Därför är det så svårt att följa upp en boksuccé – författarna som lyckats (och misslyckats!)

Efter reklamen: Vad är grejen med? #11 – Utvandrarna

I musikvärlden kallas fenomenet för one hit wonder. Det hela handlar om nya artister som får en gigantisk hit med en låt som de sedan inte lyckas följa upp. Antingen på grund av att alla försök faller platt eller så vågar artisten inte försöka alls. Los del Rios dänga Macarena sägs vara det allra mest kända exemplet. Men, det kan också handla en debut som följs upp alldeles för sent. Hela 32 år tog det, exempelvis, för svenska Jakob Hellman att ge ut sin andra skiva efter braksuccén med … och stora havet 1989. Gång på gång försökte han följa upp låtarna som Vara vänner och Hon har ett sätt. Men inget blev bra. Till sist gav han upp.

– Det hade nog varit helt rätt att släppa en halvdan skiva, både för mig och för andra som gillade musiken. Men jag är inte säker, har Jakob Hellman själv sagt om saken, 30 år efter debuten, i en intervju med tidningen Faktum.

Lina Wolff om ålderskrisen och nya boken

Lina Wolff om ålderskrisen och nya boken

Fenomenet second novel syndrome

Även bokvärlden är fylld av författare som gjort megasuccé med sina debuter för att sedan… ja, tystna. Harper Lee skrev aldrig en andra roman överhuvudtaget efter succén med Att döda en härmtrast och J.D. Salinger fick bara till det en enda gång, med Räddaren i nöden från 1951. På engelska finns det ett begrepp också för detta fenomen: second novel syndrome. På svenska brukar man, kort och gott, kalla det hela för ”den svåra andra romanen”.

Många är de författare som vittnar om att uppföljaren är jobbig. Medan debuten omges av skrivglädje och eufori är den andra boken bara vånda och värk. Kramp, helt enkelt. Svenska Lydia Sandgren hyllades stort för sin 700 sidor långa gula debutbok Samlade verk som kom 2020. ”Med Lydia Sandgrens Samlade verk föds ett unikt författarskap”, skrev Aftonbladet och dundrade på med att detta var ”litterär lyskraft”. Expressens Victor Malm skrev att boken var ”ett dramaturgiskt konststycke”. Samlade verk tilldelades dessutom 2020 års Augustpris. Fem år har gått sedan boken kom ut. Så, när kommer då uppföljaren? Samlade verk tog hela 11 år att färdigställa. Det har Lydia Sandgren själv slagit fast i närapå alla intervjuer hon någonsin gjort. Hennes långsamma arbetstempo är, med andra ord, vida känt. Men hon skriver på uppföljaren, det gör hon. Och hon har lovat att den inte kommer att dröja lika länge som debuten. För Femina berättade Lydia, under Bokmässan hösten 2024, att det snart var dags att hålla utkik efter hennes andra bok. Så, vad blir det då? För tre år sedan tilldelades Lydia ett arbetsstipendium på 100 000 kronor. Den kommande romanen kretsar, enligt förlaget Natur & Kultur, kring sanning, skapande och berättande. Läsarna får, i romanen, möta en författare som får i uppdrag att skriva om en död dirigent. Efterforskningarna leder till upptäckter av händelseförlopp och faktum som länge dolts, förtigits eller bara hamnat i skuggan.

Dagböckerna som avslöjat allt – här är författarna som skakat om kändis-Sverige ordentligt

”Tricket – att ge upp tankarna på sin egen genialitet”

Något som är spännande då det kommer till just Lydia Sandgren är att debutboken, Samlade verk, kretsar kring just skrivande. Martin Berg, bokens huvudperson, arbetar löpande på en roman. Han skriver i Paris, i Sydfrankrike. I pojkrummet i Göteborg. Han skriver på servetter och på maskin. I block. För hand och på dator. Men, ändå lyckas han inte få ur sig någon bok. Åren går. De lösa bladen blir allt fler. Men han lyckas inte få till det.

En sensmoral i boken Samlade verk är att den skrivande människan bör undvika att ägna sin egen person för mycket intresse.

– Tricket är väl att man måste ge upp tankarna på sin egen genialitet och storslagenhet och ta det för vad det är och skriva av lust och uttrycksbehov, har Lydia Sandgren sagt till Sveriges Radio.

9 läsupplevelser i december – bästa böckerna

9 läsupplevelser i december – bästa böckerna

Förhandshajpen fick kritikerna att slipa sina knivar

Lättare sagt än gjort kanske… det är svårt att veta vad som är lust och uttrycksbehov om man har krav på sig. Krav från förlag. Krav från sig själv. Krav från läsare. Fallet är högt. Någon som vet detta är Johanna Hedman. Johanna Hedmans debutroman Trion var en succé redan innan den kommit ut. Boken såldes till sju länder redan innan den publicerats i Sverige, hösten 2021. I flera fall blev det budgivning. Johanna jämfördes med Sally Rooney och hajpen var, förstås, enorm. Recensionerna däremot, var ljumna. ”Överlitterär”, skrev Victor Malm i Expressen. ”Lufttom”, skrev Dagens Nyheter. På något sätt var det som om förhandshajpen kring boken gjorde att kritikerna ville slipa sina knivar lite extra. Någon uppföljare har det inte blivit. Än.

Många författare vittnar om att det är jobbigt med kritik. I många år ryktades det att kritiken var det som gjort att Gun-Britt Sunström slutade skriva efter sin hyllade roman Maken. Men, så var det inte, menar hon. Det hela handlar om något annat.

– Jag har nog tänkt att jag inte varit tillräckligt kreativ. Och som ung var jag rädd för ensamheten. Det var inget som fanns i familjen, men jag som läst mycket Agnes von Krusenstjerna var rädd att bli mentalt sjuk. Då behöver man ett jobb att gå till. Men jag har ju skrivit annat. Jag har gett ut fyra böcker med den sortens texter jag är bäst på, av typ krönikor, kolumner, har Gun-Britt sagt i en intervju med Vi läser.

Men, åter till Lydia Sandgren. Uppföljaren är, som sagt, på väg. Men den har tagit tid. Frågan är, precis som Jakob Hellman uttryckte det, vad som är bäst: att snabbt följa upp debuten – eller att dröja? Författaren Per Hagman gjorde supersuccé med sin debutbok Cigarett år 1991. Bara ett år senare kom uppföljaren, Pool. Författaren och influencern Sandra Beijer recenserade nyligen böckerna i sin blogg hos ELLE.se. Medan hon hyllar Cigarett uttrycker hon sig mer ljummet om uppföljaren.

”Pool är fin på sina håll. Så fort Hagman stannar i den där krassa redovisande tonen han är så bra på. Men annars är tyvärr Pool en hopplöst pretentiös roman som hade mått bra av en hel del redaktörsjobb. Men jag fattar dealen, han var säkert superhajpad och förlaget ville ha ut nästa roman och det är nu!, skriver Sandra i bloggen och lägger till ”vem har inte krystat ut en något ojämn andra roman.”

Fascinerande historien bakom succéboken ”De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel”

Tre böcker på 20 år

En persons om, tvärtemot Hagman, tagit tid på sig att följa upp en megahajpad och hyllad debut är en av Lydia Sandgrens favoritförfattare, Donna Tartt. Det tog Donna Tartt tio år att skriva uppföljaren till debutromanen Den hemliga historien, från 1992. Närapå tio år till passerade innan hon, efter Den lille vännen, gav ut Steglitsan. Tre böcker. 20 år. Anledningen till tiden? Processen tar helt enkelt så lång tid för henne.

– Om jag inte njöt av att skriva min böcker skulle jag aldrig orka lägga så mycket tid på dem. Det vore ju helt fruktansvärt att ägna tio år åt någonting man inte gillar. Och om inte författaren har kul har inte läsaren det heller, har hon sagt i en intervju med Svenska Dagbladet.

Ingen skrivkramp för Donna Tartt med andra ord. Annars är just kramp ett vanligt tema hos författare. Ett exempel där en författares skrivkramp, efter en succé, fått ödesdigra följder är fallet Stig Dagerman. En dag i november 1954 stängde han, blott 31 år, dörrarna till sitt garage. Han satte sig i bilen och startade den. Bara en stund senare var han död, förgiftad av bilens avgaser. I flera år hade han lidit av skrivkramp och kunde inte komma vidare med något nytt material. Han hade skulder till förlaget efter att de betalat ut stora summor i förskott.

I ett brev till sina söner Rainer och René skrev han, ett år innan sin död, följande:

"ATT VARA FÖRFATTARE ÄR INTE ALLTID SÅ ROLIGT. NU HÅLLER JAG PÅ OCH SKRIVER EN BOK, MEN JAG VET INTE, VAD JAG SKA SKRIVA.”

Men, finns det vissa faktorer som gör det mer troligt att kunna följa upp en hyllad bok, och skriva mer? Ja, det finns till och med forskning på området. I den vetenskapliga artikeln The Curse of the Difficult Second Book: Continuation and Discontinuation in Early Literary Careers undersöker Henrik Fürst ämnet. Studien utgår från 1479 romanförfattare, som publicerade sin första bok mellan 2001 och 2010 i Sverige. En nyckel för att fortsätta skriva tycks vara att publiceras av ett etablerat förlag. Vissa litterära aktiviter, i samband med lansering, samt hur boken emottas ökar oddsen för att det blir en fortsättning på författarkarriären.

Med den informationen ”bakom örat” (stort förlag! bra mottagande!) är det troligt att Lydia Sandgren fortsätter skriva. Ingen one hit wonder där inte.

Författare som inte följt upp sina hyllade debuter

• Anna Sewell, Black Beauty (1877)
• Emily Brontë, Svindlande höjder (1847)
• Boris Pasternak, Doktor Zhivago (1957)
• Margaret Mitchell, Borta med vinden (1936)
• J.D. Salinger, Räddaren i nöden (1951)
• Sylvia Plath, Glaskupan (1963)