Frida och Markus släppte allt – bor med tre barn i skogen

Efter reklamen: Anja och Filippa ska bygga världens mest hållbara hus på tv: "Har varit lite ansträngt"

Alla frågar vi oss hur vi egentligen vill leva våra liv. I vilket slags miljö och med vilken livsstil vill vi att våra barn ska växa upp? För Frida Torgeby och hennes man Markus tog det några år att hitta den plats och det levnadssätt som blev deras gemensamma, men i dag har de, i de jämtländska skogarna, hittat sitt hem och i sina olika bokprojekt har de blivit stämda i samma ton.

– Jag tycker att vi till slut har hittat ett coolt sätt att leva våra liv på. Jag gillar mitt grötjobb som bildesigner, men att göra böcker ihop med Markus är bland det roligaste jag gjort. Det har bara känts passions­drivet, säger Frida.

I boken Sova ute beskrivs deras naturliga inställning till att sova ute.

– Jag sover aldrig så djupt som utomhus, säger Frida, som aldrig känt sig mörkrädd, för henne är skogen en trygg plats där hon kan landa och hämta kraft.

Hon tror att naturen för många har blivit en plats man besöker någon gång ibland, och ju mer ovan man blir, desto mer skrämmande kan den kännas. Frida förespråkar därför de små vardagliga utflykterna framför mer avancerade expeditioner.

– Vi behöver avdramatisera det här med friluftsliv. Det enkla, som att ta med en termos med kaffe och sätta sig i en skogsglänta, räcker långt.

I samband med att deras bok hamnade på best­seller-listan i Tyskland insåg Frida hur lätt man tar vår svenska allemansrätt för given.

– Det är en lyx vi har, så varför inte använda det mer? Vår natur ger oss en enorm frihet och är dessutom helt gratis. Men vi måste bete oss och sköta oss i den.

– Är man ute och ser det fina får man ett annat behov av att vårda och ta hand om det, man drabbas av en vilja att rädda vår natur ju mer man vistas i den.

Frida tror också att vi tillrättalägger våra liv för mycket och därmed tar bort mycket av det som är naturligt. Vi går på platta ytor och har hus som konstant har en temperatur på 22 grader.

– Vi bygger bort det cirkulära i våra liv. Men grejen är att vi inte bara är intellektuella, digitala varelser. Jag tror det är bättre att inte ha allt ordnat för sig.

Polischefen om när hon blev förminskad av Rikspolischefen

Carin Götblad: ”Jag vet hur det känns att inte ha pengar”

Byggde hus i Husdrömmar

I förra vinterns säsong av Husdrömmar kunde man följa Fridas man när han drog, bar och släpade på virke då han, i samband med skapandet av deras andra bok En plats på jorden, byggde ett hus till sig, sin fru och deras tre döttrar. Sammanlagt gick han 50 mil till fots med tre ton byggmaterial.

– Huset, som ligger mellan Underåker och Järpen har blivit familjens tillflyktsplats och syftet med vår bok är att visa att alla kan hitta en plats där man kan känna sig fri och glad, en plats utan krav eller stress. Vi vill också visa att det inte är särskilt svårt att bygga en liten stuga, fyra väggar och ett tak, det måste vara hyfsat rakt och så bör man ha bra material.

Frida och Markus träffades första gången på en fest 2002. Hon studerade design och foto på designhögskolan i Göteborg och han, ja han bodde i den jämtländska skogen och hade i princip tillbringat de senaste fyra åren på en stubbe.

– Jag tyckte inte att hans val av levnadssätt var särskilt märkligt eller skrämmande. För honom var det en fråga om överlevnad snarare än att det skulle vara en häftig grej, säger Frida.

Markus hade haft mycket oro i kroppen, ångest, och var rädd för att han skulle få MS, som sin mamma. Flytten till skogen handlade om att försöka hitta en riktning i livet.

– När vi träffades var Markus igenom sin kris, men han hade fortsatt att bo i skogen av den enkla ­anledningen att han trivdes där. Jag upplevde hans val av livsstil som något attraktivt.

De flyttade ihop i en stuga på Öckerö och tre år senare gick flyttlasset till Jämtland. De hade då hunnit få dottern Signe och Frida ville bo i en hemtrevlig miljö och ha ett mysigt familjeliv. Markus ville dela och visa det han hade upplevt under sina år i skogen. Samtidigt förstod han att de inte kunde leva som han hade gjort – i en kåta, med bara en tältduk som skydd mot blåst och kyla. Därför kompromissade de genom att bygga en liten modulstuga.

Det är med blandade känslor Frida minns de första åren i den lilla stugan. Det var fint att bo mitt i naturen, och att vara utan el eller vatten i stugan var inget problem. Däremot hade hon och Markus olika bilder av vad ett familjeliv är. Kanske blev kontrasten, från att sitta själv på en stubbe till att plötsligt ha en familj att ta hand om, alldeles för stor.

– Vi levde ett liv som inte liknade någon annans. Som person är jag förnöjsam och kan absolut ta kylan och enkelheten, men Markus och jag kunde inte mötas. Han checkade inte in i verkligheten och hans sätt att agera på när det blev för mycket var att ge sig ut och springa. Det blev helt enkelt ojämställt. Men det positiva med Markus är att han kan ta kritik och är villig att förändra sig.

Möt paret som byggde huset med hjälp av plock från andra villor

Möt paret som byggde huset med hjälp av plock från andra villor

Utvecklade reumatism

Under tiden i skogen svullnade Fridas leder upp och hon skulle senare få diagnosen psoriasisartrit, en auto­immun reumatisk sjukdom. Att sätta på sig en sko eller att sträcka sig efter en kaffekopp, allt smärtade. Den konstanta kylan var inte optimal.

– Vi fick kämpa för våra plusgrader. Jag behövde värme och vila, att bo i en skog och aldrig gå på plan mark lindrade inte heller smärtan i lederna.

Familjen växte, snart kom dottern Helga och de byggde ut sin stuga. Fortfarande hade de ingen el men däremot två kaminer. Men Fridas sjukdom kommer i skov och när den åter gjorde sig påmind beslutade de sig för att flytta tillbaka till Öckerö.

Käken, höften och tårna värkte. Och livet krympte. Frida kunde inte få ihop munnen, inte tugga och hon hade fått en glipa på tolv millimeter mellan framtänderna. Käkledsdisken hade ”smulats sönder”. Till slut opererades Frida, överkäken sågades av och flyttades tolv millimeter nedåt. Frida behandlades med cell­gifter för sin smärta, men de fick många negativa biverkningar. Till slut hittade man ett biologiskt protein som varit en välsignelse för hennes mående.

– När man har begränsningar kan man inte köra på så hårt. Jag är född pensionär, lägger mig tidigt, dricker inte en massa alkohol. Jag tror att ett visst motstånd, eller som jag brukar säga, att bli trycktestad i livet, gör en mer ödmjuk. Vi vet inte vad de vi möter bär på.

Frida tycker det är ett tråkigt ämne att prata om, samtidigt är hon inte rädd för för att vara svag eller att visa sig sårbar.

– Mitt förhållningssätt har alltid varit att fortsätta träna, jobba och leva, men jag måste hitta mina egna sätt och jag vill inte identifieras av min värk.

Sjukdomsperioden fick Frida att börja fundera över hur hon, tillsammans med sin familj, egentligen ville leva sitt liv. Det resulterade i att hon sa upp sig från sin fasta anställning och familjen flyttade åter upp till Jämtland. Även om de inte vill ha ett alltför tillrättalagt liv så har de i dag el och vatten inomhus. Närheten till skogen och utsikten över Åreskutan har en läkande kraft för både kropp och själ.

Egentligen är det inte konstigt att Frida trivs som bäst i skogen. Som barn tillbringade hon mer tid i skogen än vad Markus gjorde. Hennes föräldrar tog ofta med henne ut på små utflykter och äventyr i skogen.

– Vi gjorde allt från att plocka bär eller svamp till att orientera. Scouterna gick jag också på, säger Frida, och berättar att hennes favoritplats från barndomen är familjens sommarställe i Brevik som ligger vid Vätter­stranden.

Fridas livsfilosofi är låga trösklar mellan inne och ute, och att hitta glädjen i det lilla är hennes lifehack.

– Kan man njuta av lite så är man nog lyckligare. Det behöver inte vara så extravagant hela tiden och ens hem behöver inte se ut som ett reportage från Sköna hem. Jag gillar när det är rufft och enkelt.

Möt Emma Sundh och maken – bygger sitt eget hus av halmbalar

Möt Emma Sundh och maken – bygger sitt eget hus av halmbalar

Hon och Markus frågar sig ofta hur de vill bygga minnen med sina barn. Vad vill de att deras barn ska minnas från sin barndom? Frida tror att det till stor del handlar om att fylla på med fina upplevelser snarare än att ta bort och förbjuda.

– Erbjuder vi att sova en natt under bar himmel eller en utflykt till älgtornet hänger de hellre med dit än stannar kvar hemma med sina skärmar. Jag vill inte låta förmäten, men jag tror att ju tidigare man bygger sina relationer med barnen på upplevelser, desto mer sunt förhållande får de till sina telefoner. Jag förstår att våra tonårstjejer behöver finnas i dessa forum, men vår mellantjej sa häromdagen att det hade varit häftigt att växa upp utan alla dessa skärmar.

Frida och Markus har återerövrat Jämtland, gjort denna del av jorden till sin, och Frida älskar den här platsen.

– Vi hade kommit så mycket längre i vår relation när vi kom hit den sista gången. När man träffar en ny människa måste man ibland krascha in i varandra för att komma ut i något annat, något nytt och väldigt vackert. Vi är väldigt fria och raka och jag uppskattar verkligen den relation vi har i dag.

För Frida har det alltid varit en ”no brainer” att tillbringa mycket tid i naturen. Hon berättar om forskning som säger att stresshormonet och blodtrycket sjunker enormt mycket så fort man går ut i skogen.

– Ett liv utomhus hjäper människan att komma i balans. Jag känner mig grundad och trygg i den tanken. När man ser en horisont framför sig i stället för nästa husvägg ger det ett annat perspektiv på det mesta i livet. Det räcker att bara ligga ner och titta rakt upp på en stjärnhimmel, stå och blicka ut från ett högt berg eller vara omgiven av en tät skog för att känna distans. Jag tror det är positivt för oss människor att få känna den där litenheten.