Jemima reste till Spanien för hormonplåster: ”Ska livet verkligen vara såhär?”

Efter reklamen: Klimaktet #2 – Hormonskräcken med Monika Björn

I klimakteriegrupper på nätet blir det tydligt. Bristen på hormonplåster har tvingat kvinnor att gå samman för att hjälpa varandra genom kunskap, råd, tips och egna erfarenheter. För många av dem har behandling genom plåster varit det som gjort vardagen uthärdlig igen efter lång tid med jobbiga symptom.

Jemima Andersson, 50, är en av dem som skulle göra nästan vad som helst för att slippa vara utan. Att sluta med behandlingen är inte ett alternativ nu när hon vet hur väl den funkar.

– Jag blev verkligen helt chockad över att det kunde bli så bra, säger Jemima om att börja med Estradotplåster.

Stor brist på plåster

Hormonplåstret Estradot har varit restnoterade från och till sedan åtminstone 2020. Det har aldrig gått att vara säker på om och var de finns inne i lager, och jakten på dem har blivit ett närmast heltidsprojekt. När det inte varit möjligt i Sverige har fler och fler valt att ta sig utomlands.

I Spanien är det nästan bara att gå in på vilket apotek som helst. I sociala medier berättar kvinnor om hur de tar hjälp av sina vänner och bekanta för att frakta hem plåstren, och hjälper varandra att få tag i dem.

Jemima åkte till Alicante på den spanska östkusten tillsammans med en väninna år 2023. På vinst och förlust tog hon sig till ett apotek, loggade in på 1177 och visade upp sitt svenska recept för kvinnan bakom disken.

– Det var inga problem. Hon sa: ”Du kan ta hur många du vill”. Innan jag åkte hem gjorde jag så några gånger så att jag hade med mig jättemycket.

Kritisk mot plåsterbristen: ”Varför?”

Malins jakt på klimakteriehjälp – åkte till andra städer

Hormonplåster förändrade allt

– Jag visste inte någonting annat om klimakteriet än det man hört när man var liten, om tanter med vallningar och sådär, och tänkte faktiskt aldrig på att det kunde drabba mig.

Jemima är inte ensam om sin upplevelse – många kvinnor vittnar om samma sak: Klimakteriet var inte något som de gick och väntade på och de kände inte till den långa listan av symptom. Deras mammor pratade inte om det, och det gjorde ingen annan heller.

Därför dröjde det innan hon kunde koppla de kroppsliga och psykiska förändringarna till klimakteriet. Hon blev sjukskriven för utmattning från sitt jobb som lärare, men var snart tillbaka igen. Sen dröjde det bara några månader innan hon brakade ihop på nytt.

– Jag hade hjärtklappningar, sömnsvårigheter, tinnitus, kraftig migrän. Jag mådde väldigt dåligt och grät för ingenting, kände mig värdelös. Jag var liksom helt uppgiven: Ska livet vara såhär?

Hormonplåster blev räddningen. Den svåra värken i höften som gjort att hon tvingats backa ner för trappor var som bortblåst.

– Efter bara en, två dagar försvann smärtan. Jag blev verkligen helt chockad över att det kunde bli så bra. Jag tror inte på frälsning, men det var helt magiskt, säger Jemima.

Malin Roos trodde att hon fick en stroke – nu jagar hon östrogenplåster

Kvinnor larmar: Ersättningsplåster inte lika bra

De senaste två åren har Jemima kunnat slappna av och slippa stressen av att inte veta hur hon ska få tag på plåstren. Men nu har lagret från Spanien tagit slut, och hon kommer bli tvungen att börja jakten hos apoteken igen.

Hon har testat andra behandlingsmetoder, men inget fungerar lika bra. Med spray kom symptomen tillbaka, och tabletter är inte ett alternativ på grund av den ökade risken för blodpropp.

Nyligen fick Jemima hämta ut plåster från en amerikansk tillverkare, Estradiol, som erbjuds som ersättningsprodukt för de restnoterade Estradot.

– Tyvärr fungerar de inte alls lika bra. När jag satte på mig den har jag fått tillbaka min höftvärk och plötsliga uppvaknanden igen. Så nu är jag påväg att åka ner till Spanien igen för att köpa nya.

Kändiskvinnornas ilska över bristen på hormonplåster: ”Ovärdigt”

Den ojämställda klimakterievården

För Jemima är det viktigt att prata om jämställdhetsaspekten. Hon är initiativtagare till namninsamlingen Rätten till en jämlik klimakterievård som startades för att lyfta problematiken kring att kvinnor upplever sig nonchalerade av den offentliga vården. I skrivande stund har 2 137 personer skrivit under.

Att kvinnor inte får den hjälp de behöver på sin vårdcentral leder till att många söker sig vidare till en privat mottagning. Jemima berättar att hon själv fick jättebra hjälp på en privat klinik – men istället för drygt 300 kronor på vårdcentralen kostade besöket med en läkare på kvinnomottagningen 1 850 kronor.

Att få rätt hjälp kräver ofta både tid och pengar, och är något som långt ifrån alla har möjlighet till.

– Jag vill verkligen lyfta fram svårigheten med kostnaden och den här jakten. Det är ett helvete. All den tid jag måste lägga ner för att jaga, och läsa på, och som jag bekymrar mig över att få tag på de här plåstren. Jag kommer inte vara utan dem, säger Jemima.

Forskning visar: Olika risker med hormonbehandling

Nyligen presenterade forskare på Uppsala Universitet den hittills största kartläggningen av olika metoder för hormonbehandling. Studien inkluderar nära en miljon kvinnor mellan 50 och 58 år och visar tydligt att riskerna skiljer sig åt mellan behandling med tabletter, plåster och spiral.

Tibolon, ett syntetiskt hormonläkemedel i tablettform, kan enligt studien kopplas till en ökad risk för både hjärtinfarkt och stroke, men inte en ökad risk för blodpropp.

Läkemedel som innehåller både östrogen och progesteron, så kallat kombinationspreparat, kan kopplas till en ökad risk för blodpropp och djup ventrombos, som det heter när en blodpropp bildas i de djupa venerna.

Studien visar att hormonplåster inte är kopplat till samma risk. Under tiden som den genomfördes (mellan 2007 och 2020) ökade användningen av hormonplåster med nästan 50 procent. Det menar forskarna bakom studien, Åsa Johansson och Therese Johansson, är ett positivt steg framåt i kampen mot att minska riskerna för hjärt- och kärlsjukdomar hos kvinnor.

Källa: Uppsala universitet

Efter reklamen: Klimaktet #8 – Förklimakteriet med Markiz Tainton