Madeleine flyr från sin familj: ”Hellre ta risken att dö än att vara kvar”

Efter reklamen: HÖR "MADELEINE" BERÄTTA SIN HISTORIA HÄR:

Madeleine växte upp som ensam flicka bland tre äldre bröder. Hon förstod redan som barn att flickor inte hade samma rättigheter som pojkar.

Under hela sin uppväxt har Madeleine fått tänka efter vad hon gör, vem hon pratar med och hur högt hon skrattar. Hon har levt under ett hedersförtryck där kvinnor inte har samma rättigheter som män – där kvinnor inte ska få vara självständiga och fria.

– Familjens heder handlar om kvinnans eller flickornas sexualitet. Hedersförtryck handlar om att göra vad som helst för att hindra sex före äktenskap och all form av intima relationer och tankar. Det räcker med att folk tror att du är kär i någon för att du ska bli mördad. Det handlar om rykten som sprids inom släkten och i staden man bor i för att försöka kontrollera kvinnor och flickors beteenden, säger hon.

Vi träffar Madeleine, som egentligen heter något annat, en förmiddag i oktober. Hon är på flykt från sin familj och har varit det i över tio års tid.

Madeleine föddes på 90-talet och när hennes mamma var gravid med henne gick hon barfota till barnmorskan. Hennes skor var trasiga och familjens ekonomi var inte den bästa. Om barnmorskan skulle berätta att det var en pojke i magen skulle hon få ett par nya skor av sin man – men om det var en flicka så fick hon gå barfota hela vägen hem igen.

Madeleines mamma gick hem utan skor den dagen. Pappan ville inte köpa nya skor. Han ville inte ha en dotter.

– Min pappa ville absolut inte ha fler barn. Men om det ändå skulle bli barn så ville han att det skulle bli en son. Han ville absolut inte ha en flicka. Så det gjorde att min pappa hatade mig ännu mer. Dels för att jag inte blev en pojke, men också för att han egentligen inte ville ha barn.

Förstod redan som barn att flickor inte hade samma rättigheter

Under Madeleines första år i livet pratade hennes pappa inte med henne över huvud taget. När hon blivit lite äldre så märkte hon att pappan ställde helt andra krav på bröderna än på henne. De var tvungna att prestera i skolan. Men Madeleine, som älskade skolan och var en duktig elev, fick ingen uppmärksamhet alls för det.

Som barn fick hon höra om flera tjejer som blivit dödade och när hon var runt nio år såg hon en video spridas på internet. Det var ett klipp på en tjej som blev stenad till döds för att hon var tillsammans med ”fel” kille. Senare i livet har hon förstått att det var 17-åriga Du’a. Ett fruktansvärt fall som uppmärksammades internationellt.

– Jag förstod att som tjej fick man inte riktigt välja vem man skulle vara med, vem man skulle gifta sig med eller när man skulle göra det.

Madeleine brukade titta på japanska tecknade serier, anime, när hon var liten och i serien Hamtaro fanns det en karaktär som hon såg upp till och fantiserade om.

– Jag märkte att det livet hon hade… Att hennes föräldrar tog hand om henne och så, det var väldigt olikt det som jag levde i. Och jag önskade mig hela tiden att jag skulle kunna uppleva den världen hon bodde i.

Madeleine älskade skolan. Hon drömde om att gå på universitet, att utbilda sig och göra karriär. Men hon var rädd för att den drömmen aldrig skulle bli sann.

– Jag var hela tiden rädd att jag skulle tvingas till att gifta mig och inte kunna plugga mer.

Hanna blev bortgift av sin familj: ”Hela min värld rasade”

Innan hon hade fyllt tio förklarade Madeleines mamma för henne att hon skulle vara försiktig med underlivet. Att hon inte skulle stoppa upp någonting där.

– Om det kom blod därifrån skulle pappa döda mig.

Madeleine, som var ensam flicka i familjen, fick höra från andra att man börjar blöda och får mens i en viss ålder – något som blev förvirrande för Madeleine som där och då inte förstod skillnaden.

– Jag visste inte riktigt skillnad på att förlora oskulden och mens. Så för mig var det samma sak.

Madeleine berättar att hennes pappa var våldsam. Familjen bodde nära släkten och i deras värld fick kvinnorna inte gå ut på egen hand. Om de var ute så kallades de för hora.

– Det var ett ord som var återkommande. Att vara en hora. Oavsett vad man gjorde så var man en hora. Gick man ut utan en man så var man en hora, om man försökte klä upp sig och klä sig fint så var man en hora. Allt gjorde att man blev en hora i deras ögon.

När Madeleine var tolv år kom familjen till Sverige. Madeleine började på en skola och träffade klasskompisar. Men varje dag stod någon av bröderna eller pappan och väntade på henne utanför. Hon fick inte gå själv – inte ens till eller hem från skolan.

Du fick inte vara ute själv?

– Aldrig.

Aldrig?

– Aldrig. Jag fick vara i trädgården och hoppa på studsmattan som vi hade. Men det var det längsta jag kunde gå. Att gå ut med soporna var till och med för långt bort, alldeles för långt bort.

Bestämde sig för att fly

Bara någon vecka efter Madeleines första skolavslutning fick hennes mamma nog. Hon tog in Madeleine i ett rum och berättade att de skulle packa en väska. Att om de inte var härifrån inom en halvtimme skulle polisen komma och hämta dem. De packade väskan och kastade ut den genom fönstret.

– Jag hoppar ut först och min mamma säger: Titta inte bakåt, bara spring, fortsätt springa.

En bil stod och väntade något kvarter bort. Det var polis och socialtjänsten.

Madeleine hade själv funderat på att fly några dagar innan. Hon hade till och med memorerat var polisstationen låg. Men hon visste vilka risker det skulle medföra.

– Innan vi rymde hade han hotat flera gånger genom att berätta om olika sätt som han skulle mörda mig på ifall vi skulle försöka fly eller söka hjälp av myndigheter på olika sätt.

Var ni rädda?

– Ja, men vi båda ville hellre ta risken att dö än att vara kvar. För jag visste att inom några år skulle jag behöva gifta mig med någon, exakt som min mamma hade behövt göra, säger hon.

Efter det väntar en tid av kvinnojourer och olika skyddsboenden. Ibland fick de även bo på behandlingshem, på grund av brist på skyddade boenden. Genom åren har skyddet röjts flera gånger och de har behövt börja om. Gång efter gång. År efter år. Post som skickats fel, adresser som har kommit i fel händer och myndigheter som slarvat.

– Varje gång som skyddet röjdes behövde man byta identitet. Hitta ett nytt namn och ny bakgrundshistoria.

Att leva med skyddade personuppgifter är krångligt. Posten kommer med fördröjning, vissa onlinefunktioner går inte att använda och att söka jobb kan vara problematiskt. Att inte använda sitt eget namn, och att dessutom behöva byta namn flera gånger, har gjort att Madeleine haft stora identitetskriser, inte minst i tonåren.

– Under jättelång tid kände jag att jag saknade identitet. Till exempel i grundskolan fick jag inte vara med på bilder och skolfoton. Och jag skulle alltid hitta på en ursäkt. Det gjorde att jag nästan kände mig lite osynlig.

Madeleine har gått i över tio olika skolor. Hon fick gå om åttan flera gånger eftersom hon tvingats flytta mitt i terminen. Men med kämpaglöd och en dröm om universitetet så klarade hon grundskolan och sedan gymnasiet. Nu väntar högskolan och drömstudier.

Miranda giftes bort som 13-åring – försökte ta sitt liv

Vad skulle du vilja säga till lilla dig?

– Jag skulle vilja säga till lilla mig att den fantasin om serien jag tittade på som barn kommer bli sann, för även om jag inte själv kan uppleva det som barn så kommer jag kunna göra det verkligt för mina barn.

När Madeleine var runt 18 år förstod hon att det var hedersvåld hon varit med om. Innan dess skyllde hon på religionen, eftersom hon inte hade ett namn eller kunskap om det hon varit med om.

– Nu när jag har blivit äldre och har insett vad hedersvåld är har jag förstått att det sträcker sig bortom alla religioner. Det finns i jättemånga länder.

I dag vill hon använda sig av sina erfarenheter och sprida kunskap för att hjälpa kvinnor till att bli mer självständiga.

– Det är många som har svårt att skilja på mäns våld mot kvinnor från ett kollektivt förtryck. Sen finns det en uppfattning om att det bara handlar om islam, men det är väldigt fel. Det är väldigt många olika kulturer och länder som håller på med det här. Jag vill vara tydlig med att det inte är någon attack mot någons religion, kultur eller det man vill göra som en grupp. Utan det handlar om att stå upp för mänskliga rättigheter.

Känner du dig fri i dag?

Så känner du igen signaler på hedersförtryck

Barn förs från Sverige mot sin vilja: ”Ett enormt svek”

– För det mesta. Men det är jobbigt att ha skyddade personuppgifter.