Ulrikka var 14 år när hon groomades av en 32 år äldre man: ”Kan fortfarande känna att jag inte får berätta”
”Det finns saker jag vill berätta för dig, i det här rummet, som jag inte kommer att säga någon annanstans. Det är annorlunda att sitta framför en person än att tala till en hel publik av anonyma personer.”
Orden är Ulrikka S. Gernes. Det är det första hon säger till mig efter de vanliga fraserna – det är trevligt att träffa dig, tog du tunnelbanan hit, jag har sett fram emot att prata med dig – och jag förstår mycket väl vad hon vill signalera med de två meningarna.
Samtalet som Ulrikka S. Gernes och jag ska ha är inte lätt. Det är ett samtal om en bok, ja, men det är en bok byggd på vad man brukar kalla egna erfarenheter.
Boken, som den nu 58-åriga Ulrikka har skrivit, handlar om en 14-årig flicka som groomas, genom hundratals brev, för att inleda en sexuell relation med en 46-årig man.
Det är en bok som handlar om skam, tvivel, nyfikenhet, kanske till och med om att bli kär. Den handlar om ett fyraårigt förhållande som alla ser och tyst accepterar, även flickans föräldrar.
Aldrig försökt skriva roman tidigare
Berättelsen om allt detta finns nu tillgänglig i bokform. En pige forlod værelse (En tjej lämnade rummet) heter den, och det är en roman. Det är också nytt för Ulrikka S. Gernes, som är känd som poet och barnboksförfattare med flera böcker bakom sig.
– Det här är nytt för mig. Jag har aldrig försökt skriva en roman tidigare. Det har varit learning by doing.
– Visst kan man också säga saker tydligt i poesi, men det var vissa saker som måste skrivas ner till minsta detalj – de måste vikas ut så att de kunde kännas.
Ulrikka S. Gernes blick är intensiv och närvarande medan hon talar. Ibland sträcker hon ut händerna i luften, som om de letar efter en plats där hon kan finna ett lugn.
Det är mycket som står på spel i boken hon har skrivit, och det står mycket på spel i det samtal hon och jag har om de personliga erfarenheter som ligger till grund för den. Samtidigt finns det en större mening, en önskan om att vara del av något större.
– Det är en paradox: det vi skäms mest för, det mest intima, är också det vi har mest gemensamt. Vi går omkring och tror att vi är ensamma; att vi är de enda som har upplevt detta.
– Att läsa något som är väldigt direkt beskrivet kan öppna upp ett utrymme för förverkligande. Det kan säga till en: Du är välkommen! Du är välkommen att titta in och säga vad du ser. Det är en gåva att få den känslan genom att läsa något, och den gåvan skulle jag vilja ge till andra själv, säger hon.
Berättar varje detalj
Saker och ting beskrivs väldigt direkt i Ulrikkas nya bok.
Här får du allt in i minsta detalj: nyfikenheten då en ung tjej möter en äldre man som tar henne på allvar. Euforin över att få handskrivna brev från samma man. Känslan av en ensamhet som blir lite mindre. Det första mötet, de svettiga handflatorna. En kyss, skäggstubb. Smärtan av att ha sex för första gången utan att riktigt vara redo. Som Ulrikka säger:
– Det handlar inte bara om att hon tappar oskulden, det är också allt annat. Det är ett övergrepp.
I boken följer vi Tanja, som är ett barn i en konstnärlig miljö på 1980-talet, precis som Ulrikka S. Gernes själv var. Hon är dotter till de kända bildkonstnärerna Poul och Aase Gernes.
– Jag växte upp i en miljö där konsten stod över allt annat. Jag menar det verkligen: konsten stod över ALLT annat. Det är lite som att växa upp i en sekt.
– Konsten var meningen med livet, med vår existens. Alla ska vara med i den kulten och bidra till konsten, säger Ulrikka S. Gernes och fortsätter:
– Det fanns en kvarleva av tankar från 60- och 70-talen om gemenskap och kollektiv. Familjen som arbetsgemenskap. Jag växte också upp med att inte få säga mamma och pappa.
Träffar en äldre man
I boken möter Tanja den äldre författaren Eg. Han tar en bild på henne med kameran som Tanja har lånat av sin pappa. ”Skicka den till mig”, säger han och ger Tanja sin adress.
Det blir början på en brevväxling mellan de två. Början på en fascination som mycket väl skulle kunna vara ömsesidig – men absolut inte på lika villkor.
– Tanja är helt hänförd av att bli sedd. Det är den känslan man kan ha när något sådant här händer, och det är faktiskt en skön känsla att ha: att bli sedd på det sättet som säger: ”Jag ser allt som du är!”
– Man vill vila i den blicken, och man tror att man är trygg där. Man tänker: ”det här är en vuxen man, han kommer aldrig att göra mig illa”, säger Ulrikka S. Gernes.
Medan vi pratar blandas Tanjas och Ulrikkas egna ”jag” ihop. Det är så det måste vara när man pratar om något så personligt som det Ulrikka S. Gernes beskriver. Ibland är det friare att prata om en karaktär i en roman än om sig själv.
Var en annan tid
– Man lade mycket kraft på att kämpa mot de borgerliga normerna i den miljön på 1980-talet, och den 46-årige mannen säger till 14-åriga Tanja att de måste kämpa mot de borgerliga normerna tillsammans. Tjejen Tanja fattar ingenting av det, hon är ju bara ett barn.
– Det är ett slitet uttryck att säga: det var en annan tid. För ja, det VAR en annan tid.
– Problemet är bara att det inte kan motivera att vissa föräldrar inte skött sitt barn ordentligt. Det kan inte motivera att en vuxen 46-årig man förgriper sig på en ung tjej, säger Ulrikka.
– På ett sätt liknar det när man ser en fjärilspuppa som håller på att kläckas. Man kan se att fjärilen är på väg ut, och man tänker: ”nej, om jag drar lite i benet som är på väg ut kanske fjärilen kommer ut snabbare. Jag kanske kan hjälpa den?” Men det behöver du inte, och det lär du dig redan i skolan!
– Fjärilen måste komma ut ur puppan av egen kraft, för det är där den får sin livskraft. Den fjäril som plockas ut för tidigt kan mycket väl leva, men det slutar med att den flyger snett.
Har du flugit snett?
– Ja, det har jag! Men det visste jag inte. Det vet man inte när man inte får veta att det man upplevde inte var så bra. Så det får konsekvenser.
– Det var ingen som sa: du har varit med om något konstigt. Det var mer en stämning av ”upp på hästen igen”.
Länge försökte Ulrikka S. Gernes göra just det: gå vidare. Hon levde sitt liv, tiden gick, som hon säger, men något var fel.
– Det är så mycket oro, tvivel, självskadebeteende och oerhört mycket skam. Jag är 58 år och jag kan fortfarande känna att jag inte får berätta vad som egentligen hände. Det är helt absurt.
– Jag har ägnat år åt att försöka hitta en litterär form för det här ämnet, men jag får fortfarande fullständiga panikattacker när vi ska prata om det. ”Nej, nej, nej, det får jag inte säga”, tänker jag.
Mannen är död i dag
Så, vad är det som Ulrikka S. Gernes inte får säga? I boken flyr Tanja hemifrån för att vara med författaren, hon stjäl för att ha råd med frimärken, hon ljuger om vem hon är och pratar med i telefon med.
– Det var så lätt för honom. Han behövde inte ens säga åt mig att göra de här sakerna. Jag gjorde det ändå.
Författaren Ulrikka groomades av är nu död. Han kan inte läsa hennes berättelse. Med boken ansluter sig Ulrikka till en kör av röster, en kör av kvinnor som berättar sanningen.
– Det finns så många exempel på detta. Det är Jeffrey Epstein, Harvey Weinstein, Michael Jackson. Katolska kyrkan, för helvete!
Hur har det varit att skriva om det?
– Det har ibland krävts en metaforisk hink, där jag har fått kräkas. Jag har skrivit ut några detaljer som helt enkelt är så äckliga. Så mycket av minnet finns i kroppen.
– Min dotter sa en gång till mig: ”amma, vad gjorde du ens när du var 19?!” Och jag var tvungen att säga: ”älskling, när jag var 19 kämpade jag med att ta mig ur ett förhållande som jag hade haft med en vuxen man sedan jag var 14”.
Försöker förstå vem hon var
Att bli mamma förändrade mycket för Ulrikka S. Gernes. Inte minst hennes syn på vad hon upplevde med den 46-årige mannen. Plötsligt tittade hon på den ”lilla, sårbara varelsen” och tänkte: ”det här får aldrig hända dig.” Att bli mor ledde till en lång rad insikter hos henne själv.
– Det finns en intervju i Oprah Winfrey, där de tre män som var Michael Jacksons ”barn” intervjuas efter att de själva blivit pappor. De har trots allt suttit i rätten och sagt att allt var bra med honom tidigare. De har gjort det för att det var sanningen som fanns i dem på den tiden. Men när de får den biologiska erfarenheten av att bli pappor ger de plats för en annan sanning.
– Sanningen förändras hela tiden. Det finns inget i dessa fall som är entydigt. Och ändå: det ÄR något fel, och det finns lagstiftning kring det.
Ulrikka S. Gernes har, med tiden, försökt förstå vem hon var som barn och hur hon formats av sina erfarenheter.
– Jag tänker ibland på vad jag skulle göra om en av mina manliga vänner plötsligt dök upp hemma hos mig med en 14-15-årig tjej. Jag tror att jag skulle vilja prata med henne på det sätt som ingen riktigt pratade med mig.
– Jag hade velat intressera mig för henne, och då skulle jag kanske också säga: ”du är väldigt ung. Varför sover du inte på soffan med mig istället? Jag vill att du ska sova här i natt och han kan bara gå någon annanstans”.
Efter intervjun står Ulrikka S. Gernes och jag en stund på gatan och tittar på varandra. Vi har pratat i två timmar, men det kunde nog ha varit längre, för samtalet är av ett slag som förmodligen aldrig tar slut. Ulrikka tittar lite på mig och sedan säger hon med ett litet, nästan avväpnande leende:
– Jag hoppas mest bara att folk tycker att jag har skrivit en bra roman. Det är verkligen det viktigaste.
Det här är en artikel från Feminas danska systersajt Femina.dk.