Trendar: Bokrecensioner Kändisar Musik Film och tv Litteratur Teater Se ''Vad är grejen med?''

Dagböckerna som avslöjat allt – här är författarna som skakat om kändis-Sverige ordentligt

16 dec, 2024
Fotograftt
Det mest personliga – inför alla. Ja, det stämmer. Här är författarna som verkligen avslöjat allt i sina utgivna dagböcker.
För att spara den här artiklen måste du vara inloggadLogga in på ditt kontoellerSkapa ett konto
Annons
Vad har du i bokhyllan? #2 – Jens LapidusBrand logo
Vad har du i bokhyllan? #2 – Jens Lapidus

Många är vi som skrivit, eller skriver, dagbok. Sida upp och sida ner tömmer vi vårt innersta på önskningar, farhågor... Vi berättar om vår längtan och våra förhoppningar. För de flesta av oss är det dock en skräck att andra skulle komma över våra dagböcker. Att andra skulle läsa det där som vi bara vill att pappret ska få ta del av. Men, några författare har faktiskt valt att ge ut sina innersta tankar – fria för alla att tänka kring, tycka om och ta del av. Femina listar de dagböcker som skakat om Sverige, kändis- och kulturvärlden riktigt ordentligt.

Lars Norén

2009 gav Albert Bonniers Förlag ut den första volymen av En dramatikers dagbok av författaren, kulturgiganten och regissören Lars Norén. I boken får läsaren följa Noréns vardag där det allra mesta skrivs ner: möten och middagar, sjukdomar, gamla minnen. Skvaller. Och inte minst: känslor. Känslor för barnen, för partners, för kollegor, för kritiker... Vi får följa honom under shopping på Hedengrens och JUS, på teatern, i sovrummet... I dagboken skriver Lars om mängder av människor, inte sällan namngivna. Och han skräder icke orden.

Annons

– Jag har ändå strukit 300 sidor, suttit med en jurist och sett vad som skulle kunna vara ärekränkning. Jag har också tagit bort skildringar av människor som inte kan försvara sig, som inte är professionella skribenter till exempel, har Lars sagt i en intervju med tidningen Vi.

Särskilt hårt går han åt journalister. Han skriver att en kulturjournalist är vulgär och att en annan liknar en hund med läppstift. Det hela är ett led ”att stört mig själv”, slår han fast. Men, hur kom han på idén att ge ut sina dagböcker?

– Jag började föra dagbok vid slutet av 1990-talet, utan någon tanke på publicering. Det kändes som om jag fick ett nytt språk. Efter ett tag tyckte jag att anteckningarna rymde så många tankar om teater och om människor att jag ville publicera. Jag blir ju mer och mer reducerande i mina pjäser. De blir kortare och kortare, och jag hade ett överflöd av iakttagelser och tankar som jag fick utlopp för i dagboken. Och det är ingen idé att skriva en bok och vara så hänsynsfull som möjligt, försöka förmildra.

Annons

Så, hur togs då boken emot? Recensionerna var blandade. I SvD:s recension av boken den 25 april 2008 skrev Carl-Johan Malmberg:

”Det är både skrämmande, tröttsamt och monstruöst. Men det är först och främst storartat och rikt, inte minst för att monstruositeten är så iskallt genomförd.”

Aftonbladets Jenny Tunedal menade att boken var ”en depraverad, utarmad (anti)poesi för vår tid”.

Boken hade även drag av en ovanligt pretentiös blogg i bokform, skrev Tunedal.

Ulf Lundell

I Vardagar, som nu kommit ut i elva volymer, skildrar författaren och musikern Ulf Lundell sitt vardagsliv i villan på Österlen. Den första boken börjar med att han får veta att han första hustru, modern till tre av hans fyra barn, är död. Det sätter igång tankar: på det som är, på det som var. Och i sprickorna ryms allt som är livet: måltider, möten, kärleken. Kort sagt: de Lundellska vardagarna. Han läser tidningar, ser på tv. Han planerar turnéer. Han promenerar med stavar. Han matar fåglarna. Han är arg, han är glad. Och han namnger: politiker, recensenter, skribenter, kändisar... Han är, bland annat, vansinnig på familjen Wahlgren.

Annons

”Med Vardagar har Ulf Lundell gjort ­något så unikt som skrivit ytterligare en generations­roman. I fyrtio år har svenska förläggare förgäves letat efter en ny Jack, och så smäller Lundell själv till med en berättelse om en 68-åring och hans tid; samhällsutvecklingen, kroppen, döden. Jag är yngre, men ändå tillräckligt gammal för att Vardagar ska skänka igenkännande sällskap”, skrev Aftonbladet Åsa Linderborg i sin recension.

I de senare upplagorna av boken skildras Ulf Lundells möte med nya kärleken, i boken kallad N. Vi får följa deras vardag, med På spåret-tittning, luncher på byn, bråk, kärlek och sex.

Åsa Linderborg

Möjligtvis inspirerad av Ulf Lundell gav den tidigare Aftonbladet-kulturchefen Åsa Linderborg ut sin dagbok år 2021. Boken, som fick namnet Året med 13 månader, skildrar ett dramatiskt år i Sverige, med stora konflikter runt populismen, yttrandefriheten, metoo och Svenska Akademien. Under detta dagboksår intar Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg en egen, kontroversiell position. Ett par månader innan hon fyller femtio år, blir hon lämnad av mannen hon älskar. Fyra dagar senare anklagas hon för ett självmord, Benny Fredrikssons. I dagboken skildrar Åsa svek, tvivel och känslor kring mediernas makt och, inte minst, det oundvikliga åldrandet.

Marianne Lindberg De Geer

I skrivande stund har författaren och konstnären Marianne Lindberg de Geer gett ut fyra av sina dagböcker. Tvära kast (2020), Utan hänsyn (2022) och Faktiskt tyvärr (2023). Den senaste, På riktigt, kom i år, 2024. I dagböckerna beskriver Marianne sin vardag, likt Ulf Lundell och Lars Norén. Hon äter, handlar bröd på bageriet Tårtan, ser på sport med maken. Träffar barn och barnbarn. Och, kända kvinnor: Marie-Louise Ekman, Stina Dabrowski, Aase Berg, Åsa Linderborg

Annons

–Jag skriver varje dag. Man tar en lugn frukost, sätter sig i fåtöljen och sedan kommer det, har hon berättat i en intervju med Senioren.

Att Norén och Lundell inspirerat henne till skrivandet är ingen hon döljer.

–Det är bara att erkänna, jag läste Lars Noréns första dagbok och tyckte att det var så magiskt att skriva ned dagliga funderingar om tillvaron på det där sättet. Jag tänker att mina barnbarn kan hitta mina dagböcker en gång och läsa om hur en åldrande kvinna i kulturbranschen hade det, vilka nyheter hon nåddes av och vad hon engagerade sig i. Och så läste jag också Ulf Lundells Vardagar. Jag tyckte om dem också men tröttnade vid femte eller sjätte volymen. Då kände jag äh, nu kan jag dina talgoxar…

Annons