Transkribering

• 01:38När jag var nere på flygplatsen i Libanon med barnen
• 01:42förstod jag redan då att det var sista gången jag skulle få se dem.
• 01:47Mitt namn är Maria
• 01:48och jag har levt utan mina barn i åtta år
• 01:51för att min exman olovligt kvarhöll dem i Libanon.
• 01:56Det här är min historia.
• 02:00Så fort vi kom ut från flygplatsen
• 02:04stod två bilar och väntade på oss.
• 02:07Det var både min exman och hans far
• 02:10och så var det en tredje man som jag inte kände.
• 02:15Den tredje mannen han tog våra väskor
• 02:18och min exman och hans far tog barnen.
• 02:22Jag lämnades kvar där utanför, men jag sprang fram och hoppade in i bilen
• 02:26men det dröjde inte många mil innan jag blev utslängd från bilen
• 02:30och vidare körde de med barnen.
• 02:33När jag stod där utanför bilen och bara tittade på att bilen bara kördes iväg
• 02:40förstod jag faktiskt att
• 02:43jag har förlorat mina barn.
• 02:50Min flicka var tre år gammal
• 02:53min andra pojke var fem och tredje var sex år.
• 03:00Såklart som vilken annan mamma som helst så
• 03:03gav jag inte upp.
• 03:05Jag fick leta runt efter dem.
• 03:08De förflyttades hela tiden.
• 03:10Det enda jag hade i huvudet var att få tillbaka barnen till Sverige.
• 03:14Jag försökte göra allt.
• 03:17Jag försökte med svenska myndigheter
• 03:19och det dröjde hela åtta år innan jag kunde träffa dem igen.
• 03:28En mammas saknad efter sina barn det finns inga ord för det.
• 03:34Det blir som en smärta inifrån hur ont det har gjort.
• 03:45Det är fel att sätta ord på det.
• 03:51Jag hamnade i en väldigt djup depression den första tiden och där
• 03:57alla sinnen bara stängdes av.
• 04:00Det fanns inga sinnen kvar.
• 04:02Antingen kan jag lika gärna dö
• 04:04eller så får jag stå på benen igen.
• 04:11Jag hade väldigt mycket kontakt med UD
• 04:14men det var ju samma svar hela tiden.
• 04:17Man ska se till att barnen inte kommer från landet.
• 04:20För att ha dem kommit från landet, alltså från Sverige
• 04:23då blir det väldigt svårt att få tillbaka dem.
• 04:28Min äldsta son kom tillbaka till Sverige för två år sedan.
• 04:34Det är egentligen en lång historia.
• 04:36Det är ju åtta års kamp.
• 04:38Pojken ville komma till sin mamma.
• 04:41Så han började göra revolt där nere.
• 04:42De kunde inte ta hand om honom.
• 04:48Och då bestämdes det att han skulle komma till Sverige och bo hos mig.
• 04:54Villkoren är att jag åker ner med honom en gång om året.
• 05:00Har du kontakt med de andra två?
• 05:03Ja, vi har ju telefonsamtal och videosamtal idag.
• 05:07Sist jag träffade dem var för två år sedan.
• 05:11Då åkte jag ner till dem.
• 05:12Då åkte jag ner till Libanon och träffade dem.
• 05:15Men det var ju väldigt begränsade möten.
• 05:20Det har blivit en vardag för mig.
• 05:22Jag tänker inte på det.
• 05:24Jag tänker inte på att jag ska orka vidare.
• 05:26Utan jag bara kör vidare.
• 05:29Man lär sig att ta fram styrkan hela tiden.
• 05:33Har du fått hjälp?
• 05:35Känner du?
• 05:37Nej.
• 05:42Det här är inget som ska behöva hända.
• 05:45Varken mig eller någon annan.
• 05:47Oavsett att det finns barn som lever i situationer.
• 05:52Att det finns barn som blir bortfödda.
• 05:55De väljer inte det själva.
• 05:58Men de tvingas till att leva utan sin mamma eller pappa.
• 06:04Och de förstår ju inte vad som händer runt omkring.
• 06:06Barnet gör ju inte det.
• 06:09Om du hade haft dina barn här nu.
• 06:12Vad hade du velat säga till dem?
• 06:14Eller om de tittar på det här?
• 06:20Jag vill säga att jag aldrig har gett upp er.
• 06:26Jag har aldrig lämnat er.
• 06:31Om du får tänka framåt.
• 06:34Vad är din största dröm och önskan?
• 06:39Just nu.
• 06:44Att jag ska sitta vid köksbordet.
• 06:48Och äta middag.
• 06:50Med alla mina tre barn.