Hanna blev bortgift av sin familj: ”Hela min värld rasade”

Efter reklamen: Marias exman kvarhåller barnen i annat land – kämpar fortfarande

– Det är väl något som vi kvinnor har, tror jag. Den där magkänslan som försöker säga oss något.

Hanna går vårterminen i tvåan på gymnasiet när hennes föräldrar börjar planera en resa till Libanon, där deras släkt bor. De ska vara borta hela sommarlovet, och Hanna vill egentligen inte följa med, men hennes farmor är svårt sjuk och det kan vara sista chansen att träffa henne.

Det är i alla fall vad Hannas föräldrar säger till henne. Hon kan inte riktigt sätta fingret på det, men hennes magkänsla skvallrar om att något är fel, att det är något som inte riktigt stämmer. Men hon skakar av sig känslan, och några dagar efter skolavslutningen kliver hon tillsammans med sin familj på planet ner till Libanon.

***

När Hanna var barn reflekterade hon inte över huruvida hon växte upp i en hederskontext eller inte – hon visste bara att hennes föräldrar var mycket strängare än hennes kompisars föräldrar. Hon följde mycket striktare regler och behövde hjälpa till mer hemma än sina vänner. Men när hon jämförde sig med sin storasyster kunde hon känna sig lyckligt lottad, eftersom systern hölls ännu hårdare än Hanna.

I tonåren märker hon ett skifte, och skillnaderna mot hennes vänners liv blir allt tydligare. Hanna får inte följa med på fester med sina vänner, och att ha en pojkvän finns inte på världskartan. Går familjen på fest eller bröllop får Hanna inte lämna sin mammas sida, och behöver hon gå på toaletten behöver hon be om lov.

– Hade jag skaffat pojkvän skulle jag ha blivit otroligt utskälld. Det blir en psykisk misshandel, de skambelägger och skuldbelägger en, vilket gör att man tvivlar på sin egen identitet. Man känner att man är helt fel, och inte alls matchar föräldrarnas förväntningar.

Samtidigt är dubbelmoralen i hemmet tydlig. Klädval och andra personliga uttryck bryr sig föräldrarna inte om – det är hennes sociala liv som spelar roll.

– Pappa var fri i sinnet och förespråkade självständigheten hos sina döttrar, vi hade inte stränga regler kring utseende och kläder. Mina föräldrar är inte religiösa och har inte använt religion som något att stödja sig på, men det är en stark kulturell grej vi har, att man ska ha en fasad som skiner och ser bra ut på utsidan trots att det inte är bra egentligen.

Att må dåligt ses som svaghet, och psykisk ohälsa är inget familjen någonsin pratar om. När Hanna 17 år gammal förlorar sin allra bästa vän i den ökända diskoteksbranden och hamnar i en djup depression möts hon inte av omtanke, omsorg och värme från sina föräldrar. I stället tycker de att hon ska skärpa sig.

– I vår kultur får man inte visa att man mår dåligt, det är nästan skamligt att vara deprimerad. Jag har nog aldrig känt att mina föräldrar förstått vad jag gått igenom i livet.

På flyget ner till Libanon sommaren efter den tragiska branden tänker Hanna på Sophia, saknar vännen som förstod henne och brydde sig om henne på ett sätt som Hanna aldrig upplevt att hennes egna föräldrar gjort.

När Hanna kliver av planet i Beirut slår den heta luften mot hennes ansikte. På flygplatsen möts hon och hennes familj upp av en stor grupp släktingar. En väldigt stor grupp släktingar. Hannas mage förstår vad som håller på att hända innan hennes huvud gör det – hon känner sig förvirrad men kroppen fylls av rädsla.

– Det var som en chock, jag kunde förstå vad som hände men jag kunde ändå inte förstå att det hände mig. När de började gratulera mig och sedan knuffade fram min kusin förstod jag att det var ett bortgifte på gång.

Bortgifte är något Hanna alltid har känt till, men inte hade kunnat tro skulle drabba henne. När släkten tidigare hade hälsat på i Sverige hade de skämtat om att Hanna ska gifta sig när hon är 18 och ”har blivit en blomma”, men eftersom de redan försökt gifta bort hennes 10 år äldre storasyster och av olika anledningar misslyckats, tror hon inte att det är något hon behöver oroa sig för.

– Jag tog det inte på allvar, för jag förstod att vi lever i olika världar. De lever där och har den uppfattningen, men vi lever i Sverige och har en annan uppfattning.

Hanna tar en kort paus för att torka bort sina tårar och hämta andan. Det har gått över 25 år sedan den där dagen på flygplatsen, men sveket svider fortfarande.

– Hela min värld rasade. Den där tunna plattan jag kunde stå på i livet föll isär, och det kändes som att jag ramlade rakt igenom den. Det var den mest förödande stunden för mig.

Det är många saker som gör ont – att det senare visar sig att föräldrarna planerat det här i flera år utan att säga något. Att kusinen vetat mycket längre än Hanna. Att familjen väljer sin egen glädje över Hannas välmående, när hon dessutom redan är deprimerad. Men värst är ögonblicket med föräldrarna på flygplatsen.

– Jag försökte möta mammas och pappas blick, men fick ingen ögonkontakt. Jag tror att de skämdes för att de visste vad de gjort mot mig. Det sveket tog så hårt på mig, jag kände mig så otroligt såld. Det var som att jag inte betydde något för dem.

Hanna känner sig låst i situationen, och ser ingen väg ut. När hon ringer sin äldre syster får hon inte den tröst och räddning hon hoppats på – i stället ser systern nyktert på situationen. Hon säger att Hanna kommer bli tvungen att ta sig igenom bröllopet och gifta sig, men att de kommer lösa det när hon är tillbaka i Sverige.

Två månader efter det chockartade mötet på flygplatsen kläs Hanna i en prålig blå klänning. Hon får sitt hår stylat och ansikte sminkat. Alla runt omkring Hanna verkar förvänta sig att det här ska vara hennes lyckligaste dag i livet, medan hon stålsätter sig för att överleva ett av sitt livs största trauman.

Hennes storasyster flyger ner till Libanon för att vara med på bröllopsdagen, och hennes närvaro blir Hannas räddning.

– Hon har tagit sina egna strider med familjen och kunde guida mig, och finnas som ett stöd och en trygghet hela dagen. Hon sa att nu får vi bara spela charader när vi är på deras hemmaplan. Det gjorde att jag kunde ta mig igenom dagen och separera mig från situationen. Jag kände mig så maktlös under hela resan, men där kunde jag överta makten över mig själv igen.

Det påtvingade äktenskapet till trots så är Hannas och kusinens familjer överens om att kärleken ska få växa fram, och tvingar därför inte på paret en klassisk bröllopsnatt.

– Även om det var en väldigt traumatisk händelse så var det en överenskommelse mellan min pappa och farbror att det inte behövde vara ett fullbordat äktenskap. Bröllopet var till för att min kusin skulle kunna komma till Sverige, men de hoppades att kärleken skulle blomstra med tiden. Jag tror de visste att jag hade gjort enormt mycket motstånd om jag blivit tvingad att fullborda äktenskapet.

Miranda giftes bort som 13-åring – försökte ta sitt liv

Sommarlovet börjar lida mot sitt slut, och familjen flyger hem till Sverige igen – utan Hannas nya make. Han måste ansöka om att få komma till Sverige, och flyttar till Göteborg i december.

– Jag har nog aldrig upplevt något så stressigt, påträngande och kvävande som när han var här. Jag ville inte veta av människan, och nu bodde vi i samma hem. Jag såg ingenting gott i honom, men han skulle vara i min närhet hela tiden.

Som gift kvinna fick Hanna inte längre gå någonstans på egen hand – hennes man ska följa med henne på alla fester, varje gång hon träffar vänner eller gör ett ärende utanför hemmet efter skolan. Det blir snabbt tydligt att han inte passar in, eller försöker anstränga sig för att göra ett gott intryck. I stället ljuger han för Hannas föräldrar och säger att hon gjort saker hon inte har gjort, och föräldrarna tror på sin nya svärsons lögner, hellre än att lita på sin dotter.

– Mamma och pappa behandlade honom som någon slags kung i hemmet. Det var som att jag inte existerade, medan de satte honom på en piedestal.

Med tiden blir kusinens beteende allt värre – han börjar umgås med märkliga personer, hålla på med droger och stjäl från Hannas föräldrar. Hanna får nog och inser att hon måste göra något för att slippa honom, men vet inte var hon ska vända sig, eftersom dagens stödorganisationer inte fanns vid millenieskiftet.

– Så jag tänkte att nu ringer jag banne mig polisen och bara berättar vem han är. Jag ringde till polisstationen på Hisingen och fick prata med en polis som hette Peter. Jag tror han lyssnade på mig i två timmar, jag berättade allt för honom.

När Hanna har berättat klart om hur hon tvingats gifta sig mot sin vilja och hur hennes liv hemma i Sverige ser ut säger polisen Peter att hon inte ska oroa sig. Han vill att hon sitter lugnt i båten, och låter honom hantera situationen – och säger att han kommer höra av sig igen.

– Jag var lite skakig för jag visste inte vad han menade. Skulle jag eller mina föräldrar hamna i trubbel?

När Hanna kommer hem från skolan två dagar senare får hon veta att kusinen är borta. Polisen Peter har varit där tillsammans med en kollega och hämtat honom. Eftersom han flyttat till Sverige på grund av ett olagligt tvångsgifte har han vistats i landet olagligt. Det visar sig att Peter flugit med kusinen till Beiruts flygplats, lämnat av honom där och sedan flugit hem igen.

– När jag senare föreläst om min historia för poliser har jag fått veta att han antagligen gick utanför protokollet, och agerade av välvilja. Det finns inte heller någon officiell rapport på att det här har hänt. Det finns hjältar i samhället.

Förstod redan som barn att hon som flicka inte hade samma rättigheter.

Madeleine flyr från sin familj: ”Hellre ta risken att dö än att vara kvar”

Slutet på det olagliga tvångsäktenskapet gör att familjen bryter med släkten. Hannas farbror är arg över att hans son inte fått stanna i Sverige, och trots att sonen stulit från sin värdfamilj, så kräver farbrodern att få tillbaka pengarna han betalat.

– Mina föräldrar var besvikna på hur han hade betett sig efter att de tagit in honom i sitt hem. Pappa insåg att han sålt sin dotter till en man som inte ens kunde visa dem respekt tillbaka. Det är nog det tuffaste min pappa någonsin behövt göra, att bryta med sin egen storebror.

När Hanna för några år sedan själv blev mamma valde hon att till slut konfrontera sina föräldrar kring allt hon gått igenom. Hon ville bryta familjens onda cirklar för att själv kunna bli en så bra mamma som möjligt.

– I efterhand har de förstått hur illa det var. Mamma sa: ”Vi visste inte bättre. Det är ingen ursäkt, men jag hade aldrig gjort det i dag”. De har också behövt bryta sig igenom barriärer och har haft begränsad kunskap.

Att Hanna slog sig fri från helvetet med tvångsgifte och snäva hedersstrukturer blev hennes lillasysters räddning. Hon är sju år yngre än Hanna, och har aldrig behövt gå igenom det som hennes äldre systrar genomlidit.

– Hon var den lilla bebisen i familjen, och levde verkligen det livet som varken jag eller min storasyster fick. Hon har fått umgås med killar, ha pojkvänner och har fått utrymme att vara sig själv.

De kämpar mot hedersrelaterat våld: ”Måste få bort rädslan för att prata om problemet"