det sitter två kvinnor med olika huvuden i ena änden av bassängen.

Nu tittar de på varandra.

Det kommer bli bra.

Det blir ju alltid det.