Katharinas pensionsval som ger mer i plånboken

Efter reklamen: Så mycket behöver du ha i buffert - för att klara en kris

Katharina Wolf Erixon har precis gått av dagens pass som sjukhusdiakon. Semestern väntar runt hörnet, men än har hon någon vecka kvar att arbeta. Att hon trivs med sitt jobb, och att hon fortfarande har mycket kvar att ge, är uppenbart, trots att hon passerat 65.

– Som ung utbildade jag mig till undersköterska och hann arbeta med det några år innan jag skolade om mig till förskolepedagog och så småningom började jobba på kyrkans förskola, berättar Katharina.

När Katharina och hennes man fick barn gjorde hon som så många andra kvinnor: gick ner i arbetstid för att få ihop vardagspusslet.

– Min man och jag kom överens om att jag skulle jobba 75 procent, vi hade gemensam ekonomi och jag tänkte inte på det här med pensionssparande på den tiden.

Höll nere på kostnaderna

För att få ihop ekonomin höll paret nere på kostnaderna, och då och då skämtade de om att den där sommarstugan på Gotland som de köpt för så länge sedan, den var deras pensionssparande.

– Vi hade också som strategi att försöka betala av så mycket som möjligt av våra skulder innan pension, och det har vi lyckats med, säger Katharina.

Pensionären Margaretas varning inför din pension: “Det är hemskt att vara fattig”

Pensionären Margaretas varning inför din pension: “Det är hemskt att vara fattig”

Men jobbet som förskolepedagog var tungt. Katharina ville göra något nytt och började snegla på diakon­yrket. Som 47-åring bestämde hon sig för att vidareutbilda sig. Eftersom hon inte längre var berättigad till studiemedel, drog familjen ner ytterligare på sina kostnader och Katharina fortsatte jobba halvtid på för­skolan under utbildningen.

50 år gammal var Katharina färdig diakon och fick en fast heltidstjänst inom Svenska kyrkan i Sollentuna. En tjänst med betydligt högre lön än vad hon haft tidigare, något som märktes också i pensionskuvertet.

Katharina älskade sitt nya jobb från dag ett, men märkte snart att åren som undersköterska och förskolelärare satt sina spår. Katharina blev allt tröttare, hade fått värk i kroppen och när arbetsdagen var slut slocknade hon mer eller mindre i soffan.

– Det kändes naturligtvis inte bra att vara så sliten. Jag har alltid värdesatt en aktiv fritid och att umgås med familjen, och nu när jag också fått barnbarn vill jag orka vara med dem, säger Katharina.

Blev flexpensionär

Ewa Wells: “Så blev jag en lycklig pensionär"

Ewa Wells: “Så blev jag en lycklig pensionär"

För samtidigt som Katharina hade mycket kvar att ge på jobbet som hon ju trivdes med, tog jobbet all kraft. Dessutom: eftersom varje yrkesverksamt år spelar stor roll för pensionen, kändes det viktigt att hitta ett sätt att kunna fortsätta arbeta ett tag till.

Det var då Katharina fick möjlighet att bli flexpensionär. En win-win, där arbetsgivaren får behålla kompetenta medarbetare några år till, och där medarbetaren själv får möjlighet att jobba några år efter pensions­åldern, genom att gå ner till 80 procents arbetstid, få 90 procent av lönen och där arbetsgivaren betalar in tjänstepension för 100 procents arbetstid.

– Tack vare den här lösningen kan jag balansera både fritid och arbetsliv, och jag orkar förhoppningsvis jobba ytterligare några år. Antingen på det här sättet, eller som vanlig deltidare, säger Katharina.

Skulle du göra något annorlunda om du var 20 år i dag?

– Hade jag varit 20 år i dag hade jag säkert fått ha ett annan strategi för pensionssparande och behövt jobba heltid.