Jennie Silfverhjelm om att spela Doris i Jönssonligan

Efter reklamen: Gösta och Marie-Louise Ekman – parets makalösa kärlekssaga

Hur känns det att göra en ny version av en så klassisk filmserie som Jönssonligan?

– Det är en skräckblandad förtjusning. Om man tar sig an en nationalklenod så blir det alltid en vattendelare, vissa kommer nog tycka att det är fullkomlig gravskändning. Sen finns det nog de som kan se bortom det, och se vad vi förvaltar.

Det har gjorts flera nytolkningar av Jönssonligan-filmerna de senaste åren, hur särskiljer sig den här?

– Vår film har ambitionen att försöka ligga närmare originalet än vad de två tidigare har gjort. När jag läste manuset till den här filmen, så kunde jag känna igen mig. Alla som är med i Jönssonligan är liksom misfits, och i det finns det en humor som är ganska enkel. Det är ett dna jag känner igen från de ursprungliga filmerna.

Vad har du för relation till original-Jönssonligan?

– Jönssonligan med Gösta Ekman var en stor del av min uppväxt. Jag har sett dem flera gånger och älskar dem.

Katarina Wennstams kritik mot soft girl-trenden ”Dra det inte tillbaka dit”

Hur har samarbetet fungerat med de andra skådisarna, kände ni varandra sen innan?

– Jag hade jobbat ihop med alla tidigare utom Anders Jansson, men det var väldigt roligt. Jag kände att vi rätt fort hittade en ingång till ett universum som var vårt. Jonas och jag har jobbat mycket ihop både på film och scen. Robert och jag har också jobbat upp innan.

Hur känns det att axla en så klassisk roll som Doris?

– Vi kan inte göra Doris som hon gjordes förr, att hon typ hittar tre miljoner och inte förstår vad de kommer ifrån, och bara vill köpa hårspray för pengarna. För mig låg utmaningen i att hitta vem hon är i dag, samtidigt som man har kvar silhuetten av henne. ag tror aldrig på att göra en imitation rakt av, det är inte heller så roligt att spela.

Har du pratat om rollen med Birgitta Andersson?

– Nej, och det har jag inte heller velat. Det hade varit annorlunda om man gjorde något som är baserat på en persons liv. Men hon har gjort sin tolkning av en påhittad roll, och jag gör min.

Vilken annan klassisk film borde få en ny version eller uppföljare?

– Det har gått lite inflation i det där, tycker jag. Man går mycket på säkra kort, som att göra filmer av böcker som redan har en inarbetad publik. Så jag vänder på det – jag skulle vilja se mer originalitet.

Jennie Silfverhjelm ord till sitt 17-åriga jag

Vad har du alltid i handväskan?

– Två dosor snus, och lypsyl. Jag har snöat in på koreansk hudvård, med både handkräm och läppbalsam. Ett bra läppbalsam är viktigt.

Vilken är din bästa budgetprodukt?

– Min koreanska hudvård är lite dyrare. Jag kör inte budget när det gäller hudvård, jag är väldigt intresserad av hudvård.

”Han hade inte velat att det skulle vara så här”

Pia Salming i stor intervju om livet efter Börje

Hur ofta tänker du på klimatet?

– Det gör jag ofta, och jag märker att barnen också gör det. Jag har en 14-åring, och det är intressant att se hur medveten han är. Vi var på semester i somras och bodde på hotell med en stor buffé, och han var väldigt orolig över matsvinn och vad som skulle hända med maten vi inte äter upp. Den generationen har fått en helt annan skola än vad vi har.

Vad är det mest olagliga du gjort?

– Det tåls inte att skrivas ut.

Vilket är ditt sämsta köp?

– Det var en motionscykel som stod i mitt sovrum. De dröjde ungefär åtta timmar från att jag fick hem den tills att den förvandlades till ett torkställ. Jag fick muta någon att ta över den och gav bort den gratis.

Vad vill du säga till ditt 17-åriga jag?

– Det är som det ska vara. Man la så mycket tid och energi på att vara till lags, och på att tvivla och ängslas över sker och ting.

Ge oss ditt bästa kulturtips!

– Bio, alltid bio. Jag går jättemycket, både med kompisar och själv, och så är jag med i en filmklubb. Man ska se film på duk.

Efter reklamen: Det här minns vi från 80-talet