Psykologen: 3 varningstecknen att hålla koll på – om ditt barn riskerar att hamna i kriminalitet
– Det är viktigt att personer runt familjen bekräftar att det är okej att inte räcka till ibland och motivera dem att söka hjälp, säger Björn Hofvander, leg psykolog, specialist i klinisk psykologi och docent i rättspsykiatri.
I en intervju med Femina berättar Pernilla om sitt beslut att skriva boken och delar också med sig om den kamp hon gått själv:
– Jag förstod att jag måste släppa kontrollen över Alfred och i stället ta kontroll över mig själv och mitt liv. Men samtidigt: hur släpper man kontrollen över någon som inte är myndig? Och var går gränsen mellan medberoende och ett kärleksfullt föräldraskap?
Björn Hofvander är leg psykolog, specialist i klinisk psykologi och docent i rättspsykiatri.
Vilka varningstecken ska man vara observant på som förälder när det gäller barn och unga som är på väg in i missbruk och kriminalitet?
– Risken för att utveckla ett negativt och destruktivt beteende, där regler och normer bryts, ser olika ut i olika åldrar. För unga delar man upp varningstecknen i de som finns hos individen och de som finns i familjen. Det finns också risker förknippande med lokalsamhället man bor i.
Här är varningstecken att hålla koll på
- Forskning visar att barn som tidigt uppvisar trots, bristande impulskontroll och svårigheter att känna skuld, löper hög risk att utveckla ett normbrytande beteende som vuxna.
- Risken ökar om föräldrarna har problem, som missbruk eller psykisk ohälsa, och om relationen mellan förälder och barn präglas av negativa uppfostringsmetoder.
- Tillgång till droger och påverkan från omgivningen, både i verkligheten och online, ökar risken för missbruk. Psykisk ohälsa bidrar också till detta.
– Skyddande faktorer inkluderar en stark koppling till skolan, positiva relationer med jämnåriga och engagemang i fritidsaktiviteter. Den unges egen vilja att förändra och föräldrarnas stöd är avgörande för att uppnå en beteendeförändring, säger Björn Hofvander.
Finns det några tidiga tecken i ett barns beteende som kan tyda på att det skulle kunna bli problem högre upp i åldern?
– Trots är vanligt hos barn, både som en del av deras normala utveckling och bland de barn som kommer till BUP med psykisk ohälsa. För de allra flesta är detta något som går över med tid och färdighetsutveckling.
Så håller du utkik efter tidiga signaler
- Tidiga tecken på problem längre fram kan vara ihållande trots, impulsivitet och bristande självkontroll.
- Hos en del barn finns det också ett tydligt mönster av fysiskt utåtagerande beteende, det vill säga att barnet slåss, sparkas och kastar saker för att lösa konflikter, gör motstånd mot krav, inte bara i hemmet utan också i förskolan eller skolan.
– Föräldrastödsprogram, som Komet, De otroliga åren och Cope, har gott stöd i forskningen och fokuserar på att ge både vuxna och barn verktyg att hantera konfliktsituationer och skapa bättre relationer.
Att utsättas för svek och lögner och att ständigt pendla mellan hopp och förtvivlan – hur hanterar man ett sådant känslomässigt kaos som förälder?
– När förtroendet mellan förälder och barn bryts kan det leda till starka känslor av oro, ilska och hopplöshet. Stöd från närstående är då avgörande för att föräldern ska orka fortsätta. Samtidigt är det viktigt att få rätt stöd från samhället.
Här är de viktiga stödfunktionerna
- Skolans kompetens att hantera en ung människa som inte är motiverad, är central för att inte förlora den unge till andra, ofta antisociala sammanhang.
- Socialtjänsten behöver ofta kopplas in och har många insatser att erbjuda även på frivillig väg, både för den unge och för familjen.
- Ofta behöver också barn- och ungdomspsykiatrin hjälpa till.
Vad kan man göra som närstående till någon som tampas med tuffa familjeproblem?
– Barn med komplexa problem och flera riskfaktorer behöver samordnade insatser. I en del familjer är det förknippat med skamkänslor att känna att ens omsorg och föräldraskap inte ensamt kan lösa de utmaningar som barnet står inför. Det är viktigt att personer runt familjen bekräftar att det är okej att inte räcka till ibland och motivera dem att söka hjälp. Att ha någon med på möten som kan stödja och hjälpa till att minnas vad som sagts kan vara mycket värdefullt. Känslomässigt stöd från någon man litar på är också avgörande, säger Björn Hofvander.